Det finns nyanser av det mesta och när det gäller våra "vilda" katter så måste vi erkänna att det trots allt inte är som förr. Skillnaderna är måhända minimala men det är annorlunda, tilliten byggs på millimeter för millimeter. Det som en gång var är inte längre.
Stanley som alltid tillåtit mer fysisk kontakt visar sin kompis att det är okey och Audrey ligger kvar, inte alltid men oftast. Vi får klappa och smeka men att köra ner hela ansiktet mot den lilla kroppen är fortfarande förbjudet - däremot tittar A storögt på när Stanley fläker upp hela magen och jag gosar in mig.
S håller koll på när undertecknad beslutar sig för att sova, då hoppar han upp i fotänden på sängen och lägger sig till rätta. Försiktigt viker jag undan överkastet och glider ner under täcket, vill inte skrämma utan istället visa att det är helt okey att han ligger på mitt täcke. Det är inte lätt att röra sig men vem bryr sig (inte jag i alla fall) då kattens vilja att söka kontakt finns. Vissa kvällar går S efter en stund, någon timme eller så stannar han fram till morgontimmarna.
A pratar och söker kontakt på annat sätt framför allt gentemot mannen, han som leker, som fixar mysiga bäddar och visar hemliga krypin. Hon kan följa honom som en skugga och mannen vet instinktivt vad hon önskar.
Så ett myrsteg i taget tar vi oss framåt när det gäller närhet och tillit och varje millimeter är guld värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar