Mitt hår och naturen har ett alldeles eget förhållande. Kanske är det allt ostyrigt, vilt som lever sitt eget liv på mitt huvud som känner samhörighet med växterna? Kanske är det något annat?
Men varje gång jag har varit ute i trädgården och arbetat denna höst så har jag blivit infångad och hållen av träd och/eller buskar. Plötsligt sitter jag fast! Och helt ärligt är det knöligt att komma loss.
Det beror knappast på min längd, så lång år jag inte. Kanske hellre på fruktträdens grenar eller att jag har förmågan att tro att jag ryms och får plats lite överallt!?
Spelar ingen roll om mitt hår är utsläppt eller uppsatt, jag kommer in med grenar och löv oavsett. Förra helgen hade jag snört ihop mitt långa hår i en knut. Prydligt, allt var samlat och inget stack ut till dess att jag räfsade under ett av träden. Knuten var snart ett minne blott och håret över allt ...
Vad är det buskarna, träden och växterna försöker säga mig? Att mitt hår ska få härja fritt och knappt vara möjligt att borsta igenom? Eller att jag ska stanna upp och omfamna stammarna?
Tycker att jag är grundad och lugn. Känner ingen stress men vad vet jag? Annat än att mitt hår och vår tomt har en alldeles egen relation.
Mannen föreslår mössa. Tja, ju kallare det blir så är det ett självklart alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar