Plötsligt händer det!

Jag fick ett meddelande härom dagen, ett som var roligare och mer spännande att läsa än andra, så här stod det:

Hej Mia!

Hoppas allt är bra.

Den nystartade podden Radioväsen

skulle vilja läsa upp din novell

Döden under ytan, från Sjön.

Som tack kan han, XX,

gärna länka till hemsidor, twitter

och på sociala medier i

samband med att avsnittet släpps.

Är det okey för dig?

Meddelandet var ifrån förläggaren till den sista av mina noveller som publicerats och vad kan jag svara annat än: JA! Gärna och självklart.

Vilken grej. Plötsligt händer det. 

De två sista novellerna har jag inte ens haft "book release" för ... Varför skulle JAG? Typ. Nä men helt ärligt så fick jag aldrig tummen ur, dagarna gick och plötsligt kändes det konstigt att uppmärksamma någonting som hänt för "länge sedan".

Nu är det kanske dags!?

Oavsett så blir jag glad att detta inträffar när jag som minst förväntar mig uppmärksamhet. Min dröm att ge ut texter har besannats tre gånger och även om novellerna finns i antologier så är det böcker. Det står inte enbart mitt namn på omslaget men så stämmer det också bättre med min personlighet eftersom jag helst samarbetar och gör grejer ihop ... inte ensam.

Vi får väl se vad som händer nu? Antagligen ingenting mer men det gör heller ingenting. Jag är nöjd oavsett.

Utloggad, avkopplad och lycklig

Det går att överleva utan sociala medier till och med en hel helg. Jag har knappt tittat på telefonen, har haft för mycket betydligas viktigare saker att styra upp ... som Astronautens examens mottagning/fest.

Med en hel del hjälp och support från ena syrran med familj samt så klart mannen, Lejonkungen och en underbar ❤️ nära vän. Det har bakats, organiserats, handlats och lagats mat, allt i en salig röra. Det här med städning behövde jag inte ens fundera över (YES, YES, YES),  det tog "familjen" tag i.

Så kom lördagen med strålande sommarväder. Mannen fixade massor av filtar och syrran bar omkring alla utebord hon hittade. Svågern ordnade snyggaste sopstationen och sönerna samt min systerdotter var lite överallt och fixade/pysslade.

Det här att vi INTE hittade någon loungemöbel samt glömt att låna ihop fällstolar visade sig vara det bästa receptet för en lyckad fest. Mannens filtar i skuggan under fruktträden bjöd in till en välkomnande och  avslappnad tillställning. Buffébord i skuggan, backar med dryck och glada minglande gäster gjorde vår dag/kväll.

Picknick i gräset (fanns bord och stolar för de som önskade), ständigt mingel, hänggungor och hängmatta som flitigt användes samt poolbad för de som önskade var och blev helt rätt. Astronauten var sååå nöjd. Då blir mamman glad!

Vi hade inte kunnat drömma om ett bättre minne. Opretentiöst är bästa förutsättningarna för en lyckad fest. Så TACK alla ni som var med och gjorde vår dag/kväll så magisk!!!

Blogginlägg pausas

Idag blir det inget blogginlägg på grund av stor examens mottagning. Hörs i morgon

Puss & kram

Hur långt har jag kommit? Halvvägs?

Japp nu är det många bollar i luften som gäller, jag har klivit på tåget så jag kan rodda och fixa allt inför Astronautens stora examensmottagning.

Tårtor (typ) check
Inköp av engångsartiklar, check
Systemet, check
ICA, check, check men inte klar
Bäddat rent åt nattgäster, check
Städat toalett, check
Skrivit listor, check
Skrivit fler och nya listor, check

Kan fortsätta men det blir enbart tjatigt så jag slutar. Mannen har egna listor. Eller vi har samma men valt att dela så jämnlikt det går. Har så här långt kommit halvvägs vad gäller allt fix.

Det bästa med allt är att få hänga med min ena syster och hennes familj! Att de ska stanna i flera dagar och att syrran redan kommit!!!

Intensivt och alldeles underbart. Vi har så mycket att ta igen sedan sist vi sågs vilket tyvärr är ett tag sedan eftersom livet.nu "stökade till det mesta".

Så pax för att hänga med syrran och ett av mina syskonbarn hela dagen idag!!!

"Jag tänkte" men ångrar mig, nu gör jag som jag vill

Då har startskottet gått, nu är jag igång med examensförberedelserna. Två tårtor och en stor tårtbotten är bakade och fokuset är nu på de smörgåstårtor som jag ska göra själv.

Har googlat under flera dagar men inte hittat något recept som tilltalar mig. Har även spånat själv, då jag vet att jag har förmågan att blanda ingredienser, det är ju bara det att jag tänkte följa recept ... den här gången. Nu är jag inte så säker längre.

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Allvarligt så förstår jag varför jag ofta skjuter från höften, det jag önskar "finns inte tillgängligt" det betyder att det kan vara för krångligt, för dyrt eller för svårt. Nu är jag där igen.

Minns min första vårbal som student på lärarhögskolan, jag hade ingen klänning och mammas var för stora. Eller jag för liten!? Mina systrar hade båda längden att axla mammas boutique kläder och här var det stopp (för mig) att sy om, dessutom så fanns mammas garderob 70 mil bort så jag behövde lösa mitt klänningsproblem själv.

Jag sprang på loppis eftersom jag inte tyckte mig ha råd att köpa en balklänning men hittade ingenting förutom tyg. Svart fodertwill samt lite annat intressant. Resultatet blev en tvådelad långklänning och till det en vit spetsjacka. Inget "classy" men klart personligt.
Samma sak var det några år senare då jag blev bjuden på Kadettbal i dagarna tre, återigen utan klänning (i garderoben). Letade fram symaskinen och skapade denna gång i himmelsblått fodertyg, en "prinsessliknande" variant. Min mamma stönade till dess att hon såg resultatet.

Ja jag vet, fodertyg är fodertyg och ska vara under/inuti men det var vad jag kom över (billigt) och som sagt lyx har aldrig varit min grej men problemlösning har. (Detta var innan jag läste modedesign och mönsterkonstruktion och kanske anledningen att jag sen kom in på den utbildningen, för enligt regelboken så var inte sömnadskunskap någon av mina superkrafter).

Så med det sagt skippar jag tanken att följa regler och recept och släpper istället lös min kreativitet, det får gå som det går! Vegetariska smörgåstårtor borde vara en lätt sak att fixa då jag vet att jag kan om jag vill!

Det är BURKEN som vägrar ge mig information och i ärlighetens namn så är Google inte mycket bättre!

Salmiak mix ... är inte lätt att få tag på. Med titeln Apotekets salmiak mix så gick jag in på närmaste apoteket för att göra inköpet men där såg personalen ut som frågetecken och hänvisade mig till någon matvarubutik.

Hade tidigare scannat hyllorna på ICA, där Kung Markatta har sin produkter men utan resultat. Kollade även efter lakritspulver eftersom det är "typ" samma sak men hittade inte det heller, trots att butiken både är stor och välsorterad. (Notera att lakritspulver kan finnas, den mänskliga faktorn, i detta fall jag är inte alltid att lita på OCH jag frågade ingen.)

Mina hjärnceller arbetade hårt och intensivt. Hur skulle jag nu kunna göra den coolaste tårtan när en av huvudingredienserna lekte kurragömma?

Nytt apotek gav samma nitlott. Beslöt att kolla på Willys. Expediterna skakade på huvudet men var hjälpsamma. Tre personer kopplades in och resultatet blev en mindre burk lakritspulver. JA!!!

Äntligen! Nu kan jag baka. Eller? 

Jag behöver mixtur alltså vätska men ingenstans hittar jag instruktioner eller måttenheter. Hur mycket behöver jag???

Googlade och blev inte så mycket klokare. Hittade en uppgift som jag tolkar kan vara relevant, 1 tsk verkar vara enheten jag bör prova till tårtan ... kanske ... hoppas ...

Som du märker så är det inte jag som experimenterar denna gång, det är BURKEN som vägrar ge mig information och ärligt talat så är Google inte mycket bättre.

På något vis kommer jag att lösa dilemmat men nu får det bli på mitt sätt (genom att testa mig fram samt använda min intuition och magkänsla).

Ibland är MAT lösningen på problemet

Vet inte vad min kropp försökte säga annat än AJ!

Vaknade igår med ett ryck före (kl 06) av att Lejonkungen stökade i köket, han skulle iväg och arbeta. Ta pendeln till Stockholm och behövde gå upp många timmar före sin egen mat- och sovklocka. Jag var seg i huvudet och ordentligt trött, fanns därför ingen ork att flöda på mattan, istället mjukade jag upp kroppen med yin.

Tunga ben och en ländrygg som mått bättre. Jag brukar klara mig från träningsvärk och ont i kroppen men tydligen slet söndagens träning mer än jag förstått?

Satte mig på cykeln för att ta mig till Hera Hub och då motarbetade låren fötternas trampande, kändes som jag bytt ut musklerna mot timmerstockar. Växlade ner och tog mig fram på betydligt lägre växel mot vinden såklart.

Senare samma känsla under hemvägen. Något var annorlunda i min kropp, energin lägre, ländryggen sur och lårmusklerna motsträviga. Hjärnan befann sig i dimma. Varför?

Gjorde därför något jag sällan gör, vilade efter fikat. Funderade hur jag skulle orka hålla klass? Ta mig in till stan och undervisa? Min kropp ville hellre ligga i sängen och möjligtvis läsa.

Men middagen gjorde susen, mat i magen gav ny energi och yin klassen blev uppskattad. Kunde därefter med gott samvete bädda ned mig och kolla film.