Som jag bäddar får jag ligga ...

Igår vaknade jag med en sliten och trött kropp. Huvudet dunkade och känslan var tung och seg. Fanns ingen att skylla på, ingen utom mig själv då allt var självförvållat. Orsaken var till viss del den vinyasaklass undertecknad erbjuder denna vecka, där du skapar kontakt med dina nedre magmuskler samt ländrygg men framför allt kopplar på baksidan av dina lår.

En klass som grundar neråt, från fötterna men som också utmanar inte enbart baksidan av kroppen utan även balansen. Att koppla på baksida lår är något som många är ovana vid. Lårmuskeln är både dominant och stark vilket innebär att den kanske stöter bort erbjudande om samarbete från baksida lår. (Dumt jag vet, därav klassen) Många av oss är därför svaga i baksida lår samt har kort muskulatur.

Min klass är utbildande och bra men efter att ha undervisat denna fyra gånger (4 timmar) under kort tid så slängde kroppen in handduken och bad mig tagga ner ...

Tänkte därför (i tisdagskväll) att det vore smart(?) att köra ett konditionspass (för blodgenomströmning i samtliga musklelgrupper) men så här i efterhand hade nog min kropp föredragit en lång stretching alternativt mjuk yinyoga.

Som jag bäddar får jag ligga ... (vem påstår att jag alltid är smart? Inte jag. Vill mycket och emellanåt betyder det att resultatet blir mindre bra)

Onsdagen blev därför en vilodag rent fysiskt (förutom den dagliga promenaden). En välbehövlig planeringsdag där även onlinemöte med mina skrivarvänner kunde bokas in. En skön hemmadag med tid för uppgifter som fått stå tillbaka. Tack för den!