Äntligen i fas med min planering!
Nu när orken hittat tillbaka och viruset erkänt sig besegrat (hoppas jag) så har det bakats, pyntats och köpt gran, det både luktar och ser juligaste ut för varje dag.
Nej granen är inte klädd, den vilar i vårt källartrappförråd så att den långsamt kan acklimatisera sig. Om ett par dagar flyttar den vidare in i poolhuset (där det är varmare men inte så skönt som i huset) och strax innan julafton placeras granen på sin hedersplats.
Igår kunde jag (har känt mig tveksam till om det skulle vara möjligt) träffa en kär vän för att se en föreställning av baletten Svansjön i stadens kulturhus. Jippi! Kan hända att det blir mer om detta i morgon, vi får se?
Kvällen till ära plockade jag fram min skotskrutiga kilt(kjol), den är röd och passar så bra i december. Kilten sydde en ingift faster till mig. Syrran fick en likadan. Vi kan ha varit åtta och tio men mer troligt tio och tolv. Jag älskade min kilt från första stund.
Det roliga är att den aldrig blir omodern, då den är klassisk och lyckan är att jag passar lika bra i den idag som när jag var tolv, har liksom aldrig vuxit ur den.
Visst hängde den bortglömd emellanåt men tanken att göra mig av med kilten har aldrig slagit mig, den kommer troligtvis att följa mig genom livet precis som den gjort hittills och uppta en liten del av garderoben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar