En smiley kikade fram

Det här med sexdagars arbetsvecka är inget jag förespråkar, för även om du tycker att det fungerar så blir vilan och återhämtningen kortare, vilket spelar roll speciellt när åldern lägger in sitt veto och hävdar att ta ut sin rätt.

Resultat: lite mosig i huvudet och seg men egentligen inte trött.

Idag vaknar jag med ett leende på läpparna då undertecknad vet att dagen är blank i alla fall vad gäller jobb. Det finns tid att vara hemma, tid att umgås och tid att ladda batteriet. 

Minnet av den smiley som plötsligt visade sig i stekpannan igår kväll (den jag inte gjorde med flit, mannen frågade haha) som bara dök upp då det flytande smöret/rapsoljan själv skapade sin form lockade till skratt och leenden, det glada ansiktet satte tonen för kvällen. Här har du den

Innan Astronauten åker söderut och hem till sig så hinner vi med en söndagsmiddag. Jag har bakat årets första rabarberkaka, skördat från den egna trädgården där mycket växer så det knakar framför allt efter gårdagens regnskur.

Känns fint att kunna plocka närodlat och ekologiskt samt att få tillfälle att njuta av livets goda med den närmaste familjen. Snacka om lycka att få ha sönerna hemma samtidigt om än enbart för en middag!

Spindeln i poolen

Vad sägs om att avverka ännu en sexdagars arbetsvecka!?

Hade verkligen inte planerat detta utan faktiskt sett fram emot en helt ledig helg med mannen samt glimtar av Astronauten som fortfarande är kvar (han har arbetat i Stockholm samt från Lejonkungens tidigare rum denna vecka. Idag åker han iväg på bröllop och i morgon bär det av hem till Göteborg).

Nåja, när det skiter sig och kollegor blir sjuka så är det klart att jag ändrar mina planer (och kör heldag). Får glädjas åt att jag trots allt fick en lång skön fredagseftermiddag med sommarvärme och rofyllt trädgårdsarbete (igår).

Mannen visade mig den enormt stora spindel som flyter omkring i vår pool och skrämmer bort precis alla som är sugna på att bada. En gigantisk varelse som simmat färdigt och som ska få en hederlig begravning när vi väl öppnar upp poolen. (Vet att det är svårt att se exakt hur stor spindeln är eftersom det inte finns något att jämföra med på bilden men lita på mitt ord, den är stooor!)

Önskar dig en härlig lördag!

 

Livets bakgator

                                       

Tänk om varje dag vore som värmande solstrålar

Vissa dagar är segare än andra och mer prövande ... som livet alltså. Det kan inte alltid vara julafton och sötebrödsdagar hur gärna vi än skulle vilja det, dessutom antar jag att det skulle bli tråkigt.

Om varje dag vore som värmande solstrålar så blir även dessa lätt slentrian. Vad är då lycka?

Det startade med kraftig motvind hela vägen in till stan och därefter fortsatte det. En känsla av ifrågasättande och otillräcklighet infann sig tillsammans med ett uns utanförskap.

I mitt huvud är livets bakgator prövningar för att se hur jag hanterar situationen. Kan jag vända den jobbiga känslan till något mer positivt?

Bröt ihop i fem minuter och grät en skvätt. Lättade mig inför mannen och satte ord på känslan, "la korten på bordet" och därefter kunde jag släppa eländet. Jag var fri.

Ett skratt i rätt riktning

Igår lyckades jag sparka igång min kreativitet mycket tack vare mina vänner och några välgörande och förlösande skratt, tillsammans är starkare så är det bara. Behövde dessutom en god natts sömn och en löptur innan jag landade på banan och kunde börja skriva. Så så skönt!

Och JA, har även återupptagit pluggandet (traumaanpassad yoga) Heja mig!

I vår trädgård har det dykt upp smultronblommor. Känns tidigt men jag kan ha fel. Våra magnolior är knappt knoppiga ... de står visserligen varken varmt eller speciellt skyddat så att de är sena är ingenting jag förvånas över. Har tittat på alla Magnolior i Kunskapsparken på campus och de har inte heller slagit ut (medan de utanför butiken inne i stan blommar för fullt).

Just nu är det den tid på året som vår trädgård lockar lite extra. Lusten att kavla upp ärmarna och arbeta fysiskt är stor efter månader av vila. Tur det då vi inte har brist på arbetsuppgifter. Vår "att göra lista" är lååång.

Men innan jag/vi hinner ut så har vi andra arbeten att gå till. Idag startar jag i ottan och klär mig i rollen som tentamens värd igen.

Plötsligt blev det party!

                                  

Ibland undrar jag hur gammal jag egentligen är? Tjugo, trettio, fyrtio eller femti? Känner mig sällan som den sista siffran ... utan vissa morgnar när jag vaknar.

Idag är jag ledig hela förmiddagen och solen skiner. Ligger i gropen, här är det lagom varmt och vindstilla(!). Katterna håller mig sällskap (även om de är inomhus, på andra sidan fönsterglasen). Solbrillor på näsan och Spotify i öronsnäckorna, en färdig samling med 90-tals hits och plötsligt blev det party!

Kroppen vägrar ligga stilla och nu snackar vi varken träning, yoga eller meditation, jag dansar! I underkläder. Stanley och Audrey har lagt sig ned (på fällen innanför altandörrarna) och tittar emellanåt på mig med ena ögat, de är vana.

Så hur gammal är jag? Typ tjugo and I like it! Har inga jobbiga måsten hängande över mig, inte just nu, allt kan pausas och fixas senare när jag har lust. Nu ska det istället chillas (en halvtimme) till sen får jag ta tag i dagen och bli mer ansvarsfull ... haha.

Let's dance!

Dagens känsla

Jag har "skrivkramp" och borde plugga ...

Projektet som drivs tillsammans med kära vänner, där vi skapar ett gemensamt manus med extra allt har sakta växt så till den grad att vi ser målsnöret. Det finns intressanta karaktärer, en röd tråd och cliffhangers, nu handlar det mesta om att knyta ihop säcken och avsluta. Härligt, kanske du tänker, javisst eller om det var så enkelt.

DÅ/NU klampar skrivkrampen in och undertecknad är blank, trots att jag vet vad som ska hända, har bara så svårt att få ner orden. Suck.

Så har vi kursen i traumaanpassad yoga som pluggas digitalt, den är påbörjad men pausad på grund av allt annat arbete som fyllt mitt schema. Tack och lov finns ingen deadline, åtminstone inte i sikte så det är lugnt, bara det att huvudet viskar att jag borde plugga, halvsuck på den med.

Just nu kommer dessa två punkter på min "to do lista" längre ner eftersom yogaklasser ska planeras och utföras, annat betalt arbete genomföras, bokföring prickas av liksom övriga administrativa uppgifter. 

Är lite mycket nu, gillar det men inte skrivkrampen. 

  

Korthuset som föll ...

Det finns stunder som ingen av oss vill uppleva och i fredags blev vi vittne till ett sådant. Jag var på SLU (Sveriges lantbruks universitet) för att arbeta som tentamens värd. Vid detta tillfälle satt undertecknad inne i en sal med studenter medan min kollega befann sig utanför, det var därför han som mötte den drabbade personen.

En kvinna kom in genom entrédörrarna och undrade var konferensen hölls?

Min kollega svarade att han inte visste, att vi inte fått någon information om just detta. Då sa kvinnan: "Men ... det skulle vara en konferens just här, den 27e april!?"

"Det är den 29e idag", svarade min kollega, "i onsdags hölls en konferens ..."

"Åh, nej!", utbrast kvinnan som rest från Oslo, "Hur kunde det bli så här??? Igen ... det är inte första gången ... Jag som verkligen längtat och sett fram emot detta"

Min kollega berättade var närmaste restaurang låg och kvinnan lommade sorgset iväg. Vilket antiklimax. Stackars henne. Allt blev på ett sätt en lustig historia men för kvinnan så föll tillvaron ihop som ett korthus. Kanske kommer hon att kunna skratta i efterhand, kanske inte? Även om det inte hjälpte i stunden så hade hon vår sympati och kanske kommer hon att ha bättre koll på dagar och datum efter detta?