Dags för nytt

Vi har en idé, en plan, jag och mannen, vilket ger oss massor av energi. Tanken är att flytta ner vårt "bibliotek" till källaren. Som det är nu så har vi de stora bokhyllorna på övervåningen men de är överfulla och behöver avlastas och plats för nya finns inte. Vårt lilla hus har inte samma stora väggar som varesig lägenheten eller i vårt första hus erbjöd.

Drömmen är att ha alla, åtminstone de flesta av våra böcker samlade. Redan nu har vi en pocketgömma under tappan i en platsfixad "bokhylla" med sittplats samt en inbyggd barnbokshylla i rätt rum. För att detta ska vara möjligt så behöver vårt svartvita rum i källaren ny inredning, bort med befintlig soffa plus bord och in med nya bokhyllor, smart golv/läslampa, fåtöljer samt ett mindre bord. 

Vår nuvarande vita tygsoffa (tresitsig Eketorp från IKEA) skänkes därför bort till den som har lust att hämta den.

När vi frigjort väggen (från soffan) så kan allt det nya inhandlas och böcker flyttas. Jag längtar efter att inreda! Hela kroppen går igång och det böjar klia i fingrarna men än är vi inte där. Fortfarande funderas det över vilka fåtöljer som passar bäst samt vilken lampa som uppfyller våra behov?

Ett lugnt bibliotek i källaren utanför sovrum och kontor är målet. Katterna  lägger dock in en stor protest, främst Stanley eftersom soffan är hans bästa gömställe när okända ljud och människor tränger sig på. Tyvärr säger vi, pälsklingarna får (denna gång) stå tillbaka och hitta nytt "safe place". 

Kraschlandning och energipåfyllnad

Jag har gjort det igen, kraschlandat i en magkatarr. Den kom oväntat och utan förvarning. Ofta brukar kroppen signalera så att undertecknad är beredd men inte denna gång. Har inte ens känt mig stressad vilket annars kan vara en utlösande faktor. Har inte heller druckit kaffe? 

Mystiskt ... 

Men vad spelar det för roll? Magkatarr är magkatarr och den tvingar mig att noga välja vad jag stoppar i munnen samt att vila.

Gårdagen bjöd trots det på tidig och rolig företagsklass samt senare barn- och sagoyoga på Stadsbiblioteket. Har skrivit det förr och konstaterar det igen, det är energipåfyllande att få arbeta med barn! 

En handfull treåringar plus en något äldre flicka dök upp med sina mammor och babysyskon. Bibliotekarien hade förberett genom att lägga ut små trasmattor i en större cirkel så när alla hittat sin matta startade vi. Treåringar är lite väl unga, de är sällan gruppmogna och har kort uthållighet men de är närvarande om du trycker på rätt knappar! 

Att möta de små barnen är spännande eftersom du inte riktigt kan planera exakt hur klassen ska vara, inte om du vill behålla deras intresse. För egen del har jag lärt mig att ju mer plats var och en av dem får ta samtidigt som undertecknad lyssnar, guidar med både kropp och röst så möts vi och skapar klassen tillsammans. 

Nu är det lördag och inget arbete så långt ögat kan se förrän på måndag, ska bli sååå skönt!

 

Avsmakning på gång

Kombucha, smaka på ordet, visst känns det runt och mjukt.

Jag har nyss blivit "mamma" (igen) till en plastpåse med en kombuchasvamp. Kan jämföras med en surdeg, så länge du föder den så växer den. Målet är och var en egen kolsyrad kombucha dryck.

Jag har bryggt te, låtit det svalna över natten och sen tillfört socker samt min kombuchasvamp, efter det återstod väntan och tålamod. Under en vecka skulle innehållet i tillbringaren gotta till sig samtidigt som jag bockade av dag för dag i vår kökskalender. Därefter var det dags för smaksättning, buteljering och ytterligare väntan, cirka 3-4 dagar. Nu är kombuchan klar!

Vad är kombucha svamp?

Kombuchasvampen, även kallad scoby (symbiotic culture of bacteria and yeast), är en kultur av olika sorters bakterier och jäst. Mikroberna i svampen äter upp sockret i teet och omvandlar dettill en rad olika ämnen under jäsningsprocessen.

Kombuchasvampen, även kallad scoby (symbiotic culture of bacteria and yeast) är en 

Svampen liknar en manet, något som nästan ser "mänskligt" ut, en slemmig biologisk organism. Påminner om mögelsporer som växer i saft eller sylt, sånt som jag ALDRIG skulle varesig äta eller dricka frivilligt.

Kombucha är inte mögel och den kan göra nytta, innehåller antioxidanter, vitaminer och hälsosamma syror vilka påstås vara bra för våra tarmar.  

Jag testade att göra egen kombucha 2017 (första gången) och okeyade den annorlunda smaken, kunde till och med tycka att drycken var någorlunda god. I år smaksätter jag min kombucha med frukt och bär samt ingefära. Testar olika kombinationer för att se om jag hittar en favorit. Hittills har jag druckit upp den kolsyrade varianten som smaksattes med kiwi, mango och ingefära. Betyg = riktigt god!

Mannen har hela tiden varit och är fortfarande skeptisk. Han låter mig hållas men står inte först i kön för avsmakning. Återstår att se om jag får bjuda honom på en hutt denna gång?

Som jag bäddar får jag ligga ...

Igår vaknade jag med en sliten och trött kropp. Huvudet dunkade och känslan var tung och seg. Fanns ingen att skylla på, ingen utom mig själv då allt var självförvållat. Orsaken var till viss del den vinyasaklass undertecknad erbjuder denna vecka, där du skapar kontakt med dina nedre magmuskler samt ländrygg men framför allt kopplar på baksidan av dina lår.

En klass som grundar neråt, från fötterna men som också utmanar inte enbart baksidan av kroppen utan även balansen. Att koppla på baksida lår är något som många är ovana vid. Lårmuskeln är både dominant och stark vilket innebär att den kanske stöter bort erbjudande om samarbete från baksida lår. (Dumt jag vet, därav klassen) Många av oss är därför svaga i baksida lår samt har kort muskulatur.

Min klass är utbildande och bra men efter att ha undervisat denna fyra gånger (4 timmar) under kort tid så slängde kroppen in handduken och bad mig tagga ner ...

Tänkte därför (i tisdagskväll) att det vore smart(?) att köra ett konditionspass (för blodgenomströmning i samtliga musklelgrupper) men så här i efterhand hade nog min kropp föredragit en lång stretching alternativt mjuk yinyoga.

Som jag bäddar får jag ligga ... (vem påstår att jag alltid är smart? Inte jag. Vill mycket och emellanåt betyder det att resultatet blir mindre bra)

Onsdagen blev därför en vilodag rent fysiskt (förutom den dagliga promenaden). En välbehövlig planeringsdag där även onlinemöte med mina skrivarvänner kunde bokas in. En skön hemmadag med tid för uppgifter som fått stå tillbaka. Tack för den!

Idén är genial ... om jag får säga det själv

Hur vaknar du på morgonen? Utvilad och full av energi eller något mer seg? Kanske till och med extremt trött?

Alla är vi olika och varje morgon är unik beroende på dagsform och mängd av sömn.

Personligen är jag av den morgonpigga sorten men har den här vintern behövt mer sömn på grund av det mörker som först nu lättar. Istället för att hoppa upp ur sängen och ställa mig på yogamattan så har jag valt att sova.

Kreativiteten flyttade därför yogan från golvet till sängen i en kombinerad form av snoozande / tidig praktik.  Denna nya favorit har fungerat utmärkt framför allt de morgnar när jag behöver åka iväg "normal tidigt".

Egentligen är konceptet genialt. Du är trött, vill inte stiga upp ... inte riktigt än. Men istället för att somna om så låter du kroppen stretcha sig vaken. Landar i liggande ryggrads twist, barnet, duvan, grodan, bananen eller kanske happy baby, det som passar dig.

Tiden du har till godo avgör hur länge du yogar, det kan vara allt från ett par minuter till en halvtimme (eller längre om du så önskar). Jag lovar att du kommer att känna dig både piggare, mindre stel och nöjdare när du kliver upp. Två flugor i en smäll, liksom ... snooza och yoga.

Den mjuka madrassen, täcket och kuddarna bjuder på en soft och skön start, vilket är skonsamt för kroppen och välgörande för humöret. Testa!

Ha en skön dag!

 

Det här med framförhållning ...

Emellanåt så påminner sociala medier om minnen och händelser som inträffat för flera år sedan, så var det för mig härom dagen.

För åtta år sedan bodde vi i en lägenhet mitt inne i stan. Astronauten arbetade i Sidney, Australien och Lejonkungen gick på gymnasiet. Den sistnämnde hade signat upp för språkutbyte i spanska vilket innebar en vecka i Valencia hos en jämnårig spanjor, boende i värdfamilj. Han var dock inte ensam utan det var en större grupp "tvåor" som åkte iväg. 

Därefter blev det spanjorernas tur att komma till Sverige, i början av februari??? Alltså hur kul är det att visa upp vår stad under denna månad? Sällan vinter och inte vår ... ofta en "icke årstid".

Hur som så kom spanjorerna och sonens gäst var en söt tjej som knappt kunde ett ord engelska! Oops, vi som inte pratar spanska eller typ lika bra som flickan uttryckte sig på engelska. Själv kände jag mig som en vänlig, kärleksfull invandrarkvinna som vill kommunicera men som får använda både armar, miner, gester och kropp för att hitta ord. Det är dock en annan historia.

Dagens minne är en ordväxling eller kanske snarare information från Lejonkungen till mig.

6 februari 2014

Sonen nu på morgonen:

- Ikväll ska vi bjuda på kanelbullar

- Okey, men vi har inga hemma, ska vi gå och köpa? Jag hinner inte baka.

- Behövs inte, vi bakar här hemma hos oss.

- Jaha. Vilka då?

- Det blir nog bara tio svenskar och så deras spanjorer ...

- Du menar 20 pers i vårt lilla kök!?

-Japp

- Men hur ska ni rymmas?

- Alla behöver ju inte baka, en del får väl softa ...

Bra med framförhållning men i ärlighetens namn så är det inte alltid Lejonkungens styrka. Tyvärr vet jag vem han ärvt den egenskapen av.

Det blev som sonen presenterat, dock bakades inte bullar då han förstod hur lång tid det skulle ta, istället fixades det kladdkakor med vispgrädde. Jag och mannen som inte fick synas hängde i vårt lilla TV-rum. Dit sökte sig Lejonkungens absolut närmaste och bästa tjejkompis med fika till oss. En tjej som vi inte kände då men som vi senare kommit att älska. Hon valde att strunta i sonens regler och presenterade sig samt kollade så att vi hade det bra.

En surrealistisk resa

Igår besökte jag både vår egen hemstad samt London och New York inom loppet av10-15 minuter, flög över samt promenerade på gator och i parker. Surrealistiskt och häftigt.

Jag och mannen befann oss hos Lejonkungen och under tiden som jag reste runt i världen så fick sonen hjälp med sitt påbörjade pussel (det han tänker bygga utan att titta på bilden ...)

Lejonkungen äger ett par VR- (virtual reality) glasögon och med dessa på samt två handkontroller i mina händer skickade han ut mig i cyber space, guidad av Google maps.

Började i vår egen stad, flög bland annat från domkyrkan och slottet hem till vår lilla gata och hus. Efter det hängde jag i London och senare i New York. Fick äntligen gå över Brooklyn bridge (när jag och mannen började promenera regnade det på tvären och blåste stormvindar så vi avbröt)!

Att flyga snabbt kändes som att sugas mot en stark magnet, hjärnan hann inte riktigt med och det gav ett lätt illamående, ungefär som du kan uppleva i vissa typer av åkattraktioner. Lejonkungen och mannen sa att det därför är bäst att inte resa för länge var på de kallade hem mig.

Illamåendet la sig och så här i efterhand så påminner det en del om det illamående du kan uppleva om du hänger uppochner för länge (tänker på mina aerial klasser).