Snökristaller som glittrar i regnbågens alla färger. Solen som långsamt stiger bakom lätta slöjmoln samtidigt som snöflingor singlar ner från himlen, nästan obemärkta eftersom de ljudlöst och stilla dansar i vinden med "Corona utmätt avstånd".
Obeskrivligt vackert att se, hänförande. Mina ögon återvänder om och om igen till solen, ibland leker den kurragömma och ibland visar den sig i all sin prakt. Om det inte vore för nordanvinden så skulle allt vara perfekt, det är visserligen kallt men med rätt kläder så känner jag inte kylan ... förutom i ansiktet.
Kinderna är rosigt röda och när vinden tar i drar jag huvan över huvudet för att skapa en skyddande luftficka. Benen rör sig framåt, precis som kroppen men huvudet vilar. De promenader jag tar har ofta blivit meditativa. Jag bara är, går på autopilot. Så skönt!
Just igår skapades magi på mer än ett sätt, förutom solen som strålade, snöflingorna som dansade och vinden som ven så syntes regnbågen. Ja, du läste rätt. Wow! Inte hela och inte starkt men dock en bit färgskimrande regnbåge, en onsdagsmorgon i februari. Riktigt coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar