Smaka på de orden, de är sagda med kärlek och värme men inte av min mamma, tror för övrigt att hon aldrig skulle använda just den formuleringen, snarare "lilla gumman" (men knappast ens det).
Visst, jag är "liten" om vi talar om centimeter över havet, (161 stycken) men det verkar mest vara någonting som andra människor tänker på. I min värld är jag precis lagom. Små utrymmen och trånga passager är inga problem, står något högt upp så klättrar jag. Nemas problemas.
Jag är heller inte "liten" åldersmässigt, inte som en liten flicka eller ung kvinna, jag är medelålders. Möjligtvis är jag ung i sinnet ;) eller jag ÄR lekfull, nyfiken och impulsiv, den sidan av mig vårdar jag, den är jag stolt över.
När orden uttalades till mig för någon dag sen (kärleksfullt) så studsade de som bollar inne i mitt huvud. Vet att en del vänner skulle bli störda över en sådan benämning, själv funderade jag fram och tillbaka. Lustigt att en granne säger så. Kanske orden hoppade ur munnen utan reflektion? Kanske personen känner någonting liknande moderskänslor? Vad vet jag?
Ord sagda med värme och kärlek är vackra. Jag tänker att benämningen är en outtalad komplimang istället för en förminskning av min person. "Lilla Mia" ... okey då.
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar