Vad unnar du dig?

En förmiddag i fåfängans syndiga varande, det kan gott var och en av oss unna sig emellanåt. Går att göra på olika sätt beroende vem man är!

Efter att ha mediterat, yogat och handlat mat så promenerade jag iväg till min egoboost. En gång i månaden får jag ligga stilla på en brits och det enda som krävs är att jag blundar. Ett kärt återseende under en och en halv timmes avslappning samt mysigt snack med min fina "vän" för faktiskt har vi hittat en helt egen relation. Terapisamtal kan vi nästan kalla det och vem som hamnar i terapeutrollen hör inte hit.

Vi snackar fransförlängning. För ett par år sedan trodde jag nog aldrig att jag skulle fastna för just detta men med facit i handen och med tanke på hur lat jag är så passar detta mig som handen i handsken. Behöver inte mascara längre (typ det enda smink jag tidigare använde). Stor kam och tandborste är mina morgonrutiner samt en hårsnodd eller en större hårklämma.

Så nu är jag redo både för jobb och New York!

Om jag ändå kunde vara lite klok

Känns som att jag "gamblear" lite för mycket med mina fötter just nu. Skulle bytt och köpt nya träningsskor för länge sen typ minst ett år sen men ...

Så bokades vår New York resa och plötsligt blev det smartast att vänta med inköp till vi kommer till The big apple.

Skorna som borde kasserats går på övertid och mina fötter knorrar. Jag i min tur försöker lyssna till kroppen och tänka hur jag belastar. Vill inte skada mig!

Idag är höger häl sur och ömmar. Min uppgift är att ödsla kärlek och omsorg över foten för att sen hoppas att hälen piggar på sig.

Samtidigt så vet jag att nästa träningspass kan orsaka andra slitningar som ömma benhinnor eller ont i främre trampdynorna.

Jag vill inte skada mig och ändå testar jag kroppens gränser lite väl mycket nu?! Tanken att hoppa över de tre pass som återstår innan vår avfärd har fladdrat förbi men vet samtidigt att det är risk att jag själv surnar till och börjar klättra på väggarna.

Köpa dyra skor nu, redan idag har tydligen suddats ut bland de alternativ som finns. Ekonomi eller kropp? Under andra förutsättningar skulle jag självklart ropa kropp.

Nu verkar hjärnan och förnuftet bortkopplat, allt hopp fokuseras på möjligheten att lyckas och jag undrar vad som hände med min klokhet? Eller ... just ja, i dessa fall är jag inte känd för att tänka efter utan mer för att skjuta från höften och hoppas på tur.

Så du där ute, var klokare än jag, det är inte värt att skada sig!

Från 18 000 till 8 000 tecken

Oops, där gick det iväg ... novelltävlings bidraget! Ett enkelt knapptryck och sen finns ingen återvändo. Check på denna uppgift.

Det blir som det blir. Kanske eller kanske inte? Jag vet att det är många förutom jag som redan skickat in sina bidrag trots att det är sju veckor kvar till deadline och säkert kommer många, många fler att följa efter i våra fotspår.

Fråga nummer två från igår om det finns något uppslag till novell nummer två, ett manus för barn har fått sitt svar, det finns t o m flera stycken.

Jag har grävt långt ned i min skrivbordslåda för att leta inspiration. Fastnade i flera timmar och kom inte loss. Har några gamla godbitar som kan arbetas om och bli roten till något nytt. Dags att sätta igång och få något nedprentat innan det är dags att gå till jobbet.

Tro det om ni har lust men idag är jag tacksam över den mulna himlen och regnet som smattrar mot rutan ... jag får så mycket mer gjort!

Hej svejs!

Något att fundera på

Status:
ett manus att göra de sista redigeringarna av och sen trycka på skicka knappen, ett annat manus att fundera över om jag ska snickra ihop eller inte.

Det första ska iväg denna vecka, gärna så snart som möjligt men ändå utan stress. Den andra utmaningen behöver jag inte fundera över huruvida jag vill eller inte för där vet jag svaret = tumme upp. Vad jag istället bör tänka kring är om jag har en historia som vill bli nedtecknad och om jag har lust att avsätta tid för detta nya manus?

Det får nog bli så att jag rådfrågar min kreativitet om det finns ett frö att sätta så att det kan gro? Blir svaret ja så är det bara att vattna, ge plantan kärlek och lagom med solljus.

Dagens uppgift blir med andra ord att fundera kring en ny novell.

Nu har jag inte all tid i världen för detta eftersom jag har annat på min att göra lista t ex arbeta men det löser sig, det gör det alltid ... på något sätt.

Ha en skön dag!

Minus ett par jeans

Nu har jag gjort det igen, glömt bort att tänka efter innan ...

På jobbet idag fick jag för mig att det var en alldeles ypperlig ide att yoga på min lunchrast. Maten var i magen och jag satt rakt uppochner i en stol i vårt pyttelilla pentry.

Yogamatta med till butiken: 0
Yogatidning med övningar för kontorspaus: 1

Smart att utnyttja tiden vettigt tänkte jag och bläddrade fram sidorna med stretchövningar. Allt jag behövde var en kontorsstol, check och ett bord (köksbänk) check. En kvadratmeter hade jag så det var bara att gå all in. Inga problem, "träningen" gick väldigt bra.

Lägg ena benet på det andra i vinkel med foten utanför, typ sittande duvposition och pressa försiktigt det böjda benet neråt för att stretcha höft och insida lår.

Jag kände inget obehag och pressade försiktigt på lår/knä samtidigt som jag andades.

Dags att byta ben. "Det går ju superbra!", tänkte jag. Så hörde jag något, det frasade och plötsligt förstod jag att höften/benen okeyade rörelserna men inte mina snäva jeans ...

Oops! En rispa högt upp på insida lår under rumpan ... Abrupt slutade min kontorsyoga. Bäst att bevara jeansen som de blivit och inte ta risken att göra skadan värre genom större hål. Det var flera timmar kvar innan min arbetsdag.

Så blir det när jag inte tänker efter innan och bara kör. Äger ett par hela jeans mindre än i morse men det blev en rolig historia. Kan meddela att varken kollegor eller mannen blev förvånade när jag berättade vad som hänt i pentryt.

Ha det!

Silly walk ... konsten att röra sig

Promenerar hemåt med matkassar i händerna. Framför mig går ett helt vanligt par. Plötsligt slås jag av hur "konstigt" kvinnan går, måste vara jobbigt för hennes kropp att röra sig just så. Tänker silly walks och Monty Python.

Så skäms jag. Hon kan väl inte rå för att hon går just så! Inte göra narr av andra, så är jag uppfostrad, det är bara det att jag får en sån oerhörd lust att härma.

Nej, stopp! Hur kan jag tänka så? Kvinnan går fem meter framför mig, vi är mitt på en gågata bland folk. Skäms ordentligt nu Mia! Du skulle bara våga!

Men det ser så roligt ut, en riktigt silly walk. Kanske kan jag prova i köket hemma? Där finns ingen utom möjligen katterna och de varken skvallrar eller dömer mig. Vill prova hur det känns i kroppen att röra sig så, prova skillnaden med hur jag själv går.

Kolla in denna:
http://www.deviantart.com/art/Abbey-Road-Crossing-IIIIII-320595169

Det är inte första gången jag fascineras över hur människor rör sig. Till min fördel ska sägas att jag aldrig med en min eller ett ord visat vad jag tänkt. Jag har enbart samlat på just silly movements. När jag går och tränar, på vissa pass finns en man som inte är helt kompis med sin koordination. Han tar mycket plats i rummet och jag (liksom många andra) har lärt oss att ge honom extra space. Alla nöjda, alla glada.

Samme man har en lustig löpstil. Han springer som en liten lycklig flicka på en blomsteräng med flaxande armar, emellanåt knixar han till och lägger till ett skutt. Helt ärligt vill jag le åt den store långe mannen som rör sig som ett oförstört barn men eftersom jag är väluppfostrad låtsas jag som ingenting och sköter mig själv.

Ha en härlig dag där ute!

Andnöd i ett rum fyllt av syre

Min meditationskurs är inne på nionde veckan (av tolv), ja faktiskt bara ett par dagar kvar. De två sista veckorna har det gått bra och även om jag sitter längre och längre så får jag inte ont.

I morse när jag rullade ut mattan, hämtade den stora, platta kudden som jag placerade alldeles nära, så kände jag mig upprymd och förväntansfull. Gårdagens meditation var speciell. Jag släppte allt och såg först en liten ljus prick som kom och gick bakom mina stängda ögonlock. Efter ett tag blev ljusskenet större. Det förflyttade sig ungefär som ett norrsken men i gråskala.

Inte vet jag vad det var annat än att jag lyckades hålla fokus på andningen och slappna av. Jag räknade inte utandningen, vilken i ordningen jag befann mig på, vilket jag emellanåt gjort och jag lyckades släppa de tankar som fladdrade förbi.

Men ...

Tillbaka till denna morgon. Något var annorlunda? När jag skulle sätta mig på kudden var kroppen orolig. Jag hade huvtröja på vilket plötsligt fick mig att känna svettig överhettning, så kan det vara och jag ignorerade känslan. Meditationen ökar blodgenomströmningen och varmare kläder behövs inte längre. Sen var det sittställningen, jag fick för mig att fötterna skulle domna. 16 minuter är lång tid att sitta absolut stilla, så jag bytte ställning. Antagligen hade huvudet inte landat för plötsligt fick jag andnöd!

Jag sitter i ett rum och det finns hur mycket syre som helst och jag får svårt att andas! Panikvibbar ... Öppnade ögonen, pausade videon, drog av mig huvtröjan och sa till mig själv: "Jag fixar det här."

Ett par lugna andetag och så på med videon igen. Beslöt mig för att räkna varje utandning när själva meditationen väl började, för att ha kontroll över tiden. Paniken la sig och trots att jag kände att jag ville strunta i räkningen så beslöt jag att hålla kvar den genom 2/3 av sittningen. Lugnet infann sig och när jag sen släppte räkningen så skymtade den lilla retfulla ljuspunkten, liksom blinkade och försvann som om den lekte titt ut.

Så här efteråt kan jag konstatera att jag hade en av de tuffare passen idag, det sägs att de kommer och går. Andnöd har jag inte upplevt sedan början av kursen, idag var det dags igen. När jag pausade tänkte jag tanken att skippa resten av sittningen, att jag inte var redo men jag är glad att min fighting spirit tog över. Det är så lätt att ge upp och risken är att jag känner mig dålig efteråt. Istället fick jag jobba mer intensivt med rädslan som dök upp, intala mig själv att jag kan och sen gå ur paniken med stolthet.

Jag är faktiskt glad att det blev som det blev, motstånd hjälper mig framåt. Jag är också glad att jag tillät mig själv att pausa videon och ta några andetag innan jag fortsatte.

Namasté