... får nog vänta en vecka eller två

Just nu är vi mitt uppe i den tid på året som jag tycker är vackrast, alla färger som sprakar och intensivt bjuder på sin magiska prakt. Både ögon och intuition viskar att hösten är intensivare i år, att färgerna är något mer tredimensionella.

Detta har hänt tidigare, tror att det var efter en mycket torr och varm sommar (kanske 2018). Fick veta av en forskare, en biolog att träden kapslat in sig (?) och bundit vatten för att överleva och att just detta innebar att färgerna upplevdes intensivare, ungefär som om naturen blev självlysande.

Vet inte om jag inbillar mig eller om magkänslan och ögonen har rätt?

Oavsett så njuter jag av alla träd som fortfarande står mer eller mindre påklädda, de har bytt om till festskrud men ännu inte tappat så många blad så att de ser frusna ut. På marken bildas ett täcke av de löv som singlat ner och på vissa ställen ligger drivor, som gjorda att hoppa i.

Tänker att det snart är dags att göra lövänglar, att lägga sig på rygg i allt det mjuka och röra armar och ben så att siluetten av en ängel uppstår.

Men på vår gröna gräsmatta ligger enbart äpplen ... måste vänta en vecka eller två.

Hur gick det sen?

Kanske du undrar hur det gått för herr/fru grävling? (Om du inte bryr dig så kan du sluta läsa nu).

Peppar, peppar så tror vi att den flyttat för inga nya gropar är grävda och våra amerikanska blåbär har fått vara i fred. Om det var urinet (det jag kissade i hinken och hällde ut runt ingången under altanen eller om det var de "after shave dränkta" bomullsremsorna som knöts upp i samma område kommer vi troligtvis aldrig att få reda på. Vi är glada att lugnet lagt sig på vår tomt.

Via en mejlkonversation med våra grannar har vi fått reda på vilka som haft påhälsning och hur de agerat. Någon lånade en grävlingsfälla. De fångade först en vit katt (typ grannens) och senare en grävling. Ungefär samtidigt  fick de information om att det är olagligt att skjuta detta djur i vårt område. Paret tog då bilen (med buren) och fraktade sin otillåtna gäst ett par mil till en större skog där de släppte ut grävlingen.

Om det var "vår" herr/fru grävling ska vara osagt. Jag och mannen tror att det kan vara flera grävlingar som rört sig på vår gata eftersom Lejonkungen sett mer än en grävling röra sig i skogsbrynet under julimånads sommarnätter men vad vet vi?

Så oavsett var "vår" grävling nu bor så hoppas vi att den mår bra och att den stannar där den är. Win win för alla.

Att få GE känns fint

Min man har det bra, det händer att han får massage av mig, inte varje kväll (har varit så periodvis för något år sedan) men förhållandevis ofta.  

Blir knådad över hela ryggen med sesamolja för att mjuka upp knutar mellan skulderbladen och ett område ovanför, strax under axeln.

Att vara den som ger är fint. Att få beröra så att det lindrar, det blir som en gåva, en present och en kärleksfull handling.

Igår när jag kom hem och precis satt mig i soffan med en stor kopp te så undrade mannen om jag hade någon idé till mitt blogginlägg? Om jag behövde lite extra tid att fundera ut ett sådant? Han är smart mannen. Tänkte att jag kunde få lite extra tid (för planering) när jag knådade hans rygg.

Fast jag behövde inte ... (sa han).

Men eftersom jag vet hur tacksam han blir och hur välgörande massagen är så säger jag inte nej (även om det är okey att göra det).

Så han har det bra, min man, ett par kvällar denna vecka har han fått massage.

Hänga gubbe

Alltså hur roligt är det att möta nya studenter och få vägleda dessa genom sin första tentamen? Svar: hur nice som helst!

Under gårdagen var jag värd för ett, ja faktiskt två gäng studenter som börjat plugga på djuromvårdnadsprogrammet på SLU, de blir efter färdig utbildning "sjuksköterskor" (för djur). Lagom förvirrade, smått stressade och oerhört trevliga loggade de in på sina datorer för att göra ett quiz. 

Vad som var annorlunda var att studenterna delats upp i två omgångar och inte fick träffa varandra före eller efter tentamen. Vi skulle därför valla in dem i grupp, valla ut och senare släppa in grupp nummer två. I vanliga fall har vi samt studenterna ungefär en halvtimme för att kolla legitimation, starta upp program och logga in men igår fick vi av någon anledning nästan en timme???

Inget krånglade och alla var redo när 30 minuter återstod. Vad gör man då? 

Vi pratade allmänt och sen kände undertecknad att något måste till för att lätta upp stämningen, frågade om de ville hänga gubbe? Japp. Stressen i rummet släppte och vi lekte, tiden rann iväg.

Så blev det dags att starta quizen. I rummet var det tyst förutom smattrandet från tangentborden. Efter avslutat prov skulle alla dröja kvar för genomgång. NU började krånglet, inte för oss i salen men för administratörerna och IT. Ny väntan ... nya hängda gubbar.

För grupp två gick de fortare, de fick ingen väntetid, varken före eller efteråt. Nöjda städade vi undan och återvände till förrådet med tentamensmaterialet. Dags att säga hej då och gå hem. 

Jag beslöt att ta en promenad. När undertecknad kommit halvvägs så insåg jag att skyltarna med "tentamen pågår" fortfarande satt uppe på dörrarna till salen ... åh nej! Skulle jag ringa en kollega som befann sig i samma byggnad och be honom plocka ner? 

Nä ... för det du inte har i huvudet får du ha i benen. Jag promenerade tillbaka, hämtade skyltarna och städade efter oss. Check, sen kunde jag med gott samvete gå hem.

Oops, där sprack byxan!

 

Idag hände det (igen), jag spräckte byxorna! Får väl skylla mig själv som satte mig i en skräddarposition under min rast. De brukar gå men idag orkade inte brallorna med mina utsvävningar, de fick nog och kastade in handsken. Så jag fick gå med trasiga jeans.

Ingen fara, ingen märkte och även om de uppmärksammat mitt dilemma så hade jag bara skrattat och talat om vad som hänt. Nu har jeansen hamnat i soporna och blivit ersatta av andra. Jag tackar för den tid vi haft tillsammans.

Slutsats: sluta göra yogapositioner på jobbet åtminstone i tighta jeans.

Annars har min dag varit lugn men intensiv. Vissa stunder skulle jag behöva klona mig men på något sätt så får jag allt att fungera vilket gör mig glad, för frustration är arbetsamt att släpa runt på.

Nu: fullt fokus framåt (både på och vid sidan av yogamattan).

En kaffe om dagen

Kanske låter futtigt om du gillar den drycken men för mig som knappt kunnat dricka just kaffe så är det en stor önskan.

Jag älskar nämligen kaffe och har typ levt på det när jag var yngre, antagligen precis därför som kroppen skrikit rakt ut och fått mig att pausa det jag verkligen kan längta efter.

Te går bra och när jag inte kunnat njuta av en god kaffe (glöm restaurangvarianten som står och blir besk samt alla andra varianter som förstörts) så har just te varit min räddning. 

Under de senare åren har undertecknad satt som mål att (när kroppen ger tummen upp) unna mig en kopp nybryggt kaffe alternativt en espresso direkt efter lunch. Viktigt är att samtidigt vara noga med sockerintag (inte för mycket, det blir gift inuti mig) observera vad jag äter samt ha koll på onödig stress.

Kors i taket men efter två månader så har jag kunnat dricka den där lyxiga koppen kaffe! Du fattar kanske inte exakt hur lycklig jag blir av detta?! 

Samtidigt vet jag att allt är förnämligt och att det mycket väl kan komma bakslag. Vi får se. En dag i taget. Fortsätter lyssna inåt och uppmärksamma eventuella stressreaktioner på grund av kaffet (vet hur de signaleras).

Ha en skön måndag!

  

"Jag ska måla hela världen", sjöng den lilla mamman

... eller hur nu sångtexten gick 😜 😂 😂 😂 

Har ägnat ett par timmar åt färgläggning. Med stor målarhink, pensel och stege så har undertecknad förvandlat det trärena taket samt innerväggarna på vårt nya förråd. Allt är vitt.

Spindlarna protesterade men det hjälpte inte, de fick ge sig och krypa in i små hålrum. Även om det droppade färg så hamnade det mesta där det skulle och jag klev nöjd in genom dörren.

Mannen passade på att fota mig, händer inte ofta men denna gång hade det ett syfte. Han visade mig bilden. På jeans och skjorta fanns inga spår efter min eftermiddagsaktivitet men det gjorde det i ansiktet. Att händer och naglar fått färgstänk var undertecknad medveten om då färg runnit från penseln men den stora vita fläcken på kinden eller den mindre på näsan hade gått obemärkt förbi.

Det ska synas vad du gör ... eller hur!?

Vårt uteförråd har nu ett lager färg invändigt, från tak till golv (nåja, golvet har flera) och undertecknad känner sig ordentligt nöjd. Planen idag är att måla varv nummer två.

Önskar dig en skön söndag!