Fredagens date

Att vara barnvakt i en annan stad kan innebära längre transporttid än vad gps:en informerar. Eftersom destinationen var Stockholm och Aspudden så funderade både jag och mannen på vilken tid som vore bäst för mig att åka hemifrån? Tanken var att åka klockan fyra för att anlända en timme senare MEN då hamnade jag antagligen i värsta rusningstrafiken så avresa kl 15 vore nog smartare?

Eller???

På fredagar slutar många tidigare ... Kändes som att det inte fanns något rätt eller fel, att allt kunde bli tvärtom oavsett hur jag tänkte. Valde att åka klockan tre och hamnade naturligtvis i ett myller av bilar. Köerna sniglade sig framåt och vår gps föreslog en helt annan färdväg än jag tänkt köra. Så här i efterhand kan det konstateras att det var tur att undertecknad åkte den tidigare tiden eftersom resan tog en extra timme.

Väl framme blev jag mottagen på absolut bästa sätt, av en liten barnröst som först ropade farmor men sedan Mia! Kände mig riktigt efterlängtad, ungefär som en rockstjärna som i smyg försiktigt glider in genom dörren och möts av jubelrop ;)

Fick mysa med världens goaste kille, så oerhört enkel att vara tillsammans med. Vi läste, tittade på Mamma Mu och kråkan och åt middag med "föräldrarna" innan det var dags för nattning (även denna fick jag axla). Därefter försvann föräldrarna iväg ut i vårkvällen och jag chillade själv framför Netflix.

Om det alltid vore så här mysigt att vara barnvakt! Tack Alfred för att du ville hänga med mig och tack till dina föräldrar som frågade om jag kunde och hade lust!

Som grädde på moset, har jag dessutom fått dela rum med A ... bara det känns som en lyx 💗 men nu upp och iväg för på mitt lördagsschema står en tidig vinyasaklass på hemmaplan.

... jag minns hur det var ...

Idag eller rättare sagt ikväll ska jag vara barnvakt, något som känns som en evighet sedan men samtidigt en uppgift som sitter i ryggmärgen. En träning inför framtiden, den som inte är inom räckhåll just nu men som förhoppningsvis dyker upp om ett par år?

Den lilla grabben är mitt äldsta syskonbarns son och pappan mitt första fadderbarn. När syrran väntade barn och senare blev mamma så kändes det konstigt, borde inte jag som storasyster vara den som stadgade mig först? Hennes son blev på ett sätt även min, (i alla fall en liten del, i mitt huvud) rent känslomässigt. Jag älskade att vara med honom och fylldes med värme när han senare döpte sin babydocka till Mia (den han fick när syrran väntade son nummer två.

Så träffade jag mannen och vi fick två egna grabbar. Vad vi upptäckte var hur svårt det var med barnvakt då alla de naturliga fanns på andra ställen i Sverige, vi fick helt enkelt klara oss själva.

Så när min systerson messade och frågade om jag möjligtvis har tid att vara barnvakt så visste hela min kropp att det enbart fanns ett svar: ja. De sitter i samma sits som vi med föräldrar och syskon på annat håll. Kan jag underlätta så gör jag det gärna, för jag minns hur det var ...

Dessutom kommer undertecknad att må bra av uppgiften, för att glädja någon annan är bland det finsate som finns. Nya minnen skapas och jag får möjlighet att bygga en egen relation med en alldeles underbar liten grabb. Ser fram emot eftermiddag/kväll.

Ett väder men alla kläder

Härom dagen när jag promenerade in till stan för att arbeta så granskades termometern för att få ett hum om hur mycket eller lite kroppen önskade bära, ville varken svettas eller frysa. Valde ett par jeans, t-shirt och en tunn bomullskavaj, vilket jag inte ångrade.

Under promenaden mötte jag människor som bar allt ifrån korta shorts och linnen till vinterjackor, hela spektrat fanns med och naturligtvis varianter mellan dessa ytterlägen. Några hade vårjackor men lika många hade bara ben under tunna kjolar.

Antar att vinterjackorna startat dagen tidigt då temperaturen ännu varit låg och att shortsen och linnena vaknat senare men vem vet?

Det kan vara svårt att klä sig lagom just nu. I skuggan är det en temperatur och i solen en annan för att inte tala om vinden som kan göra stor skillnad. Undermeningen i Blåsippan ute i backarna står att vi ska svettas in våren har knappast kommit till av en slump.

Ett ombyte i gropen, ett annat ute på tomten, ett i skogens skugga och ett ute på det vindpinade fältet. Ta av och ta på. Ta av och ta på ... lager på lager.

  

Kaffe i trosor

                                  

Lunchkaffe i solen, iförd enbart underkläder ... så nice! I vår "grop" utanför sovrumsaltandörren är jag osynlig för världen runt omkring. Ingen ser mig (förutom om du kommer på grusgången mot vårt poolhus och tittar ner mot den lilla uteplatsen).

En gång blev jag dock tagen på bar gärning ... av en kär vän. Hon skrattade mest och jag drog på mig lite mer respektabel klädsel.

Som jag längtat efter att få hänga i vår "grop" men av olika anledningar har det inte blivit av, förrän nu. En kall vår, snöstorm och arbete har inneburit att gropen stått oanvänd. Den ende som varit där är mannen men inte för att lapa sol utan för att montera parasoll.

Idag är jag ledig och både sol och värme utlovas så gropen är bokad, åtminstone för en timme eller möjligtvis två.

Hej, hej

Tänker på en sak som Lejonkungen sa under en påskpromenad, hur olika vi människor kan bete oss enbart utifrån kultur/nationalitet, att vi svenskar generellt sätt varken tittar upp och möter en främlings blick och än mindre säger hej och att detta kan vara ännu tydligare om du bor i en större stad.

Om du däremot åker skidor på fjället eller vistas ute i naturen så är chansen större att du hälsar oavsett om du känner personen du möter eller inte.

Att svenskar kan vara svåra att få kontakt med, att vi inte är lika snabba med att bjuda in och erbjuda de vi inte känner ett nytt sammanhang MEN att vi samtidigt är oerhört generösa OM vi väl släpper in "främlingen i vårt liv, i vår sfär.

Detta blir tydligt om du möter någon i skogen så vi gjorde ett experiment och sökte ögonkontakt med alla vi mötte och hejade ... DÅ tittade främlingen upp och log för att sedan svara med ett hej.

Båda våra söner har i omgångar bott utomlands, de har dessutom pluggat i andra länder och vet hur det är att komma "utifrån". De vittnar om att människor på de platser de bott är betydligt öppnare och snabbare med att ta kontakt, att det finns ett intresse att ta reda på vem denna nya person är.

Så jag och Lejonkungen har beslutat oss för att ta initiativet att hälsa på de vi möter, framför allt när vi vandrar i naturen. Av egen erfarenhet så vet jag att det emellanåt innebär en ny bekant, någon att växla ett par ord med och att hejet kan sätta guldkant på dagen både för mig och/eller den jag möter.

Helt ärligt så kan jag meddela att de som är bäst i skogen på att hälsa är de pensionärer som rör sig där, guldstjärna till dessa!

Det magiska ägget

Idag är det dags för den årliga skattjakten ... på påskägg. Var och en av oss gömmer någon annans och sen är det bäst att vara klurig och finurlig om du ska lyckas hitta just ditt ägg. Hittar du ett med annat namn än ditt eget så bör du vara tyst som en mus.

Att plocka någon annans är aj aj och nej nej med andra ord förbjudet. Se men inte röra och så snabbt som möjligt ta dig bort ifrån den skatt som inte tillhör dig.

Lejonkungen fyller år idag vilket innebär att mannen även tänker gömma hans paket, med andra ord så kommer sonen att ha en del att göra.

Hemma hos oss går vi på skattjakt efter påskaftons lunch. I begynnelsen berodde detta antagligen på att jag och mannen tyckte att kidsen borde ha mat i magen innan de fyllde på med godis.

Vad äggen innehåller har skiftat genom åren, ofta godis men kanske även någon liten grej, vilket nu för tiden skulle kunna vara en trisslott (och när grabbarna var små: en leksak).

Glad påsk!

Vad ska jag med nyckeln till?

Vi har en hybrid, en bil som kan köras med el och/eller bensin, bara att välja. Inne i stan passar el bäst och under långkörning bensin eller det alternativa hybridläget där bilen byter mellan el och bensin.

Det lustiga är att nyckeln knappt behövs ... bilen känner av ifall du har den i fickan och hälsar! 

Det andra som är lustigt är att när du väl öppnat bildörren och satt dig i bilen så kan du låta nyckeln ligga i fickan, den behövs inte längre, istället trycker du på START/STOP och bilen vaknar.

Minns när mannen och jag läste barnboken Örnis bilar för Astronauten och Lejonkungen, i den får den lilla killen köra den stora brandbilen (som startas på samma sätt som vår KIA) med just ett enkelt tryck på den röda STARTknappen.

Sammanfattningsvis känner jag mig som detta lilla barn ... som får tillstånd att åka iväg med den stoora bilen ... helt själv!