Just precis DÅ ...

Att få se en yogasal fyllas till bredden precis som den gjordes innan pandemin ger lyckokänsla. Att få välkomna och möta alla de yogisar som väljer att starta eller avsluta dagen/kvällen tillsammans med mig är ren glädje! 

Rummet genomsyras av positiv energi och mitt leende sträcker sig från den ena mungipan till den andra. Just precis DÅ har jag världens bästa arbete och känslan som fyller mig är tacksamhet.

Det ÄR skillnad att undervisa några jämfört med många. I mitt fall är det ändå inte fler än att jag hinner få ögonkontakt med samt ofta även växla några ord/prata med. Få möjlighet att se varje individ, vilket undertecknad gillar. 

Resten av helgen ska jag njuta av denna känsla, för allt är förgängligt och ingenting är för evigt. Min önskan är alltid att göra ett så bra jobb som möjligt men förutsättningarna kan skifta precis som både min egen och "elevernas" dagsform. 

I mötet sker ofta magi. Om du kommer med låg energi så påverkas du av alla andra och kan när du lämnar rummet känna dig starkare. Det är mäktigt och en anledning till att många helst vill vara i det fysiska rummet ... för att just få dela energi med alla andra.

Inget ont om att yoga ensam, vilket är något jag älskar men om du vill åt själva "mötet" så går det inte ens att jämföra, det är två olika varianter.

Aldrig har väl en helg varit lika efterlängtad ... eller!?

Efter en minst sagt intensiv vecka är det oerhört skönt att veta att jag har en klass denna förmiddag och att resten av helgen är mer eller mindre blank. Mannen ska firas i morgon men det är familjemys så det räknas inte som annat än "trevligheter". Lejonkungen har bjudit in oss på fika i sin lya vilket i sig blir en fin present till "pappan".

Själv är jag grymt nöjd över hur undertecknad manövrerat de olika uppdragen/arbetet. Både kunder och yogisar säger sig vara nöjda, vilket fyllt på mitt energiförråd och fått mig att orka ännu lite till.

Idag ska jag dock VILA (men efter lunch). Bara vara och göra det som lockar. Kela med katterna, hänga med mannen och laga god mat.

Önskar dig en skön dag!

Guldkorn

... kan vara så mycket i det dagliga livet. Små, små ting eller stunder, kanske handlar det om sekunder, minuter eller timmar? Kanske flimrar det förbi i en känsla av närvaro, tillit och/eller kärlek.

• Skratt, förlösande och välgörande
• Få krypa ner i sängen när Stanley redan ligger där och förstå att katten inte kommer att lämna, att han istället väljer att vila mot mitt ena ben. Han stannar kvar och Audrey kommer, kliver över mig utan minsta rädsla och försvinner därefter iväg på nya äventyr ... för att en stund senare återvända och kolla läget.
• Få hänga med kära vänner, vara kreativ och skapande.
• Mötet med "mina" stammis yogisar
• Uppleva den magiska soluppgången med mannen
• Den dagliga kramen när jag möter samt säger hejdå till min fina butikskollega, vi som håller ställningarna nu när chefen har semester. Vi som klickade från första stund, som trivs ihop och som ser till att butiken visar sitt bästa jag.
• När min kropp helar sig själv

Detta är enbart några exempel på sådant som jag är tacksam över och som just nu blir guldkorn i min hektiska vardag. Millisekunder eller längre stunder som undertecknad försöker notera och njuta av samt landa i. Ljusar upp den mörka november som vi befinner oss mitt i.

... men så upptäckte jag något ...

I skrivande stund har jag fem arbetspass i butiken kvar innan min chef kommer tillbaka från sin mycket välförtjänta semester. Det är roligt att jobba och jag trivs

Vad som däremot är utmanande är att köra multitasking. Att stiga upp tidigt, undervisa yoga och sen ta mig vidare till butiken för att senare när passet är slut åka till nästa studio och erbjuda en eller två öppna klasser.

Har jag tur hinner jag hem emellan för att äta ...

Mannen stöttar på de sätt han kan och hämtar mig vid de tillfällen då tiden är knapp. Vi vet båda att detta är övergående och att våra rutiner snart är vad de brukar så jag klagar inte.

Däremot utsätts kroppen för ordentliga utmaningar på grund av att jag går och rör mig konstant. Fötter, höfter och ländrygg blir trötta av det hårda betonggolv som butikens parkett vilar på. 

I början av veckan kändes det tungt att åka iväg för att undervisa när kroppen bönade om att få vila i soffan och vara ledig men så upptäckta jag något. Min kropp helar sig själv när jag yogar!!! 

Att få sträcka ut, rotera och landa i kroppen innan vila mjukar upp alla mina trötta kroppsdelar och jag blir som ny. På det en god natts sömn och jag orkar hela vägen in i mål.

 

Plötsligt händer det!!!

Den sista veckan har ett under skett hemma hos oss, Audrey tillåter att vi rör vid henne! 

Visst har vi kunnat klappa henne tidigare men då framförallt när hon sovit och ligger i närheten av Stanley. Idag tillåter hon kliande bakom örat, smekning av kind, huvud och längs ryggen.

Ryckningarna (antagligen stress) när vår hand närmar sig och landar är bortsuddade och vår lilla kattfröken verkar mer tillåtande, som om hon vågar lita på oss ännu lite mer.

Så häftigt, att få smeka även A, innan eller efter Stanley fått sin dos av kel! Som den finaste present och ett litet mirakel i sig att A öppnar upp och tillåter sig att njuta av vår beröring.

När planering är A och O

Och så fick vi vakna till åsynen av höstens första snöflingor! Ett tunt lager men ändå ett tydligt tecken på att vintern kan komma på besök när som helst. 

Mannen som är den planerande i vår familj (och har koll på väder, vind och annat som kan vara bra att veta) visste att vi behövde vara på tårna. Han bokade därför in Lejonkungen under lördagen för hjälp med däckbyte. Vi hann dessutom räfsa upp alla löv och frakta bort dessa, vilket kändes oerhört skönt eftersom det spöregnade hela söndagen. Med andra ord är vi i fas med naturen!

En annorlunda känsla var det för mig att starta gårdagen med löptur och känna de blöta flingorna lägga sig i ansiktet och på kläder. Marken var inte tillräckligt frusen så underlaget var blött men inte halt trots den enstaka minusgrad som hängde kvar.

Har påbörjat en intensiv vecka(kommer antagligen att kännas som att jag arbetar 12 timmars pass varje dag). Startar morgonen med en tidig klass, hinner därefter bara hem för att lämna bilen och byta om innan jag behöver ta mig till butiken. Avslutar därefter kvällen med dubbla klasser och kommer troligtvis att stupa i säng efter 13 timmar.

Behöver vara smart, både i förhållande till vad jag äter, vilka skor som används samt att micropauser skapas där det är möjligt, min nästa helt lediga dag är på söndag ...

Tänker att planering är A och O just nu. Att ha flera olika uppdrag (typer av arbeten) samtidigt fungerar periodvis men är inget som är hållbart i längden, så en dag i taget.

Att öppna en dörr för någon annan

Upptäckte en man i arbetskläder alldeles bakom mig när jag öppnade porten till arbetets trapphus. Istället för att gå in så höll jag upp dörren för att släppa in honom.

"Var så god", sa jag och backade undan.
"Nej, det här går inte", svarade mannen och såg obekväm ut.
"Jodå, här är det jämställt", svarade jag och log.

Han gled in och skakade på huvudet.
"Det här är inte rätt ... så här ska det inte vara ..."
"Jodå, det här går jättebra. Ha en bra dag"

Vi gick år var sitt håll. Gentlemannen i blåställ är helt klart inte van vid att en kvinna håller upp dörren för honom. Lät nästan som om jag var den första (vilket jag har svårt att tänka mig).

Kändes bra att få överraska, att göra någon glad (även om jag mest såg huvudskakningar och hörde mummel för samtidigt märkte jag att han kände sig uppmärksammad). Jag gjorde skillnad och det är en härlig känsla. Hoppas att många fler kvinnor (och/eller män) håller upp dörren för varandra, det är vi/ni värda.

Hej svejs!