Emellanåt så påminner sociala medier om minnen och händelser som inträffat för flera år sedan, så var det för mig härom dagen.
För åtta år sedan bodde vi i en lägenhet mitt inne i stan. Astronauten arbetade i Sidney, Australien och Lejonkungen gick på gymnasiet. Den sistnämnde hade signat upp för språkutbyte i spanska vilket innebar en vecka i Valencia hos en jämnårig spanjor, boende i värdfamilj. Han var dock inte ensam utan det var en större grupp "tvåor" som åkte iväg.
Därefter blev det spanjorernas tur att komma till Sverige, i början av februari??? Alltså hur kul är det att visa upp vår stad under denna månad? Sällan vinter och inte vår ... ofta en "icke årstid".
Hur som så kom spanjorerna och sonens gäst var en söt tjej som knappt kunde ett ord engelska! Oops, vi som inte pratar spanska eller typ lika bra som flickan uttryckte sig på engelska. Själv kände jag mig som en vänlig, kärleksfull invandrarkvinna som vill kommunicera men som får använda både armar, miner, gester och kropp för att hitta ord. Det är dock en annan historia.
Dagens minne är en ordväxling eller kanske snarare information från Lejonkungen till mig.
Det blev som sonen presenterat, dock bakades inte bullar då han förstod hur lång tid det skulle ta, istället fixades det kladdkakor med vispgrädde. Jag och mannen som inte fick synas hängde i vårt lilla TV-rum. Dit sökte sig Lejonkungens absolut närmaste och bästa tjejkompis med fika till oss. En tjej som vi inte kände då men som vi senare kommit att älska. Hon valde att strunta i sonens regler och presenterade sig samt kollade så att vi hade det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar