Tänker på en sak som Lejonkungen sa under en påskpromenad, hur olika vi människor kan bete oss enbart utifrån kultur/nationalitet, att vi svenskar generellt sätt varken tittar upp och möter en främlings blick och än mindre säger hej och att detta kan vara ännu tydligare om du bor i en större stad.
Om du däremot åker skidor på fjället eller vistas ute i naturen så är chansen större att du hälsar oavsett om du känner personen du möter eller inte.
Att svenskar kan vara svåra att få kontakt med, att vi inte är lika snabba med att bjuda in och erbjuda de vi inte känner ett nytt sammanhang MEN att vi samtidigt är oerhört generösa OM vi väl släpper in "främlingen i vårt liv, i vår sfär.
Detta blir tydligt om du möter någon i skogen så vi gjorde ett experiment och sökte ögonkontakt med alla vi mötte och hejade ... DÅ tittade främlingen upp och log för att sedan svara med ett hej.
Båda våra söner har i omgångar bott utomlands, de har dessutom pluggat i andra länder och vet hur det är att komma "utifrån". De vittnar om att människor på de platser de bott är betydligt öppnare och snabbare med att ta kontakt, att det finns ett intresse att ta reda på vem denna nya person är.
Så jag och Lejonkungen har beslutat oss för att ta initiativet att hälsa på de vi möter, framför allt när vi vandrar i naturen. Av egen erfarenhet så vet jag att det emellanåt innebär en ny bekant, någon att växla ett par ord med och att hejet kan sätta guldkant på dagen både för mig och/eller den jag möter.
Helt ärligt så kan jag meddela att de som är bäst i skogen på att hälsa är de pensionärer som rör sig där, guldstjärna till dessa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar