Det finns stunder som ingen av oss vill uppleva och i fredags blev vi vittne till ett sådant. Jag var på SLU (Sveriges lantbruks universitet) för att arbeta som tentamens värd. Vid detta tillfälle satt undertecknad inne i en sal med studenter medan min kollega befann sig utanför, det var därför han som mötte den drabbade personen.
En kvinna kom in genom entrédörrarna och undrade var konferensen hölls?
Min kollega svarade att han inte visste, att vi inte fått någon information om just detta. Då sa kvinnan: "Men ... det skulle vara en konferens just här, den 27e april!?"
"Det är den 29e idag", svarade min kollega, "i onsdags hölls en konferens ..."
"Åh, nej!", utbrast kvinnan som rest från Oslo, "Hur kunde det bli så här??? Igen ... det är inte första gången ... Jag som verkligen längtat och sett fram emot detta"
.JPG)
Min kollega berättade var närmaste restaurang låg och kvinnan lommade sorgset iväg. Vilket antiklimax. Stackars henne. Allt blev på ett sätt en lustig historia men för kvinnan så föll tillvaron ihop som ett korthus. Kanske kommer hon att kunna skratta i efterhand, kanske inte? Även om det inte hjälpte i stunden så hade hon vår sympati och kanske kommer hon att ha bättre koll på dagar och datum efter detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar