Goda päron med tuff uppväxt, vilka klarat sig själva typ som maskrosbarn

Eftersom vi inte har någon volontär trädgårdsmästare och inte heller någon avlönad så kliver jag på även den tjänsten. (Inte 100%, vi delar broderligt på arbetsbördan, alla arbetar efter sin förmåga, tid och ork).

Denna helg då jag arbetar i butiken så kör jag morgon/förmiddag hemma. På gårdagens schema stod: plocka äpplen från gräset. Kan låta enkelt men vi har sju fruktträd, fem av dessa är varierande sorter av just äpplen.

Fallfrukt: ätmogen, kantstött, skadad eller rutten. Steg ett sortera. Välj vilka äpplen som ska tas till vara och släng resten i sopsäckar ... tog flera timmar och blev många säckar. Resultat: stor kasse frukt till mina kollegor, ett gäng svarta sopsäckar med kasserade äpplen och flertalet skålar fyllda för husbehov.

På tomten står även två päronträd. Under den heta sommaren så brakade två stora grenar och föll till marken, dessa drogs till plattorna vid komposten för att vid lämpligt tillfälle fraktas till sopstationen trädgårdsavfall. Igår när jag plockade äpplen så upptäckte jag till min förvåning att de små päronen vuxit till sig och mognat!!!!

Trodde inte detta var möjligt på knäckta grenar. På något sätt har frukten fått näring och kraft att bli just färdiga päron???!!! För mig är detta ett mirakel. Magi! Goda päron med tuff uppväxt som klarat sig själva, typ som maskrosbarn.

Uppdrag: kick off för lärare

I våras blev jag tillfrågad ifall jag kunde tänka mig att hålla yogaklass för ett gäng lärare under deras höst kick off, svaret blev självklart JA. Så igår var det dags.

Morgonen startade med gemensam frukost. Jag blev presenterad. Gruppen kunde spana in mig och jag kunde småprata med dem.

Efter någon timme promenerade vi iväg till en allmänning en bit ifrån skolan. Solen sken och jag kånkade på en IKEApåse med de yogamattor vi har hemma, cirka fem stycken. Vi något tillfälle hade antalet 15 noterats men när gruppen spridde ut sina mattor framför mig så var de betydligt fler.

Hatha yoga basic och mindfulness meditation, stod på min planering. Efter lite inledande snack körde vi igång. Timmen förflöt snabbt och avslutades med lätt ansiktsmassage under shavasana.

Efteråt tackade gruppen mig och det kändes som mitt inhopp gett positiva vibbar. Många verkade glada, andra nöjda och min magkänsla hoppade upp och ned i ren iver och eufori.

Så tacksam över att bli tillfrågad. Så glad över att ha tackat ja. I like this!!!

Livskvalité

Egentligen behövs inte mycket för möjligheten att njuta. Ofta är de bästa stunderna de som inte kostar någonting, de som är gratis och ger en varm känsla av livskvalité Igår hade jag en sådan dag.

Upp, egen yogapraktik, frukost ... hittills allt som en vanlig skön morgon (jag stiger upp tidigt eftersom jag älskar att ha mycket tid, stress är "no no") men sen valde jag bort både bil, buss och cykel, istället promenerade jag in till stan. 65 minuters egentid, i rörelse.

Att gå uppe på åsen, i skogen är harmoniskt. Senare nere vid ån med solen smekande och bra musik i lurarna är batteriladdande för mig. Promenera är rogivande och väl investerade minuter i mig själv. Boostande.

Nästa lyx inträffade när min arbetsdag tog slut, jag blev hämtad av astronauten och hemskjutsad.

Tredje mysfaktorn var att laga middag ihop, nästan alla vi som skulle äta hemma. Brainstorma tillsammans vad vi vill sno ihop av det köket bjöd på. Musik i bakgrunden, skratt och prat. Kramar. Sen mysig familjemiddag. Jag behöver inte mer än detta! (Lägg till mysiga kollegor, vänner och ett antal glädjande mess).

Livet är bäst enkelt, utan krångligheter. 

Det höll på att inte bli något ... annat än bortglömt

Ingen av oss hade "koll" och om jag missat syrrans inlägg för någon dag sedan så hade jag för första gången helt glömt bort vilket datum det var igår.

Det var som om jag frös till is för en sekund när jag såg bröllopsdagsgratulationer riktade till min ena syster och hennes man på sociala medier. Tänkte att NU har jag totalt tappat stinget!? Så insåg jag att datumet inte stämde, de gifte sig en dag före oss ...

En dag till godo och dessutom inträffade vår bröllopsdag på min lediga dag. Nice. Oplanerat och totalt improviserat köpte jag (på morgonen) liljor till mannen. Till oss. Han såg frågande på mig, han som alltid har koll.

"Vet du vilket datum det är idag?", frågade jag. Mannen skakade på huvudet.
"Vår bröllopsdag"

26 år tillsammans. Heja oss! Bra jobbat. Men ... vad var det som hände när vi båda hade noll koll? Hur kunde vi glömma?

I elfte timmen kom vi ihåg och firade med sushi i myskläder. Helt okey en vardagskväll mitt i veckan.

Och plötsligt hamnade hjärtat i halsgropen

Vissa dagar flyter bättre än andra. Trodde att jag hade flow igår men det skulle visa sig att jag inte alls hade den koll jag trodde.

Dagen började bra. Vaknade tidigt och hann praktisera veckans yogaklass före frukost. En skön morgon på alla sätt och vis. Läste tidningen, åt och gjorde mig i ordning för jobbet. Hade så gott om tid att jag beslöt att promenera in till stan. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag började färden genom skogen, uppe på åsen. 65 minuters egentid.

Väl på jobbet så förflöt dagen i ett lagom tempo. Det var först när jag hade femton minuter kvar av min arbetsdag som jag plötsligt insåg mitt misstag. Nyckeln till studion låg kvar hemma! Hjärtat åkte hiss upp i halsgropen på en hundradels sekund.

En timme kvar till min yogaklass skulle börja. Ingen cykel, ingen bil ... För några månader sen hade detta aldrig varit ett problem, inte då (vi bodde mitt inne i stan) men nu, hur skulle jag göra?

Ringa hem och be dem köra in till stan för att ge mig den nyckel jag glömt? Kändes inte alls lockande. Ringde därför studions ägare, inget svar. Skickade meddelande, fungerade bättre. Problemet löstes lika snabbt som det uppstått.

Tack, tack och tack för mobiltelefoni!

Gott om tid igen och klassen kunde genomföras utan fler missöden.

Trädgårdsmästardröm

I mitt liv just nu skulle jag kunna ägna mig åt att enbart plocka äpplen ... ifrån marken. Vi har sju fruktträd och vart och ett av dessa dignar av ätbara godsaker.

Varje dag plockar vi upp fallfrukt, vissa släpper för att de är mogna och andra av av okänd anledning. Vi plockar, tar med till jobbet och slänger de skadade eller skämda i stora sopsäckar.

Varje dag samma procedur, när vi är klara så är det bara att börja om igen. En heltidsanställd trädgårdsmästare vore inte helt fel!

Helt ärligt så skulle jag gärna vara den personen (som tog hand om vår tomt) framför allt om jag fick betalt för jobbet.

Nu fungerar inte alltid livet så enkelt. Jag går till REAkaoset istället ...

Ha en bra dag!

Kundreflektion

Planerar yogaklass med huvudvärk som spränger ... går så där. Helt plötsligt från ingen stans dök den upp, huvudvärken. Egentligen förvånar det mig inte eftersom vår arbetssituation är extrem. Att det börjar dunka när jag slappnar av är kanske helt normalt.

Igår sökte en kund upp mig i butiken och ville beskriva vad hon sett tidigare i veckan.

• Hur mammor låter sina barn använda butiken som en jättestor lekplats. 
• Kunder som sliter och drar i samma plagg. 
• Överfulla provrum trots att det finns hästar lättillgängligt att hänga ut sina provade plagg på ... om nu kunden orkar plocka upp plaggen från golvet, de kläder som hon trampat på och lämnat aviga
• Kunder som skrikpratar med varandra över en lång kö (som om andra inte var närvarande)
• Galgar som krasar under kunders fötter
• Galgar med kläder som faller till golvet när kunden vårdslöst rotar, som blir liggande i en hög eftersom kunden (som haft ner kläderna) INTE tycker att det är hennes uppgift att städa efter sig???

Kvinnan som tog kontakt med mig sa att hon haft svårt att ta in vad hon såg, att hon inte trott sina ögon. Hur beter sig människan emellanåt? Vidare önskade kvinnan att jag skulle förmedla ett stort tack till alla mina arbetskollegor som härdat ut i det krigstillstånd butiken liknats med. 

Kunden var fylld av beundran att vi står på benen, att vi orkar fortsätta arbeta. Hon sa också att hon beskrivit sin upplevelse för sin vänner vilka förvånat skakar på sina huvuden.

Så om DU är min kollega TACK!!! Vi är grymma!