Silly walk eller konsten att röra sig

 Obs! Det är lite skämskudde över detta inlägg ...

Promenerar med matkassar i händerna. Framför mig syns ett helt vanligt par. Plötsligt slås jag av hur annorlunda kvinnan förflyttar sig och tänker att det måste vara jobbigt för hennes kropp att röra sig just så, typ silly walks och Monty Python.

Så skäms jag. Hon kan väl inte rå för att hon går just så! Inte göra narr av andra, så är jag uppfostrad ... det är bara det att jag får en sån oerhörd lust att härma.

Nej, stopp! Hur kan jag ens tänka så? Kvinnan är fem meter framför mig, vi är mitt på en gågata bland folk. Skäms ordentligt nu Mia! Du skulle bara våga!

Men det ser så roligt ut, en riktigt silly walk. Kanske kan jag prova i köket hemma? Där finns ingen utom möjligen katterna och de varken skvallrar eller dömer mig. Vill prova hur det känns i kroppen att röra sig så, prova skillnaden med hur jag själv går.

Det är inte första gången jag fascineras över hur människor förflyttar sig. Till min fördel ska sägas att jag aldrig med en min eller ett ord visat vad jag tänkt. Jag har enbart samlat på just silly movements. När jag  grupptränar, finns en man som inte är helt kompis med sin koordination. Han tar mycket plats i rummet och jag (liksom de andra) har lärt oss att ge honom extra space. Alla nöjda, alla glada.

Samme man har en lustig löpstil. Han springer som en liten lycklig flicka på en blomsteräng med flaxande armar, emellanåt knixar han till och lägger till ett skutt. Helt ärligt vill jag le åt den store långe mannen som rör sig som ett oförstört barn men eftersom jag är väluppfostrad låtsas jag som ingenting och sköter mig själv.

Tro nu inte att jag tycker illa om dessa personer vilka jag får lust att härma i smyg, de får mig ofta att le inte överlägset utan snarare från magen för att de sprider glädje.