Jag lovar att jag ska, så fort jag kan

Möte på banken tillsammans med mannen. Vi skulle prata pensionssparande. Viktigt men mindre kul.
Vår kontaktperson började med att titta på mannens siffror och hur pensionen påverkas beroende på hur tidigt han väljer att sluta arbeta. För en man som arbetat 100% i stort sätt hela sitt liv ser siffrorna ut på ett sätt, speciellt om du har en okey inkomst.

Så var det min tur ...
Sa till bankpersonalen att "vi nog inte ville kolla" och så skrattade jag. Utan att ha full kontroll så var det enkelt att lista ut att mina siffror borde vara betydligt lägre än mannens.

1. Jag har arbetat 50% under alla år som våra grabbar gick i skolan
2. När jag väl kunde gå upp i tid så bytte jag arbete och fick en Handelslön, say no more
3. Sa upp mig från min fasta inkomst (för andra gången, första = skolan) för att följa mitt hjärta
4. Jag har haft typ 0 kr i inkomst detta år som egen företagare
5. Behöver du fler förklaringar???

Nä mina siffror blev ingen glad över! 

Jag har pensions sparat (sedan jag började arbeta) och gör fortfarande men för att nå upp i mannens nivå så borde jag spara minst tre gånger så mycket. I dagsläget är detta inte möjligt, inte med min obefintliga inkomst. Men jag lovar att jag ska, så fort jag kan!

Alltså hur tråkigt och svårt är det med detta dilemma: vad, hur, när och om. Jag fattar skrämmande lite, inte för att matten är för svår utan för att jag i grunden är ointresserad. Borde inte vara det men så är läget. Jag vet inte hur jag ska ta mig fram eller bete mig i denna snåriga, leriga och onödigt knöliga sörja. Det är för mycket att hålla reda på, för krångligt sätt att göra allt på och för många val som är möjliga att ta.

Just idag förstår jag varför människor (tidigare) gömde pengar i madrassen eller grävde ned skatter. De visste vad de hade och hur stor summan var. Enkel matematik.

Min kropp är extremt smart!

Så lustigt det kan vara, efter min kurs och hemkomsten från den så slog kroppen över till semesterläge. Lördag eftermiddag och söndag men ... sen arbetar jag.

Hur tänkte jag nu?

Eller så är min kropp extremt smart, den tar de chanser den får och gör det absolut bästa av dessa?! Så egentligen kanske allt handlade om weekend läge för mig. Sommar, sol, värme och återhämtning betyder ofta semester men i det liv vi lever så är det lättare att gå från det ena till det andra. Lyx!

Mannen köpte loungemöbel när jag var borta. Den var ihop monterad ( när jag kom hem), i lördagskväll fixade jag med dynor och kuddar. Vi tog ett glas vin där och njöt av sommaren och igår när alla sov kunde jag äta min frukost på samma ställe. Kändes som att vara utomlands. Lyx!

Igår handlade allt om att enbart vara, att njuta, umgås och ladda batterier. Hänga vid poolen och äta god mat. Den bästa av söndagar. Lyx.

I dag behöver jag steppa upp. Har ett möte kl 07 och senare ett kl 10. Det står bokföring och fakturering på schemat samt planering och sekvensering av sommaryogaklass. I dag.

Jag går från ett ytterläge till ett annat och det är inte ens svårt, inte heller krångligt, det bara ÄR.

Ha en skön måndag!

Sommarfeeling

Borta bra men hemma bäst, så är det verkligen (för mig)! Och tur är väl det ... för tänk om det vore tvärt om.

Att få sms från vänner som skriver "välkommen hem", "vi måste ses!" värmer i hjärtat. Att sedan få träffa mannen (efter en vecka), bli upplockad vid tåget och hemskjutsad känns fint. Var sak har sin tid och jag vet var jag hör hemma.

Trädgården välkomnade mig med massor av mogna smultron och blommande näckrosor. Det första har hängt med mig sedan barnsben. Smaka på ordet SMULTRON = Sommar. Att plocka smultron på ett strå är magiskt och har alltid varit men sedan jag blev mamma har jag levt min dröm: smultron ska få finnas i överflöd.

Kidsen ska ha möjlighet att äta när de vill och en liten skål med smultron får gärna stå på frukostbordet.

Så var det när vi bodde i vårt stora hus på landet och så är det nu. Jag planterar plantor lite överallt och sen njuter vi, dagligen. Sommarlycka i sin enklare form.

Att få yoga på altanen, bada i poolen, rensa i rabatterna och hänga i min alldeles egen yogagunga är magiskt. Jag lever i en sommardröm och är oändligt tacksam för det <3

Önskar dig en skön söndag!

Om ... den ... fanns!?

En vecka kan gå fort, långsamt eller mittemellan, min har varit precis lagom. Idag är det dags att reflektera och det kan jag göra hela tågresan hem. Just nu känns det skönt att få vila i den vetskapen.

Igår avslutade jag, Astronauten och roomien "storslaget". Det köptes stenugnsbakad pizza och sen gick vi på 10 års jubileum på Pop Boutique (den vintage butik som sonen visat mig). Vi blev inbjudna tidigare i veckan då vi shoppade. Astronauten är tjenis med personalen och skrev upp sina närmaste det vill säga kompis och mamma på "listan".

En riktigt mysig tillställning. Vi serverades alkoholfri dryck alternativt om vi hellre ville öl/vin/bubbel och till det snacks. Hela sortimentet såldes 15% billigare. Stämning var trevlig och musiken bra.

Sist hade jag provat en klänning som jag senare valde bort när "jeans hängsel shorten" passade perfekt. Igår beslöt jag att köpa klänningen om den fanns kvar. Det gjorde den inte, de andra storlekarna men inte den minsta. Så kan det vara. Jag provade andra plagg som satt snyggt men visste att jag inte skulle tillåta mig att shoppa något annat, det var klänningen eller ingenting alls.

Återvände med jämna mellanrum till snurran men möttes varje gång av samma budskap, min storlek måste ha blivit såld. Hittade en annan modell i en havsgrön ton som jag blev kär i. Samma pris. Som gjord för min kropp MEN magkänslan låg på handbromsen.

"Du har inte råd!!!"

Som yogalärare tjänar jag typ 0 kr. Min inkomst är ingen som jag i stunden kan försörja mig på, så är det och därför hade jag svårt att unna mig en klänning hur mycket det än stod Mia på den. Dock var det svårt att förmå sig att hänga tillbaka den. Visste att det var min plan samtidigt som det liksom inte gick.

Av någon anledning hamnade jag vid det ställ där den första klänningen hängt i tisdags. Vet inte varför jag bläddrade en sista gång? Plötsligt var den bara där! Någon måste ha burit på den och sedan ångrat sig.

Hur skulle jag göra nu? Klänningarna kostade lika mycket. Jag hade valt att rata den havsgröna trots att den verkligen är en "Mia klänning", en vardagsvariant som jag skulle kunna bära ofta. Den första är inte riktigt lika lättburen året om. Hmn ...

Samtidigt så hade min tanke varit att OM den första klänningen hängde kvar så skulle jag köpa den, då var det meningen att DEN skulle bli min och nu FANNS den. Alltså följde jag min plan och den första klänningen får följa med mig hem.

Stöttas, "hållas" och uppmuntras att ...

Idag är det sista dagen på fördjupnings kursen för yogalärare och känslorna är många. Först tacksamhet både till mina lärare och kursare men även gentemot mig själv, att jag gett mig denna vecka för egen utveckling och nya utmaningar. Att få växa lite till. Stöttas, "hållas" och uppmuntras  att testa nya outforskade vägar. Att våga lita på min inre styrka, min kraft, mitt jag och mina egna (emellanåt dolda) resurser.

En annan känsla är sorg (en tomhet), denna eftermiddag är allt över, vilket känns både skönt men även ledsamt. Så finns stolthet, lycka, glädje och en dos av trötthet.

Jag är nöjd. Har fått allt jag önskade och lite till. Ska därför bli skönt att ta tåget hem till mannen, Lejonkungen och grannkatten som tydligen försökt flytta in till oss i min frånvaro. Nu njuter jag av sista dagen, låter alla upplevelser sjunka in, umgås lite till med Astronauten och hans roomie för att bege mig hemåt i morgon.

Lämnar kollektivtrafik kaoset, rådjur på gångstigen, Pop boutique, Stormtroopers vid Korsvägen och soffan i vardagsrummet som tjänat som min säng. Återigen har Astronauten och hans roomie varit de bästa värdar. Jag har endast lagat middag en kväll då de inte var hemma, annars har de stått för all service. Så ompysslad och fylld med ny inspiration återvänder jag snart till mina vanliga kvarter. Kanske vi ses där?!

Jag vågade och jag lyckades!!!

Igår morse när jag klev ut genom porten möttes jag av doften från blommande växterna runt ikring, de i rabatten, träden och buskarna. Som om nattens regn rensat luften och fyllt den med magi. Det var ljuvligt att ta ett djup andetag och låta luften fylla mina lungor. Hade därefter knappt börjat gå gångvägen ner mot spårvagnshållplatser förrän jag mötte ett rådjur. Hon stod alldeles stilla och tittade storögt på mig. Bredvid henne syntes hennes lilla kid. Våra blickar möttes och jag försökte förmedla att både mamma och barn var säkra. Så skuttade de iväg samtidigt som en hare hoppade åt motsatt håll ... mitt inne i Göteborg! Vissa dagar är världen mer magisk än andra.

Hela gårdagen gick i samma tecken. På studion fick vi veta att vi skulle utgå ifrån våra sekvenser och allt vi hittills arbetat med, en twist av det vi själva upplever att vi behöver utmana oss i samt våra lärares tankar i samma fråga. Magen hamnade i halsgropen när jag fick mitt förslag presenterat och tanken att misslyckas virvlade förbi. Jag vill utvecklas så även om det känns som om någon puttar mig ut mot kanten så vet jag att "hoppa" är vad jag kommer att göra.

Johanna ledde därefter en liten ceremoni, en meditation där vi bland annat fick dra ett djurkort och sen slå upp en beskrivning av detta. Om vi ville fick vi dela. En kamel visade sig när jag vände på mitt kort och orden i texten grundade mig direkt, det var som att få en present. Min självtillit återkom och jag kände mig stark och trygg. Allt skulle gå bra. Fanns ingen rädsla kvar.

Med ytterst lite tid att planera och ord från J (till mig) att skjuta från höften och gå på min intuition så landade jag i uppgiften. Plötsligt valde jag andra sätt att närma mig klassekvensen. Temat denna gång var filosofiskt (jättesvårt för mig!) med en mytologisk saga att väva in i klassen. Målet var en önskan att överföra sagans "budskap" till eleven, att fundera över, koppla till sig själv och därefter bära med sig genom klassen (samt gärna ta med sig hem).

En idé dök upp och jag frågade om jag själv fick bestämma vilka som var mina elever? Det var okey. I detta nya med utmaning på utmaning så kände jag plötsligt hur fritidspedagogen knackade på dörren. Tänk om jag skulle göra en klass för barn? Sagoyoga!? Det hade jag heller aldrig gjort tidigare, så varför inte NU?

Så blev det och ingenting kändes längre svårt. Jag kunde använda mig av min lekfulla kreativitet, uppmana till äventyr och nyfikenhet. Jag var jag! Pippis ord: "det här har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert" ekade inne i huvudet.

Jag var först ut och ALLT gick bra!!! Mattan som brukar vara min bas lämnades och jag tog fler av de steg som jag vet att jag VILL ta. Den kreativa feedback jag fick var grym och mottogs som presenter.

Jag vågade och jag lyckades!!!

Detta innebär att jag kan fortsätta utmana mig ett eller två steg i taget. Livet är en ständig resa. Är sååå glad att jag valde att hoppa på denna utbildning och min förmåga att ständigt sticka in huvudet i elden.

Önskar dig en härlig dag!

Astronauten bjuder på pärlor

Igår hade jag date med Astronauten efter kursdagens slut. Jag tog spårvagnen in till Nordstan och fördrev en timme fram till sonen arbetat klart och kunde möta upp. Varmt och kvavt och i mina ögon fullständigt olidligt att gå i butiker. Jag kan ärligt säga att jag inte längtar tillbaka till REAkaos och giriga kunder. Kläder på golvet och i stökiga högar. Människor överallt som river och sliter utan att ta hänsyn till någon annan än sig själv. För mig blir det svårt, vill gå ut i samma stund som jag klivit in.

Det var därför härligt att gå på Astronautens favorit ställen där luften gick att andas och utbudet gick att ta in. Vi hade i förväg beslutat att han skulle ta mig till Pop boutique, en vintage affär som han ofta fyndar på. Sammanfattar med två ord: vilken pärla!!! Bra musik, inredning och kläder som passade både min stil och plånbok. Hittade ett par hängsel(jeans)shorts som satt perfekt och kommer att bli ett par sommarfavoriter.

Efter shopping tog vi oss till ytterligare en oas, en favorit restaurang: Little Meats Taqueria på Oliverdalsgatan. Där mötte Astronautens roomie oss. Kön för att få bord och beställa mat ringlade lång och luften stod stilla. Vi beslöt ändå att hänga kvar och kanske köpa med eftersom sittplatserna är så få. Hur det än var så hade vi tur och innan maten kom så fick vi tag i ett bord utomhus. Tacos gjorda från grunden med restaurangbakade bröd och oerhört fräscha råvaror. Jättegott!!! Till det drack vi färskpressad vattenmelonjuice med krossad is.

Jag vet att jag ännu inte nämnt min utbildning och vad vi gjort men den kan få vila lite och jag i den. Är nöjd, dessa två dagar som gått är vad jag önskar. Du kommer säkert att få höra mer en annan dag.

Puss & kram!