Älskade fötter

                              

Min kropp säger att den är lite sliten. Värst är fötterna och då vänster fot som av någon anledning inte är 100%? Helt ärligt vet jag inte vad jag gjort? Eller kanske vet jag?

Inga feltramp eller steg  (rent fysiskt/anatomiskt). Att gå, löpa eller på andra sätt röra mig är enkelt och lätt (framför allt inte om jag tänker mig för). Däremot signalerar kroppen efteråt, det drar runt hälen på höger fot samt känns under fotvalvet på vänster.

Tänker att det skulle kunna vara mina löparskor (troligtvis) som behöver bytas eller så är det den intensiva söndagsträningen som satt sina spår? Där är det snabba fötter, mycket vridningar, hopp och danssteg. Inga problem under själva passet men  vem vet? Kan vara en kombination plus att jag (typ varje dag)  promenerar minst en timme.

Byte av skor är antagligen vad som behövs och förmodligen mer vila ... bara det att jag mår så bra av rörelse.

I-lands problem ...

Hur gör du när kroppen drar i handbromsen? Vad har du för smarta tips att ge mig? Jag är idel öra och lyssnar gärna på alla kloka råd jag kan få.

Puss & kram

Öppna en dörr - för någon annan

                                  

Upptäckte en man i arbetskläder alldeles bakom mig när jag öppnade porten till arbetets trapphus. Istället för att gå in så höll jag upp dörren för att släppa in honom.

"Var så god", sa jag och backade undan.
"Nej, det här går inte", svarade mannen och såg obekväm ut.
"Jodå, här är det jämställt", svarade jag och log.

Han gled in och skakade på huvudet.
"Det här är inte rätt ... så här ska det inte vara ..."
"Jodå, det här går jättebra. Ha en bra dag"

Vi gick år var sitt håll. Gentlemannen i blåställ är helt klart inte van vid att en kvinna håller upp dörren för honom. Lät nästan som om jag var den första (vilket jag har svårt att tänka mig).

Kändes bra att få överraska, att göra någon glad (även om jag mest såg huvudskakningar och hörde mummel för samtidigt märkte jag att han kände sig uppmärksammad). Jag gjorde skillnad och det är en härlig känsla. Hoppas att många fler kvinnor (och/eller män) håller upp dörren för denne man, det är han värd.

Hej svejs!

Felsöka - lät rimligt

Lämnade in min iPhone till "mobildoktorn" med hopp om återupplivning samtidigt som jag funderade på hur det skulle kännas att vara utan telefon? Hur länge? Skulle den gå att rädda och hur kostsamt skulle det bli? 

Att felsöka lät som en rimlig början, sa därefter okey till eventuellt byte av skärm (om det behövdes).

Åkte hem och följde mannen råd att leta reda på min gamla iPhone. Laddade den och stoppade i minneskortet. Eftersom det är långhelg så kunde mitt ärende ta tid och det bästa var att ställa in sig på svar i början av nästa vecka.

Blev därför uppriktigt förvånad när butiken ringde upp efter ett par timmar och sa att telefonen var klar!? Så snabbt? Vilken tur.

Lämnade butiken med en fungerande telefon, ny skärm samt något fattigare. Tre månaders garanti så nu får jag vara försiktig. 

Det går att svara när någon ringer. Jag kan skriva r, f och x samt stänga av och starta om. Jippi! Det går dessutom att svejpa från vänster till höger ... mycket bra. Hurra!

Väldigt obekvämt och rätt opraktiskt.

Ibland undrar jag om det enbart är jag som lyckas???

Alltså ... skulle träna före lunch, var något sen och drog på mig tightsen. Kändes konstigt, som om de var bakochfram!? Hmn. Klädde av mig, vände byxan och drog på den. Kändes fortfarande konstigt?

Orkade inte undersöka problemet utan gick iväg. Passet hann knappt börja innan jag konstaterade att NU var byxan bakochfram. Trosorna under drogs neråt det kändes som hela bakdelen gled. Fick ta tag och dra allt på plats, en, två eller tre gånger. När svetten trängde igenom la sig tyget mot kroppen och problemet försvann.

Hur är det möjligt att lyckas med detta? Ta på byxan bakochfram och sen genomföra en timmes svettig träning. Säg det? Det var första gången och förhoppningsvis sista. Rekommenderas inte. Väldigt obekvämt och rätt opraktiskt.

Träning ger färdighet

                                     

                              

Om du yogar för mig under november månad (hatha vinyasa) så kommer du att stöta på "dubbel duva" som en av tre peakpositioner samt några andra saftiga höftöppnare. Föredrar du yin så bjuder jag bland annat på skosnöre och fyrkant.  What? Vad betyder det? Tja, de är olika varianter och typer av höftöppnare. 

Är du tight och stel så kommer din rörlighet att testas men jag lovar att om du håller ut så kommer det att ge resultat. 

För sju år sedan skrev jag ett inlägg om min egen praktik och att just dessa positioner provocerade mig (alltså "på riktigt") samtidigt som de gjorde stor nytta. 

 

Första gången jag satte mig i ett helt skosnöre (under ett yinyogapass hemma) så rann adrenalinet till ordentligt och jag kände hur förbannad jag blev! Posen triggade mig och plötsligt ville jag svära högt, kasta grejer och skrika rakt ut! Impulserna skickade röda blinkande signaler från bäckenet upp till hjärnan. Det gjort ONT!

Gav jag upp? Nej jag blundade, ståndaktig fokuserande på in och utandning samtidigt som ilskan rev och slet i mig. "Värken" pulserade från sittbenen in i skelettet.

Jag medger att det finns ett visst mått av hatkärlek till dessa positioner. Att det strålar och känns hela vägen in i skelettet beror på att jag ännu inte är tillräckligt mjuk, detta gör att jag har svårare med asanas som lotus och kvadraten. Det positiva är att reaktionen, ilskan dök upp en gång ... aldrig mer.

Men du kommer ju in i lotus nu!? Ja, det är sant, dock är känslan långtifrån bekväm och kanske kommer undertecknad aldrig att lägga till lotus på riktigt? Knäskador förekommer och sååå viktigt är det inte att landa i just den peaken. Hellre stark och hel än trasig och svag.

Min utvecklingspotential säger att det är dags att arbeta med andra djupare höftöppnare som duvor, skosnöre och kvadraten. Ta ett steg i taget, lite varje dag så vänjer sig kroppen. Andas in och andas ut. Mina höfter blir långsamt mer parallella men också öppnare, hur motsägelsefullt det än låter.

Så okei dokei, jag vill vidare till nästa nivå.  Bara att ta ett djupt andetag och rulla ut mattan. Wish me luck!

Puss och kram 

Kan meddela att träning lönar sig. Undertecknad är mjukare och rörligare än för sju år sedan. Jag har dessutom större kroppskännedom och beslutade för länge sedan att lotus inte är något för mig, en halv är good enough och i min värld helt okey.

Vad är det som händer???

Jag har ett problem ...

ett som dök upp i slutet av förra veckan och som viskar om utcheckning och långsam eller snabbare död. Min iPhon krånglar, från ingenstans har den slutat leverera bokstäverna r, f och x? Den är seg och svarar emellanåt inte alls när jag klickar på appar eller önskar skriva in mitt lösenord? 

Logga ut och starta om brukar vara lösningen på det mesta som har med teknik att göra men inte ens det är möjligt??? Kan inte svajpa med fingret från vänster till höger för att stänga av? (Telefonen bryr sig inte)

Mannen har lekt tekniker men utan lyckat resultat. IT-support på jobbet rynkade pannorna och föreslog programuppdatering. Efter många om och men lyckades det och jag jublade. Bokstäverna var tillbaka och allt såg bra ut ... till jag kom hem.

Verkar som att skärmen kollapsar och att telefonen beslutat sig för att kasta in handduken, den som inte alls är gammal, högst två år. Noll hållbarhetstänk, trist.

Behöver hjälp och måste ta mig till butik men det känns tyvärr som om lösningen kommer att bli kostsam. 

Fortsättning följer ...  

En tretår ... det mindre kafferepet

 

Jag kan inte låta bli att bjuda på detta kapitel ur Husmoderns presentbok från början av 30-talet. Med ett leende på läpparna läser jag om dåtidens vett och etikett och tänker att vissa sociala normer lättats upp och förbättrats medan andra kanske vore trevliga att hitta tillbaka till.

En tretår

Med denna rubrik ha vi velat beteckna en av de roligaste, 

minst konventionella och mest traditionella bjudningar, 

som vi äga i Sverige: det mindre kafferepet. 

Man samlas några förtrogna vänner kring en kaffekopp, 

nej, förlåt, tre, och låter tungan arbeta i kapp med händerna, 

ty alla har sitt handarbete med. 

Och hatten tar man av i tamburen.

Välfägnaden är uppdukad på ett bord framför soffan

och i den taga de två förnämsta gästerna plats.

Doppet kan bestå av fem sorter:

Vetebröd

Gräddkransar

Korintkaka

Annas sockerkaka

Fina små skorpor

Om du som jag tycker att det lämnar en besk eftersmak att bedöma dina vänner efter hur "rika" de är så tycker jag att vi skiter i den regeln. Jag förordar fri placering.

Helt ärligt så platsar jag inte för fem öre. Fikabröd existerar knappt i vårt hem (om inte mannen varit förbi konditoriet och handlat). Vår frys och vårt skafferi innehåller ingredienser att baka godsaker av men det görs sällan ...

Jag platsar inte heller vad gäller intagandet av sötsaker, dricker hellre en stor latte som den är eller en espresso. Jag har inga problem att bjuda in och visst kan jag baka om det förväntas men fem sorters fikabröd!?

Så har vi handarbetet, där kan jag hålla, skulle kunna ta med mig materialet till en ny hatt, problemet här är snarare mina vänner ...

Men om jag gör en grej av Tretåren som att allt handlar om en lek då fungerar konceptet. Alla kan se det som en maskerad. På med hatt och medtag något att pilla med, att få tungorna att arbeta lär vara det minsta problemet.

Hej svejs!