Hur hade du gjort?

Det finns stunder när jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, då när en enkel åtgärd bara gör situationen värre. Hur gör du om detta händer dig? Själv tar jag oftast det hela med humor ... i alla fall härom dagen:

Skulle på intervju och eftersom undertecknad redan vikarierat på timmar samt mer eller mindre känner alla på plats så fanns ingen nervositet. Ett möte om ett eventuellt arbete. Frågan var mer ifall ledningen tycker att jag är rätt person.

Klädde på mig och beslöt att bära en stickad vit tröja i lin/bomull. Hann ut i köket för att fixa fika och pratade lite med mannen som just då hade paus. Av någon anledning så uppmärksammade jag en nästan osynlig fläck på bröstet. När hade den uppstått? Under tiden jag satte på kaffe ... eller?

Bäst att trolla bort den suddiga missfärgningen, det brukar gå enkelt med tvål och vatten. Gick in i badrummet för en snabbtvätt. Insåg mer eller mindre direkt att den flytande tvålen var gulgrön och inte vit vilket gjorde att den mer eller mindre osynliga fläcken plötsligt blev tydlig ...

WTF!

Alltså suck ... Orkade inte byta tröja. Försökte skölja bort och torka men tvålmärket vägrade släppa så enkelt. Visste att tvättmaskinen behövdes kopplas in men tyckte mig inte ha tid för det. Ja ja, så agerar jag. 

Tog kappan och gick iväg. Hälsade på arbetskollegor och visade upp min fläck samtidigt som historien om hur den uppkommit förmedlades. Möttes av "chefen" som skulle intervjua mig och berättade samma historia igen. Nu visste alla och jag kunde släppa episoden.

Självklart hade jag kunnat byta tröja, det hade säkert mannen gjort om han drabbats men helt ärligt så brydde jag mig inte tillräckligt mycket. De känner mig och ibland drabbas vi alla av livet. En tvålfläck spelar mindre roll, i alla fall igår och i den miljö jag vistades i. Shit happens så är det bara

När undertecknad kom hem (efter en trevlig intervju) så hamnade tröjan i tvättkorgen och jag är övertygad om att fläcken inte kommer att påverka ifall jag blir erbjuden tjänsten eller inte.