Det här med att vänta och längta efter ...

... att själv orka (är mindre bra på att vila från allt när tid plötsligt finns och listan är lång men har hittills lyckats över förväntan. Min kropp håller på att hela sig själv och jag lyssnar, något litet eller ett par lättare och kortare uppgifter fungerar innan soffan åter kallar.) 

Idag bjuds du därför på ett äldre blogginlägg från en annan december. Under tiden du läser saknar jag att tvätta händer, kavla upp ärmarna och att äntligen få baka mina julfavoriter: saffransbiscotti med vitchoklad och mandel. 

Härom dagen knöt jag på mig farmors gamla förkläde i rött med broderat julmotiv i vitt, tomte med släde dragen av ren. Det finns två söta små fickor som också har broderade inslag: hjärtan och stjärnor. För mig är detta förkläde barndom och sprider enormt mycket julkänsla!

Dagen till ära hade jag själv kommit på att jag ville baka. Jag åkte till ICA och handlade sötmandel, vit choklad, saffran och ägg. "Vad ska du göra för gott?", frågade kassörskan. Det tog en stund innan jag fattade att det var mig hon tilltalade. Den unga tjejen hade jag inte sett förut och var därför mest inställd på att enbart säga hej. "Saffransbiscotti", svarade jag. "Tror att vi säljer sådana i butiken", svarade tjejen. "Ja det gör ni. Jag tänkte baka egna", svarade jag och log. Egentligen hade det varit mer lönsamt att köpa på plats även om skorporna kostade över 80 kr/påsen.

Hemma började jag hacka mandel och choklad. Mannen kikade in i köket och höjde på ögonbrynen samtidigt som han nickade gillande. Den stackarn är van att själv köpa hem fikabröd eftersom jag så sällan bakar och han typ aldrig gör det.

I köket spelades det julmusik, gamla klassiker och jag tänkte:

Mindes när kidsen var små och sen ännu längre tillbaka när jag själv växte upp, det har funnits tider då jag bakat mycket ... Så kom nästa tanke:

Styrkt av mitt goda självförtroende huserade jag i köket och sjöng med i julsångerna. Konstigt att jag aldrig bakar? Syrran säger att baka ger energi och glädje åt själen!? Tveksamt, fast just denna dag kunde jag nästan hålla med henne.

Passade på att baka en sats saffransbröd med lussekatter, bullar, "träd" och längder (när jag ändå var igång och smart då lusten att baka sällan infinner sig).

Så in i ugnen. Glömde sätta igång timern vilket nästan resulterade i en nästan övergräddad saffranslängd. Suck. Hamnade pladask tillbaka i mitt normaltillstånd vad gäller husmoderliga aktiviteter, inget för mig ...

Egentligen hade jag INTE misslyckats (då plåt efter plåt levererade gyllene bakverk) men för mig var denna sista plåt långt ifrån perfekt, saffranslängdens utseende matchade inte den inre bild jag målat upp, mitt goda självförtroende hade fått sig en törn. 

Ja ja så är livet, det går att köpa bröd också ... fast mannen säger att det är onödigt eftersom frysen är full med fikabröd.

Puss & kram