"Vi har inte gjort något!"

Om du lever med katter så får du vara beredd på att de väljer att köra ett race mitt i din inläsning av ljudfiler och/eller sätter sig utanför dörren och biter sönder sin skrotkartong ...

Du behöver också uppmärksamma oväntade ljud. Igår hittade Stanley hinken med torrfoder som nästan var tom (stod på köksbänken för påfyllning), puttade ned den på golvet och satt mitt i maten när jag kom för att se vad som hänt.

Samma katt gick sen på den "lilla" lådan varpå bajset hamnade på golvet, S skottade över sand för att dölja vilket innebar att mannen fick dubbelt så mycket att städa. Typ halva lådans innehåll hade hamnat utanför ...

En arbetsdag kan se ut på många olika sätt och vis, så här var min förmiddag igår:

Blev väckt av Audrey och Stanley kl 06:10. De fick frukost, själv väntade jag in mannen vilket innebar ungefär 50 minuter att publicera blog, Instagraminlägg samt läsa mejl. 

Frukost och därefter min lååånga promenad till jobbet (90 minuter frisk luft). Som du kanske förstår så är den meditativa promenaden en runda och jag anländer hem lagom till fikat (stor kopp te).

På måndagar innebär förmiddagen planeringsarbete. Jag sekvenserar eller som igår justerar veckans vinyasa klass samt avsätter tid för egen yogapraktik.

Efter att fysiskt rört mig så är det skönt att landa vid skrivbordet. Igår både påbörjades samt avslutades inläsningen av ljudfiler till min andra bok "Fyra år av fångenskap". Denna gång provade jag att låna mannens headset med mikrofon. Perfekt! Inget störande brusljud som dyker upp från ingenstans bara att läsa vidare till undertecknad snubblar över sin egen tunga. 

Lunch 

Noll julstress, check!

Morgonlöpning i plus 6 grader på andra advent var både skönt och uppfriskande när restriktioner och rekommendationer styr vårt liv men om jag fick önska så skulle ett par minusgrader och snöklädd mark vara mer naturligt.

Hemma fortsätter vi att utmana katterna med nya frestelser, som halmbockar, kransar och små figurer till  krubban. Än så länge så bryr de sig inte. De nosar och låter därefter dekorationerna vara. Gissar att de ligger lågt till julgranen gör entré.

Mannen konstaterar att jag aldrig pyntat så mycket, så tidigt och JA han har rätt. I år finns tid.

Men nu pausar jag, en ny arbetsvecka har anlänt och det mesta är sig likt. Fullspikad måndag då mycket ska planeras, testas och senare verkställas. Dagen till ära har jag ny telefon, den första som varken är ärvd eller en gåva från mannen. Mitt batteri spökade och det fanns till slut ingen återvändo. Mobilen är nödvändig och "ett planerat impulsköp" genomfördes! Motsägelsefullt jag vet men ack så sant.

Så nu äger jag en alldeles ny iPhone i schyst storlek och känner mig både glad, nöjd och tacksam.

Pappas ande sprider magi

När december beter sig som november och bjuder på skymningsljus hela dagarna löser jag problemet med att hänga upp pappas tomtar. I vårt hem finns flera av de äldsta verken, de som gjordes på säckväv (inte målarduk). Dessa tomtar är (enligt mig) mer personliga men har kanske inte samma höga kvalitet som de senare.  

Efter mammas död ärvde jag den allra första tomte pappa målade, den som var "mammas". En tavla som hängde i vår tambur under vår uppväxt då mamma inte tyckte att den höll måttet. En bild på två tomtar vid en eld.

Den andra tomten pappa målade var till mig och är den enda som han undertecknat med pappa, också unik eftersom ingen annan fått just detta motiv. En tomte i sin släde dragen av en ren.

Ytterligare en arvstomte har hamnat hos mig, en som jag och Ingrid skulle dela på, den som pappa målade till farmor (och farfar) och som hängde i deras stora hus varje jul. De första åren efter farmors död åkte tavlan fram och tillbaka mellan mig och syrran. Till hon vid ett tillfälle sa att jag kan få den eftersom hon har egna. Denna tavla förställer oss båda ute i skogen. Jag sitter på en stubbe och håller i en ekorre. På min axel sitter en domherre och på Ingrids röda mössa en talgoxe(?) Framför våra fötter i lyktans sken har harar och ekorrar samlats. 

Så finns ytterligare en ärvd tomte. den undertecknad restaurerat och väckt till liv för att få behålla. Efter mammas död hade målarväven angripits av svartmögel och tomten var en blek kopia av sitt forna jag. En fråga om liv och/eller död. Skulle vi bli tvungna att slänga julens budbärare i soprummet? Den tomte som spridit så mycket glädje och som år ut och år in hängt på staketet utanför radhuset där vi bodde. Den tomte som talade om för hela Basvägen att julen nalkades/anlänt. 

Men jag är min fars dotter och slänger ingenting utan att försöka återuppliva det. Med massor av kärlek vaknade tomten till liv och välkomnar den som stiger in i vårt lilla hus (framför allt i trappan ner till källaren).

 

Kan någon vara snäll och tända lampan!?!

Åh vad jag längtar efter snö!!! Den kan få komma nu ... och skapa lite julstämning.

Framför för allt tända "lampan". Ljuset behöver dimras upp. Känns som om någon glömt att dra upp rullgardinen, allt är grått, dunkelt och mörkt (även när det borde vara ljusare). 

Mina ögon blir trötta, trots att jag tar långa promenader för att fylla på med syre och hela min kropp går ner på sparlåga när skymningsljuset lägger sig som en tung filt över december.

Novemberväder i december är inte alls ovanligt, inte i den del av Sverige jag bor. Men som född norrlänning så står en vit december och jul högt på min önskelista. Magin väcks och dagen blir ljusare. 

Så välkommen snö! Jag längtar efter dig.

Är det tillåtet att stryka önskningar från någon annans lista?

Tänk vad tiden går och hur förändring sker? Det som stod överst på min önskelista för fyra-fem år sedan är idag något jag arbetar med! Då visste jag inte HUR enbart ATT undertecknad på något sätt skulle ta sig hela vägen fram till målet.

Allt eftersom tiden gick föll pusselbitarna på plats och min drömlärare Milla Floryd blev också den som utbildade mig. Coolt.

För exakt fyra år sedan skrev jag detta:

Är det tillåtet att stryka önskningar från någon annans lista?

Jag har fått ett uppdrag, att skriva en julklappsönskelista. Suck, det är inte lätt i alla fall inte för mig.

Garderoben är full med kläder och lägenheten med prylar, egentligen behöver jag ingenting. Så länge jag och mina närmaste mår bra så är jag nöjd.

Men visst, för all del, det finns ett par grejer jag skulle vilja ha. Dessa föremål har jag hintat om i höst och även skrivit ned. Mannen skakar på huvudet och undrar med ett snett leende om det är tillåtet att stryka önskningar från någon annans lista?

Svar: NEJ, då är det ju inte längre en ÖNSKElista. Däremot finns inget tvång att handla det som står ...

Tror att jag nämnt det tidigare men nu skriver jag det igen, svart på vitt. Överst på min lista står YOGAGUNGA.

Vi har diskuterat detta flera gånger mannen och jag. Han hävdar att

1. det blir stort fult hål i taket
2. jag kommer att välta möbler och inredning om jag ska svinga inomhus (han har varit med tidigare då jag haft andra små projekt ... say no more)

För att det fortfarande ska finnas en chans att få min dröm uppfylld så har jag föreslagit att gungan kan monteras på råvinden. "Då måste vi ha styrelsens godkännande", säger mannen. "Du sitter ju i styrelsen! Det kommer att vara okey. Jag kan kolla med de andra. Ingen använder ändå vinden", svarar jag och diskussionen dör.

Om det nu varit så att det i min stad funnits kurser i flying yoga / antigravity yoga så hade jag inte behövt önska mig en egen gunga. Har även tagit upp det i studion där jag tränar. Intresse finns men där är det fel typ av innertak. Så om min dröm ska bli verklighet så måste jag fixa allt själv.

Har lyckats klämma ned ytterligare några yogarelaterade "hjälpmedel" som hjul och block, två böcker men sen tar det stopp. Min lista är klar. Vi får se om tomten tycker att jag varit tillräckligt snäll för att få någon julklapp i år?!

Puss & kram

Pax för att vara Yoda!

För fem år sen levde vi inplastade! Det var när vårt badrum skulle helrenoveras och vi bodde i lägenhet. En annorlunda decembermånad ...

Rymdskepp eller infektionsklinik?

Hemma skulle vi kunna leka att vi befinner oss på ett rymdskepp som är ute på viktigt uppdrag. En rymdfarkost med luftslussar. Eller så kan vi låtsas att vi arbetar på någon infektionsklinik i ett område där elakartade virus härjar.

Vi rör oss in och ut genom våra plastavspärrningar, de med dragkedjsdörrar. Vår mysiga och hemtrevliga lägenhet har förvandlats till något annat, spännande kanske men knappast magiskt. Lusten att julpynta försvann med plasten och den vita långa pappersmattan.

För att hålla humöret uppe så leker vi med tanken att vi förflyttats någon annanstans. Familjen röstar på rymdskepp, de tycker att infektionsklinik låter deprimerande. Så nu är frågan om vi ska införa enhetlig klädsel? Smälta in och ihop med vårt nya space:ade hem.

På Månbas Alpha hade de enhetlig klädsel, precis som i Star Trek och Alien filmerna. I Star Wars är det mer fritt spelrum för egen personlig stil om du inte är typ en stormtrooper. Som du märker har vi lite att prata igenom.

Pax för att vara Yoda!

Oh yes!

Mannen tycker att vi adventpyntat så det ser ut som jul. Jag säger att vi precis börjat ;)

"Okey, så du går all in i år?"
"Självklart, vi ska ju vara hemma"

Välkommen hem till oss, det är sååå mysigt (och om du frågar mig befinner vi oss enbart i fas 1). För mig handlar det om att placera sig precis på rätt nivå. Inte för lite men inte heller för mycket. Hittills så är det textilier, ljusslingor, stjärnor samt adventsdekor.

Fas 2 är Lucia, där har jag visserligen varit inne och klampat lite då Luciatåget med lussebullar och pepparkakor redan fått sin plats. 

En annan sak som jag aldrig missar är första avsnittet av Svt:s julkalender, för att avgöra ifall det är värt att följa kalendern fram till julafton. Ofta är svaret JA

Fas 3 är julgransinköpet, ett viktigt och prestigefyllt jobb! Oftast är undertecknad ansvarig men inte alltid. Ett år delegerade jag till mannen och Lejonkungen och de köpte en väldigt vacker gran!

Fas 4 inträffar (dagen/) kvällen innan jul afton då granen kläs och den slutgiltiga stylningen görs.