Jag vågade och jag lyckades!!!

Igår morse när jag klev ut genom porten möttes jag av doften från blommande växterna runt ikring, de i rabatten, träden och buskarna. Som om nattens regn rensat luften och fyllt den med magi. Det var ljuvligt att ta ett djup andetag och låta luften fylla mina lungor. Hade därefter knappt börjat gå gångvägen ner mot spårvagnshållplatser förrän jag mötte ett rådjur. Hon stod alldeles stilla och tittade storögt på mig. Bredvid henne syntes hennes lilla kid. Våra blickar möttes och jag försökte förmedla att både mamma och barn var säkra. Så skuttade de iväg samtidigt som en hare hoppade åt motsatt håll ... mitt inne i Göteborg! Vissa dagar är världen mer magisk än andra.

Hela gårdagen gick i samma tecken. På studion fick vi veta att vi skulle utgå ifrån våra sekvenser och allt vi hittills arbetat med, en twist av det vi själva upplever att vi behöver utmana oss i samt våra lärares tankar i samma fråga. Magen hamnade i halsgropen när jag fick mitt förslag presenterat och tanken att misslyckas virvlade förbi. Jag vill utvecklas så även om det känns som om någon puttar mig ut mot kanten så vet jag att "hoppa" är vad jag kommer att göra.

Johanna ledde därefter en liten ceremoni, en meditation där vi bland annat fick dra ett djurkort och sen slå upp en beskrivning av detta. Om vi ville fick vi dela. En kamel visade sig när jag vände på mitt kort och orden i texten grundade mig direkt, det var som att få en present. Min självtillit återkom och jag kände mig stark och trygg. Allt skulle gå bra. Fanns ingen rädsla kvar.

Med ytterst lite tid att planera och ord från J (till mig) att skjuta från höften och gå på min intuition så landade jag i uppgiften. Plötsligt valde jag andra sätt att närma mig klassekvensen. Temat denna gång var filosofiskt (jättesvårt för mig!) med en mytologisk saga att väva in i klassen. Målet var en önskan att överföra sagans "budskap" till eleven, att fundera över, koppla till sig själv och därefter bära med sig genom klassen (samt gärna ta med sig hem).

En idé dök upp och jag frågade om jag själv fick bestämma vilka som var mina elever? Det var okey. I detta nya med utmaning på utmaning så kände jag plötsligt hur fritidspedagogen knackade på dörren. Tänk om jag skulle göra en klass för barn? Sagoyoga!? Det hade jag heller aldrig gjort tidigare, så varför inte NU?

Så blev det och ingenting kändes längre svårt. Jag kunde använda mig av min lekfulla kreativitet, uppmana till äventyr och nyfikenhet. Jag var jag! Pippis ord: "det här har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert" ekade inne i huvudet.

Jag var först ut och ALLT gick bra!!! Mattan som brukar vara min bas lämnades och jag tog fler av de steg som jag vet att jag VILL ta. Den kreativa feedback jag fick var grym och mottogs som presenter.

Jag vågade och jag lyckades!!!

Detta innebär att jag kan fortsätta utmana mig ett eller två steg i taget. Livet är en ständig resa. Är sååå glad att jag valde att hoppa på denna utbildning och min förmåga att ständigt sticka in huvudet i elden.

Önskar dig en härlig dag!