Den oväntade gåvan

I lördags morse hände det där magiska, ett svagt kurrande från Stanley! Han låg utsträckt över en pläd och jag satte mig ner på huk för att stryka honom över ryggen. Denna morgon var han extra mottaglig för kel och minsta lilla muskel slappnade av. Jag såg hur han njöt. Tassarna trampade i luften och sen vändes hela magen mot mig, som en inbjudan att smeka även den. Total tillit.

Det var DÅ det hände och eftersom Stanley är en försiktig hankatt så var även kurrandet på låg volym men ändå det var ett spinnande kurrljud!!!

Om du aldrig haft eller tagit hand om en eller flera vilda katter så kan det vara svårt att förstå HUR stort detta är. Vi har tänkt att det kanske aldrig skulle inträffa eller att det skulle ta betydligt längre tid än ett halvår.

Jag smekte och längs ena kinden rann tårar. Kände mig så hedrad. Så utvald. Så priviligerad. En förtidig julklapp hade precis hamnat i mitt knä och det enda jag kunde göra var att ta emot.

Lycka!

En blå rödgran ... som är grön

 ... och det tackar vi för, eftersom vi önskar en traditionell GRÖN gran. (Det blåa på vår gran är själva prismärkningen.)

Check på julgransinköp, 

Fjärde advents hedersuppdrag innebar att tillsammans med Lejonkungen som smakråd/hjälpreda styra  bilen mot närmaste granförsäljare. Eller nu ljuger jag, vi började inte nästgårds utan på IKEA eftersom de utlovade billiga varianter. Lejonkungen tyckte visserligen att vi kunde skippa den trippen och i ärlighetens namn så kände jag likadant men eftersom vi inte visste vad vi eventuellt kunde missa så blev det stora varuhusets parkering stopp nummer 1. 

Nej tack, sa vi i kör och åkte vidare till den gamla betrodda försäljaren. Ett hav av granar mötte oss och ganska snart hittade vi en som var good enough. Nätade trädet och bar iväg det mot kassan. Då såg vi DEN, vår gran! Snyggare, stoltare och med ännu bättre passform.

Vi ställde ifrån oss den nätade och gick för att paketera in den nya. In i ena änden av tunneln/tuben åkte en gran och ut på andra sidan kom en nätad. Lätt som en plätt! Plättlätt

I kassan bekände jag vad vi gjort och betalade. Packade in granen i filtar och stuvade in den i bilen. Mannen har sågat ett nytt snitt och nu får skönheten vila utomhus i ett eller två dygn (med foten i en stor hink med vatten) innan det är dags att flytta in OCH presentera sig för våra katter.

Ingen regel (läs: tradition) utan undantag

Inte ett enda julkort har skickats med posten i år, vilket är emot mina principer. För även om många andra slutat så gillar jag de fysiska hälsningarna.

Kan inte skylla på tidsbrist och inte heller uppslag ...

Det som däremot satt käppar i hjulet är möjligheten att skriva ut de kort jag förberett. Så här och nu vill jag be om ursäkt, om du är en av alla de som brukar få en julhälsning, det kommer inte att komma något kort ifrån oss. Sorry. Detta betyder inte att du är mindre viktig eller att vi inte bryr oss om dig/er.

Här görs ingen skillnad, alla behandlas lika.

Håll däremot koll på din inkorg, Messenger och dina sms. Vem vet, det kanske dyker upp en hälsning där?! Och om du får "något" så kan du själv välja om du vill skriva ut ett fysiskt exemplar eller om det duger elektroniskt.

Och till dig som skickat eller placerat ett kort i min hand: TACK!!! 

Tomten, hör du mig!?

Har promenerat i regn och mörker samtidigt som jag sjungit "jag ser det snöar ..." på repeat om och om igen. Fungerade inte. Vädret är fortfarande milt och det enda jag blev var blöt med lerstänk.

Ja, jag hade regnjacka men det går att bli genomdränkt ändå.

Saknar fotvänliga stövlar (de tidigare är nyss slängda) så efter den en timmes långa promenaden så kippade det om fötterna. Fingrarna var iskalla i de fuktiga vantarna  och byxorna klibbade om benen men trots det så gjorde promenaden mig gott. Syret väcker kroppen och all rörelse ger massor av förnyad energi.

Hade kunnat sjunga "singin in the rain", funderade på det men valde att låta bli. Vill ju ha snö, det är ju snart JUL och tänkte att om jag ber om det så kanske?!? Kanske? Eller inte ...

Hoppet dör inte. Jag önskar mig SNÖ i julklapp, hör du det tomten?!?

PS. Gärna en tidig julklapp, levererad sent den 23e eller tidigt den 24e .DS

På äventyrsfärd i dimma

Efter gårdagens morgonklass var det så äntligen dags att ge sig ut på vägarna med mannen, ett tillfälle vi väntat på. En tripp till den stora metropolen Åkersberga, för att hämta och betala vår nya bil. En röd VW E-Up. 

För första gången är jag mer engagerad än vanligt och det känns helt rätt med en miljövänlig elbil. Helt ärligt så kör vi mest korta sträckor inne i stan och har till vardags inte behov av någon större bil. Med egen laddstolpe på tomten så blir vi självförsörjande.

Hem körde vi varsin bil och eftersom jag stack något tidigare än mannen (med vår gamla) så infann sig känslan av äventyr. Jag gillar att köra bil, spela hög musik och sjunga med. Nya okända vägar bidrog till äventyrskänsla samt dimman som låg som ett täcke över marken. Jag njöt av hemfärden.

Nu står det en röd och liten bil på vår uppfart. Den är fin. Tanken är att främst jag ska köra den. Känner i magen att vi två kommer att bli ett bra team, jag och vår E-Up!

Omstart utan eko

Vem har sagt att saker och ting ska vara enkelt?

Helt ärligt så är ALLT svårare när du lär dig och när du inte förstår riktigt vad du gör. Eller så är det kanske inte för dig? Kanske är du den typen som noga läser manualer, googlar beskrivningar, tips och råd innan du startar?

Sån är inte jag ... för HUR svårt kan det vara ... liksom?

Är mitt uppe i en ljudboksinläsning och plötsligt lägger sig ett eko över spåren!? Varför? Jag har inte gjort något annorlunda, vad jag vet ... men troligtvis är det precis det jag gjort. Så projekt felsökning inleds tillsammans med min beställande kund. Exakt hur tar jag bort ekot?

Inte vet jag???

Tror senare att jag lyckats men får en länk till en Youtube video som förklarar just detta och det visar sig att det är inte en utan en massa inställningar som behöver göras (efter varje inläst stycke, innan det sparas och delas). Så tillbaka till ruta 1. Jag som för en vecka sedan trodde att detta uppdrag var slutfört.

Men i ärlighetens namn lär jag mig en hel del på vägen. Den snåriga stig som undertecknad alltid hamnar på, den utanför det jämna underlaget där en rot eller sten plötsligt sticker upp och hotar fälla mig. Så vem har sagt att detta ska vara enkelt?

Tack och lov så fungerar min röst, min känsla för texten och gångerna är få då jag läser fel men istället är de yttre omständigheterna värre. Katter som väljer att hoppa upp på skrivbordet, leka med föremål som låter eller jaga varandra i närheten. 

Så det avslutade uppdraget är tillbaka. Gör om - gör bättre, för vem har sagt att det ska vara enkelt?!

Gissa månad

Julen närmar sig för var dag som går men om du tittar ut genom fönstret så är det ingenting som hintar om att det ens är vinter än mindre december. Vi har knappt haft frost och de minusgrader som förekommit har varit på blixtvisit. 

Grått, grått och grått. Regn, hög luftfuktighet och lerigt. Skulle kunna vara slutet av oktober eller kanske november ... men december? Funderar allvarligt på att dra ner alla persienner på julafton och låtsas att marken är vit.

Å andra sidan så är det 1,5 vecka kvar och mycket kan hända. Hoppet är det sista som dör

Bilderna i detta inlägg togs under gårdagens förmiddagspromenad, 15e december. Hallå! Var är snön???