Kanske ett skymningsäventyr?

Har beslutat mig för att boka in mig på skogssafari någon kväll, ganska snart. Tänker att Lejonkungen får vara min guide.

Kanske kliar du dig i huvudet och undrar ... safari i Sverige ... på kvällen???

Japp. Sonen och hans polare har upprepade gånger träffat på grävlingar. Enligt nära källor så är dessa djur i rörelse i skymningstimmen och samma informationskälla är dessutom helt säker på exakt var deras gryt ligger.

Att se detta djur på håll är en sak, det har vi gjort upprepade gånger när vi bodde på landet, både levande och överkörda men att möta det? 

Kidsens dagis hade en grävlingsfamilj som bodde i husgrunden (såg aldrig - hörde enbart talas om), dessa tvångsförflyttades för barnen och personalens skull.

Jag har mött grävling, en gång när jag promenerade en skog. Då pausade undertecknad sina steg och vi tittade på varandra i några sekunder innan jag fortsatte med något förhöjd puls. Fick lära mig på Lärarhögskolan att det är bra att använda stövlar med kottar, då det sägs att grävlingen biter till det knakar ...) Måste erkänna att dessa sanningar/skrönor lämnat en hel del respekt inför detta djur, inget du vill köra på med bil och inte heller hamna mellan mamma och barn. 

Men nu känner jag lusten att gå på äventyr, grävlingssafari, på lagom avstånd ifrån de kraftiga käkarna.

Livets fram- och baksida

Hur olika livet kan te sig, själv njuter jag av ledighet, målar, trädgårdsfixar och badar ... inte allt på samma gång vilket skulle vara en syn i sig medan andra (vänner) möter hinder och sorg. 

Fick under samma dag veta att en hel familj släppt allt och skyndat iväg, från frukost och arbeten för att vaka vid en sjuk mamma/mormor ...

I nästa sekund fick jag ett mess där en annan vän berättar att de utsatts för inbrott och stöld ...

I vårt hus, med våra katter och mannen saknar jag inget. Solen skiner och världen ler mot mig. To do listan prickas av samtidigt som undertecknad verkligen hinner vila och "bara vara". Jag är tillfreds

... det är inte mina vänner som drabbats av livet, som behöver städa upp och skapa ordning i ett kaos som någon annan orsakat alternativt drabbats av plötslig sorg, den där bottenlösa när en förälders timglas kanske rinner ut ...

Är det okey att jag är lycklig när andra inte är det?

Klart det ÄR men tanken knackar ändå på och jag hoppas att det kunde få vara annorlunda för mina vänner. Idag är det en ny dag, igår är historia, kanske blir denna dag ljusare?

"Fight or flight" läget är inaktiverat

För lite mer än två år sedan adopterade vi två vilda katter från ett katthem i Vallentuna. Audrey och Stanley vistades och bodde just då på Kattcaféet, Surbrunnsgatan i Stockholm. Jag tog med en vän och hämtade de traumatiserade pälsklingarna. 

Första veckan låg de (dagtid) och tryckte under skrivbord och byrå. Audrey visade sig vara livrädd för händer medan Stanley korta stunder tillät oss att mycket försiktigt klappa honom i 30 sekunder.

Idag får vi klappa Audrey men resan har varit lång.

Först ville hon inte, sen ville hon men klarade inte av det. Vi kunde se att hon kollade in när Stanley njöt av att bli berörd så vi beslöt att KBT-träna henne ... eller om jag ska vara helt ärlig så var det hon som valde att försöka. 

I början ryckte det ofrivilligt i hennes kropp och hennes "fight our flight" läge var konstant aktiverat. Om Audrey låg nära Stanley så gick det bättre, där är hon som tryggast.

Efter en tid blev ryckningarna färre och nu är de mer eller mindre försvunna! 

När jag klappar S så ligger vår lilla tjej och tittar avundsjukt på oss, jag är därför noga med att erbjuda henne lika mycket kel, ibland vill hon inte men ofta tar hon emot.

Stanley som mer och mer börjar kännas som en "vanlig" katt (trygg och utan traumatiska händelser i sin barndom) rullar gärna över på rygg och visar hela magen, sträcker ut sig i hela sin längd och njuter.

Vilken härlig resa de gjort!!!

Belöning: jag slapp laga middag

Tycker du som jag att det finns ett välbehag i att arbeta sig fysiskt trött?

Hemma hos oss har vi nu hunnit måla alla sektioner till förrådet och efter att de torkat staplat dessa samt skyddat med presenning. Allt lösvirke återstår, vilket är en hel del ... sen kan vi börja montera och bygga.

Svensk sommar detta år innebär regnskurar som dyker upp när vi minst anar det, då blir det snabbstäd och paus. Igår hade jag dock andan uppe så när målningen avslutats övergick undertecknad till ogräsrensning. Två veckors fri lek (för oönskat grönt) stökar till det hemma hos oss och det fanns en hel del att dra upp (helst med rötterna).

Som grädde på moset vände jag vår kompost! Den har stått mer eller mindre orörd i fyra år ... Helt allvarligt skulle jag aldrig kommit på idén om det inte var för att vi behöver flytta den, uteförrådet ska nämligen placeras där komposten bor. Vad jag upptäckte var att vi har bra jord! Den totala frånvaron från vår sida samt bristen på uppmärksamhet verkar gjort susen. Ingen ny plantjord behöver inhandlas.

Ett dopp i poolen och sen ville kroppen vila ... (vilket den fick) och jag slapp till och med laga middag. 

 

"Jag ska måla hela världen, lilla mamma"

... eller det räcker med de brädor som ligger gömda under vår stora presenning.

Årets semesterprojekt har nu startat på allvar, måla och bygga uteförråd. Planering, inköp och förarbete är genomfört och igår plockades penslarna fram för att användas. När Astronauten cyklade iväg för att medverka i nytt podavsnitt (om vikten av analys och statestik i elitfotboll), I promenerade och Lejonkungen gameade byggde mannen hemmagjorda "bockar" så att vi kunde måla sektion efter sektion.

Så blev det Lejonkungen och Is tur att försvinna på cyklar, de skulle möta A för att se allsvensk fotboll. Hemma fortsatte jag och mannen att måla i perfekt väder, 20 grader, sol och lite vind. Färgen torkade snabbt och vi hann med hälften av alla sektioner innan vi avbröt för fika.

De lösa plankorna kommer troligtvis att ta längre tid, de är många och ska så småningom bli både golv och tak men dessa tar vi en annan dag.

Sköna söndag

Dags att checka in i semesterläge igen samt vårt sista dygn med hela familjen samlad. Like it!

Under gårdagens arbete i butiken så låg stan öde och tom och känslan infann sig att ingen skulle kliva in genom entrén (ute var det kallt och blåsigt med hot om regn i luften) men jag hade fel. Så småningom dök en och annan kund upp, de petade lite i rean, scrollade av nyheterna och gick, eller så sökte de något som vi inte har ...

En kund hade sträckt en muskel när hon klev av bussen och istället för att sälja något till henne så fick hon tips av mig hur hon skulle behandla sin kropp. I den andan förflöt förmiddagen, riktigt seg om du frågar mig. Sen plötsligt vaknade de kunder till som verkligen ville hitta något och mitt arbete blev så där trevligt som det kan vara.

Hemma lagade vi god middag, spelade spel, pusslade och kollade på film, en mysig familjekväll.

"Bip-test" eller inte?

Ledig fredag med mulet väder, kyligare temperaturer och regn ... jippi ... eller?

Vem kan styra över vädret? Inte jag, det är som det är, vilket betyder att det är lika bra att försöka acceptera läget och göra det bästa av situationen. Startade därför min fredag med en längre löprunda. Mulet med temperaturer under 20 grader är idealiskt, luften är frisk och risken att få solsting alternativt bli överhettad är mer eller mindre obefintlig.

Astronauten och I sprang senare, efter sin frukost men de gjorde "bip-test". Både Lejonkungen och jag erbjöds att hänga på men ingen av oss nappade. För mig handlar löpning om att vara i kroppen och nuet, att njuta - inte prestera.

Jag springer för att må bra, för att orka och hålla länge, det finns ingen motivation att tävla eller förbereda mig inför ett lopp, min mål är enbart välmående.

Senare tog vi alla en längre bilfärd i minnenas hjulspår, åkte ut på landet och kollade in vårt gamla hus. Körde förbi kidsens dagis, deras kompisars hus, fotbollsplaner och badställen, allt för att visa I sin sambos (Astronautens) idylliska uppväxt miljö. Vårt stora hus på landet, det hem vi aldrig trodde att vi skulle flytta ifrån ... men ändå lämnade.