Skippade dreglandet men axlade illamåendet

Stanley mår fortfarande illa. Han äter, dricker och går på lådan men har inte samma energi, antagligen för att det pågår ett inbördeskrig i mage/tarmar. Gissar att det är avmaskningsdosen som skapar illamåendet samt gör att han fortfarande "dreglar" när han ligger och vilar.

Därför sympatiserar jag, skippar dock dreglandet men mår illa ...

Skämt åsido, jag har inte mask, är inte gravid utan har drabbats av magkatarr. Det suger ... Kroppen fungerar men illamåendet tyder på annat, den är känsligare för tomgång. Behöver stoppa i mig mellanmål, just det som undertecknad är sämre på. Nu tränar jag mig och det fungerar.

Tillbaka till Stanley. Det finns utrymme för extra närhet. Igår när jag satte mig hos honom så flyttade han sig närmare. Tryckte kroppen mot mig som om han behövde tanka energi. Kändes som han och jag smälte ihop och konturerna suddades ut. Så nära vill han inte alltid vara men just igår behövde Stanley närhet. Han vred upp magen för att bli klappad och nosen mot mitt ansikte. Kind mot kind. Nära. Fullkomlig tillit i stunden. Villkorslös kärlek.

Gissar att han är rädd och att han inte förstår vad som händer (i hans kropp). Hur skulle han kunna? Stanley är utelämnad åt oss och den hjälp vi kan ge. Så vi erbjuder vad som är möjligt: mat, vatten, leksaker, en mjuk filt att ligga på och fysisk kontakt i form av närhet.

Idag hoppas jag att vi båda slipper illamående.

Det där alter egot

                                                 

Köpte en bok för ett par år sedan. Titeln är Pippi Power och namnet var allt som behövdes för att jag skulle bli intresserad. Pippi, var mitt alter ego som liten. Läste boken och funderade över mina egna förmågor. Vilka superkrafter har jag? Vad vill jag utveckla och hur skulle min vuxna version av det Pippi står för visa sig?

Jag vet att lekfullheten och nyfikenheten leder mig framåt. Att det aldrig är för sent att testa nytt eller prova mina vingar ... oavsett ålder. Är tanken ung så förblir jag/du detsamma.

Vet också att jag har förmågan att tänka utanför boxen och vända på perspektiven samt att undertecknad gillar att skapa nytt, gärna av gammalt.

Vår/min pappa var för mig en manlig variant av Pippi, han var också min stora förebild när jag växte upp. Pappa var orädd och kunde "allt" eller i alla fall det mesta (till stor del självlärd) och tvekade aldrig att ge sig in i för honom nya, kluriga projekt. Han kunde trolla med sina händer, till exempel förvandla garderobsdörrar till windsurfingbrädor samtidigt som han skapat sig en stor kunskapsbank (rent teoretiskt). Pappa överraskade, busade och var full i sjutton samtidigt som han satte tydliga gränser och sa ifrån när det behövdes men var alltid schysst och rättvis.

I ett av mina manus (ligger i tryggt förvar i skrivbordet) berättar jag om en farmor, i mina ögon är hon den Pippi jag önskar att jag blir: klok, inlyssnande, trygg, tillåtande, kreativ, knasig, oförutsägbar samt härlig att hänga med.

Nog med funderingar. Önskar dig den bästa av tisdagar!

24 timmar senare

Måndag och en ny vecka startar upp. Stanley är återställd(!) i alla fall vad gäller allmäntillstånd, mat och bus. Audrey som höll viss distans under kompisens sjukdygn har återvänt till tryggheten och faktiskt låtit Stanley vila mot hennes mage. Alltså dessa två, vi smälter när de myser tillsammans. De är symboler för tillit, kärlek, empati och vänskap. 

Nä, jag har ännu inte avmaskat henne ...

Vet att jag bör men valde att ta helg. Måste köpa Dronspot för hennes flugvikt. Ser inte fram emot att försöka droppa det i nackpälsen, det kommer att bli svårt. Suck.

List fungerar inte för hon är smart och helt ärligt så vill undertecknad inte utmana lilla A. Vår relation ska bygga på tillit och att tvinga henne är inget alternativ. Om vi kunde komma på en annan lösning, helst lekfull. Magkänslan säger dock att enda möjligheten vi har är när hon ligger nära Stanley och är totalt avslappnad. då får vi klappa mer och längre.

Ja, ja ... det lär visa sig hur projekt avmaskning fortlöper

Levande spagetti

Att ha djur är som att vara förälder, det gör ont om något oönskat händer.

I fredags upptäckte mannen att det var alldeles blött på gardinen. Stanley som älskar långa tygstycken brukar bädda in sig själv och under nosen denna eftermiddag var det ordentligt blött? Vi antog att han kräkts. Det ovanliga var dock att det varken luktade eller såg missfärgat ut ... alltså inte som vanligt kräk.

Någon timme senare bad mannen mig komma, då hade S kräkts och jag torkade bort den fasta massa som låg på samma gardinlängd. Såg något som såg ut som spagetti och klämde lite, mycket riktigt rörde sig "pastan" och undertecknad kunde konstatera att vår hankatt hade spolmask. Men hur, de är innekatter och äter enbart veterinär rekommenderad kattmat? Trots allt kändes detta okey då det är lätt att behandla (mask). Våra frågetecken återstod dock.

Lördag morgon åt Stanley glatt upp sin frukost och la sig senare för att vila. Jag googlade maskmedel som inte är tabletter samt kollade när närmaste apotek öppnade. Då ropar mannen igen, tror att det inte är dregel utan att vätskan kommer från nosen?

Jag ringer min brorsdotter som pluggar till djurskötare för att rådfråga. Trots att hon påstår att hon inte kan parasiter på smådjur tillräckligt bra så ger hon mig tydliga svar. 

Kan det vara så att Stanley doppat nosen i dreglet? Eller är det kattsnuva (mannen har googlat och säger att detta är ett allvarligt virus)?

Vi kontaktar Agria vårdguide och bokar telefontid. Åker till apoteket och inhandlar maskmedel. Jag borstar Stanley som släpper massor av päls men blir lugn av min närhet. På den stora vita kudden syns det att vätskan är missfärgad. Jag kan dock inte se spår som visar att droppet/dreglet skulle komma från nosen. Beslutar att vänta med avmaskningsmedlet, vill prata med veterinär först.

Så ringer Agria upp och berömmer min brorsdotter. Vi bör avmaska S samt även Audrey trots att hon inte visar några symtom (har dock inget medel för hennes minivikt, så hon får vänta). Eftersom S både ätit och druckit så är läget under kontroll. Vi kan avvakta och hålla S under observation.

Mannen är inte nöjd. Dreglet då? Det rinner mer eller mindre konstant även om det är en droppe i taget. Min brorsdotter är den som förklarar, hon säger att det är vanligt om katten är illamående. 

Jag droppar vätskan mellan päls och hud i nacken och tvättar händerna noga. Kollar så att Audrey håller sig på avstånd så länge pälsen är blöt. Katterna får inte slicka i sig vätskan ...

Nu avvaktar vi. Stanleys päls är bättre och han äter. Håller tummarna att parasitmaskarna dör(!!!) samtidigt som vi undrar hur sjutton Stanley fått mask?

Fortsättning följer ...

PS. Det kommer inte att bli lika enkelt att droppa avmaskningsmedel i Audreys nacke. Suck. Dubbel suck. DS

London calling

Äntligen, äntligen och äntligen!

Jag har bokat resa till London och Lejonkungen. Det krävdes ett nytt pass och en avslutad pandemi men den som väntar på något gott ... (väntar alltid för länge haha).

Skämt åsido så känns det riktigt bra. Denna gång kommer jag att få se delar av London som är okända för mig, vilket är spännande. Skippade att boka hotell. Checkar in hos sonen och hans roomie (killen som äger lägenheten). 

Just nu har de färre plusgrader än jag är van (med inomhus) typ 15-17° (på grund av den dyra elen) men om naturen är snäll så värmer vårsolen och vi slipper frysa. 

Kanske packar jag ner underställ och raggsockor? 

Ut på tur - aldrig sur

Jaha, så blev det dags igen ... för ett nytillskott.

I förrgår gjorde jag och mannen en roadtrip till en annan stad för att kolla in en bil (om du känner mig så vet du att detta inte tillhör mina favoritsysselsättningar, det vill säga eventuella bilinköp). Åka på vardagsäventyr med mannen är däremot alltid trevligt.

Mötte en ärlig och schysst försäljare som gjorde vad han kunde för att vi skulle bli nöjda. För att spara tid åt oss bad han en kollega hämta sommardäcken på deras däckhotell samt fixa full tank. Som du säkert förstår så innebar detta att vi åkte hem i varsin bil. Nej, vi ska inte äga två bilar, den gamla kommer att säljas men just nu står båda på vår uppfart, allt blev liksom tvärtom denna gång (för att tillfälle uppstod).

Hemresan i mörker var dock inte njutbar, det bländande ljuset från mötande trafik irriterade och helt ärligt så visste jag knappt var eller hur jag skulle titta för att påverkas så lite som möjligt. Kanske är det bristen på rutin som stör? Det är sällan undertecknad kör längre sträckor i mörker. Vår bil används inte som de gamla en gång gjorde. Jag är ovan. Kanske är det mina ögon? Min ålder eller en kombination?

Hur som så är vi ägare till en ny bil och det känns riktigt bra.

Hur stor är sannolikheten?

För ett par veckor sedan dök utslag upp på min hy under höger nyckelben, från ingenstans kom de och helt utan förvarning. Kontaktexem? Jag har torr hud men annars aldrig problem, skinnet är lika snällt och tålmodigt som resten av min kropp.

Fattade ingenting och testade olika salvor innan mannen gav mig en fet hudkräm. Huden lugnade sig. Under tiden som kliandet störde min vardag så frågade jag runt och fick tips om en produkt som ska vara bra. Hittade den på nätet, beställde och betalade. 

Så kom mejl och mess:

Hej Li Gisela

Din beställning finns att hämta i instabox i Hindås ...

What???

Ett annat namn, en annan ort. Mejlade företaget (under helgen) och meddelade att de måste ha skickat till fel person. Uppgav ordernummer, namn, adress och personnummer. Fick svar under måndagen. Av någon outgrundlig anledning så hade någon av mina fyra sista siffror i personnumret hamnat på fel plats OCH tydligen så finns det en Li Gisela som bor i Hindås som har dessa siffror ...

Hur stor är denna sannolikhet?

Beställningen drogs tillbaka och pengarna har landat på mitt konto igen men om undertecknad gör om beställningen är i skrivande stund oklart.