"Vårt dagliga bröd" ... bakades igår
Tänk att den idén, att faktiskt fixa frukostbrödet själv fortfarande står sig! Inte enbart en gång utan vid upprepade tillfällen har jag ställt mig i köket och bakat de rågsiktslimpor som är både saftiga, mättande och goda. Känns riktigt, riktigt bra 😊
... och smart, då bröd är dyrt.
Hoppas att vår nya trend håller i sig (beror enbart på oss och i synnerhet på mig). Planen är att baket snarare blir en rutin än ett oväntat inslag.
Jag älskar när fördomar grusas. När tvivel och förutfattade meningar får backa och sanningen visar sig på ett sätt som får mig/oss att tänka om, att tänka till.
Igår skulle jag testa ett cirkelfyspass som rekommenderats, det sas vara väldigt bra, populärt och krävdes förbokning. Från väntelistan hade undertecknad meddelats att en plats var min så väskan packades och jag traskade iväg. Cirkelfys är kanske inte det roligaste som finns men det är bra träning så varför inte testa. Mitt motto är att prova innan jag uttalar mig, för vem vet det kanske blir jackpott!?
Instruktören kom, en lätt korpulent man med ordentlig kulmage, inte så mycket med det tänkte jag eftersom ledaren oftast instruerar och går runt i salen för att pushar på, tvivlade därför varken på mannens kunskaper och/eller hans kompetens.
Under genomgången av varje station såg jag "det"
Visserligen bar han extravikt men smidigheten, styrkan och balansen fanns där. Mannen rörde sig lätt och även om han fick pulspåslag då han pratade samtidigt som övningarna skulle illustreras så fanns där en kattlik rörlighet.
Hatten av. Blev imponerad samtidigt som undertecknad konstaterade att de förutfattade meningarna kunde få krypa tillbaka in i sitt hörn igen. Fy skäms!
En riktigt bra träningstimme genomfördes och coachandet från instruktören var klockrent. Betyg = högt. Kommer absolut att återvända om tid och dag passar (träningen sker före lunch).
I hela mitt liv har jag varit en periodare och det är inget att skämmas för. I mitt fall betyder det att undertecknad landar i det som för tillfället intresserar. Inte fastnar utan just landar för att det känns utvecklande, rofyllt och spännande.
Det har exempelvis kunnat handla om kreativt skrivande, om design av kläder eller hattar, heminredning eller teckna/måla/illustrera.
Ett tag älskade jag att designa tapetbårder och målade dessa i vårt stora hus på landet. Senare skrev/målade jag citat på väggarna (i vår dåvarande lägenhet) tills dess att mannen sa att det räckte. Vi hade inte plats för fler.
Att få skapa med mina händer utifrån ingenting eller något litet (alternativt stort) finns inneboende i mina gener. Pappa var en mästare på detta och överförde detta till oss barn (som på olika sätt bär arvet vidare).
I ärlighetens namn så har jag legat lågt länge. Har inte haft något uppslag eller någon idé som bett om att få bli verklighet. Så är det emellanåt och det är okey. När inspirationen kommer är jag redo.
Vad undertecknad istället landat i är läsandet. Bok efter bok. I mitt fall är det bäst att passa på för sen kommer det att komma en tid när samma bok ligger orörd i veckor ...
Trots att jag sällan shoppar så har jag en välfylld klädkammare. Emellanåt rensar jag och skänker bort, trots det så har jag mer än nog. Till vardags används ungefär en liten bråkdel, resten hamnar underst i högarna.
Strålande sol från klarblå himmel, vindstilla och minus 15° när vi vaknade. Det var som att kliva rakt ut och in i en sagovärld, typ Narnia.
Visserligen gick jag aldrig in och igenom en garderob, pressade mig inte heller mellan pälsar för att ta steget ut i L.C Lewis glänta där den berömda lyktstolpen står. I stället öppnade jag vår dörr, sopade trappan och plattorna nedanför och gick de 50-100 meter som krävs för att kliva in i skogen.
En vacker morgon med snötyngda träd och en sol som klättrade uppåt. Fötterna fick delvis pulsa i allt det vita och forma stigen på nytt, både rogivande och påfyllande.
Helt ärligt hade jag inte blivit förvånad om faunen herr Tumnus plötsligt stått på stigen eller om bävrarna nyfiket tittat på mig. Mötte ingen av dem, inte ens häxan vilket antagligen var tur då hon troligtvis förvandlat mig till en isig stenstaty.
Inte heller lejonet Aslan ...
De undertecknad såg, hörde eller passerade var som vanligt hundägare ute på sina morgonpromenader. Sammanfattningsvis en bättre start på dagen.
I tisdags kväll efter min aerialklass så plockade jag upp Astronauten nere på stan. (Han arbetar i Stockholm denna vecka men hade åkt till vår stad för att vara med i en pod).
Mannen hade med tanke på snökaoset i huvudstaden ställt frågan till sonen om det kanske var bättre att ställa in? Skulle tågen gå? Och om han kom fram, skulle han då ha möjlighet att ta sig tillbaka till jobbet? Astronauten chansade och det gick bra. Den verkliga nederbörden anlände inte förrän natten mellan tisdag och onsdag.
Hann hänga ett par timmar innan sovdags och beslöt att ställa klockan tidigt eftersom både bil, trappa och uppfart antagligen behövde skottas/sopas. Tåg valdes och vi sa godnatt.
Under natten hörde jag plogbilen och tänkte JA vad bra!
Stanley väckte mig innan klockan ringde och efter en snabb frukost sopades bil och trappa. Morgonen var stilla och det var inte så mycket snö som fallit, kanske 5 cm? Alla vägar var plogade och sonen kom i god tid till sin avgång, hann dessutom till jobbet med marginal.
Visade sig att vi valde rätt tåg, kaoset kom senare (på morgonen) då snön föll kraftigare och vindstyrkan ökade. Vilken tur! Kändes som ett extra plus att vi hade digitala möten och arbetade hemifrån med några rörelse- samt styrkepauser för att sopa och skotta.
