Snälla grävling läs detta!

Känns som vi plockade bort ett ton päron från tomten under gårdagen för att köra till återvinningen. Skottkärrorna var så tunga att jag knappt kunde rubba dessa, fick lägga hela min kropp mot och använda vikten som startmotor. Värst var att köra över gruset 

Men nu är det fint, till nästa regn river ner mer frukt. Tror dock att de mesta av päronen trillat ner, de mognar före våra äppelsorter.

Mindre roligt är att grävlingen återvänt och grävt nytt hål. Våra stackars blåbärsplantor får ta mycket stryk. De blir visserligen gödslade men far illa av återkommande rotslitage. Suck ... 

Jag vill inte ha grävling på vår tomt, känns inte bra men vill heller inte ringa en jägare som kommer hit och skjuter djuret. Så snälla grävling (för du läser säkert min blogg) bygg bo i skogen, där är du trygg.

Vi har fått veta att många grannar haft grävlingsbesök, de som bor närmast skogen är naturligtvis mest drabbade med ordentligt uppgrävda trädgårdar. 

Har pratat med Lejonkungen vilken är den i vår familj som kollat in djuren under sommarens varma kvällar. Han beskriver exakt var i skogen ett stort gryt ligger. Kanske är det fjolårsungar som stryker omkring i vårt kvarter denna höst? Kanske letar de nya bostäder?

Vad vet jag???

Så återigen, snälla grävling - håll dig i skogen! Människor kommer att jaga dig om du stör för mycket. Skogen är säker och jag vill gärna att våra amerikanske blåbärsplantor överlever.

 

Det går alldeles lysande - tolka detta som du vill ;)

Hösten har kickat igång på allvar. Sommarens värme är ett minne blott och allt regn som inte föll tidigare checkade in för ett tag sedan, detta innebär att gräsmattan plötsligt täckts av fallfrukt. Hårt ihållande regn har liksom puttat ner den mogna frukten som redan innan var tung. Kan lova att vi har en hel del städande av tomten framför oss.

Det börjar dessutom bli dags att ställa om från utevistelse till hemmamys, tända ljus och krypa upp i soffhörnet med en bra bok alternativt kolla på teve/serier/film, något jag välkomnar framför allt efter kvällar med en eller flera klasser.

Vad gäller arbete har jag fullt upp med att vara ny på jobbet (går alldeles lysande, tolka detta som du vill) och sen fortsätta de andra uppdragen precis som vanligt. 

Mina klasser/kurser (yoga i alla former) är igång och just nu när annat arbete tar mer kraft så är det skönt att ha ett digert bibliotek med välplanerat material som går att återvinna. Mina elever har ingen aning och de som någon gång för länge sen varit med tycker snarare att det är välkomnande med igenkänning (än trist och tråkigt med upprepning). Lucky me 

Arbetet som mentor har inte påbörjats men jag har fått veta att en student matchats med mig. Vi har inte träffats så jag har ingen aning om det är en kille eller tjej, vet däremot att det ska bli spännande! Förbereder mig på de sätt som är möjliga, bland annat genom att läsa igenom mentorshandboken. 

"Det är lugnt, jag är inte alls trött"

Min man har mer än en sida på Instagram, en av dem heter Min fru ser på TV
- Varför heter den så?
- En liten plojgrej bara.
- Men den är ju missvisande, det är ju det hon inte gör.
- Nä precis...

Alla roar vi oss på olika sätt, min man fotar mig så fort jag somnar framför TVn och lägger upp på Instagram med någon kvick kommentar. Som ni märker gillar min man också att leka,
Eftersom jag uppskattar kreativitet så skrattar jag mest (åt alla ofördelaktiga bilder på mig som hamnar i cyberrymden) och låter maken roa sig. TVn är för mig ett sömnpiller, framför allt på fredagskvällar, det spelar ingen roll hur gärna jag än vill se det vi planerat. Och inte blir det bättre om jag druckit ett glas vin till maten.

Min kropp är inställd på vila när jag hamnar framför TVn utan något i händerna. Dessutom brukar jag krypa upp och gosa in mig hos maken, luta huvudet mot hans axel och slappna av.
Ni förstår själva resultatet...
Jag behöver inga sömntabletter, sätt bara på TV-apparaten!

Minns min egen pappa som var likadan. Vi brukade skoja om att pappa satte på TVn som svepskäl för att ta sig en tupplur.
- Hur var filmen pappa?
- Bra.
- Du sov.
- Nä, vilade ögonen en stund bara...

Så är det med mig också. Jag somnar till, ibland enbart en microsekund ibland betydligt längre.
Sömnen kommer utan förvarning eller kanske inte alltid men oftast. Mannen brukar fråga om jag fixar att se eller om jag är trött? Det är lugnt svarar jag, är inte trött alls.
Så börjar vi kolla och vips har jag slumrat till.
Kan vara ganska störande även för mig då jag sett fram emot mysstunden.

Finns inga genvägar

Efter att ha tagit ett längre uppehåll så har jag lyckats ta mig tillbaka till det (gemensamma) manus som sakta rör sig mot målgång. En sommar utan skrivande, enbart för att undertecknad varit lat och saknat motivation. Ändå vet jag att det enda som fungerar är att sätta sig vid datorn och börja.

Finns inga genvägar ...

Ett plus var den lediga dag som erbjöds, där tid kunde blockas, med andra ord ren skrivtid och obefintligt med ursäkter. En spark i baken samt en kaffekopp inom räckhåll var vad som behöves. Nu är jag på gång!

Känns grymt bra. Ute regnade det mer eller mindre hela dagen, vilket underlättade. Tankar på trädgårdsarbete sköljdes bort och den sköna torra värmen inomhus la sig som en mjuk och mysig filt runt mig. Att jag hunnit springa på morgonen gav mig extra skärpa och ro, med andra ord så var förutsättningarna optimala.

En halvdag känns lagom, sen vill jag pausa, för att låta storyn landa. Ögonen behöver vila och undertecknad förbereda annat, till exempel de yoga klasser som väntar. 

Det finns tillfällen då "fulspel" är okey

                                   

                                 

Det här att brottas med nyponrosor, det är ingenting jag rekommenderar. De använder alla sina fula knep och tricks om du kommer för nära. 

Faktiskt så har jag fått någon form av aha-upplevelse och anar hur törnen runt slottet kan ha sett ut i sagan om Törnrosa. Eller fattar jag det? Hon sov ju i hundra år, precis som kungen, drottningen, hovet och alla andra som var på fel plats vid fel tillfälle. De stammarna måste ha varit metertjocka!?

Nyponrosorna mellan oss och grannen har inte vuxit fritt i sååå länge. Min undran är hur länge de tillåtits härja okontrollerat? (Känns som de förra ägarna inte klippte något på rosen under alla år de bodde i huset men vad vet jag?)

Det är fem somrar sedan vi flyttade in och nyponrosorna har både putsats (då vi trott att allt vildvuxet tillhört grannen) och klippts ordentligt (efter att ha pratat med vederbörande). Rosen  växer i gränslandet typ mittemellan tomterna. Ingen av älskar rosen, i alla fall inte i dess ovårdade och otämjda tillstånd, därför har jag (samt alla andra) fria händer.

Nu är de mesta av överhänget borta och päron samt plommonträd slipper kuvas under taggar, däremot har jag fastnat i håret, jeansen och skjortan om och om igen. Blivit insnärjd och fasthållet men trots det står det 3-0 till mig. Rosen är i underläge och kan känna sig besegrad!

De grövre stammarna återstår men för att vinna över dessa behöver jag såg, så matchen mot nyponrosen fortsätter ... en annan dag.

Det blir tomt ...

Idag (efter några timmars arbete på SLUs servicecenter) skjutsar jag Lejonkungen till Arlanda, han ska äntligen få åka tillbaka till sin favoritstad, London. Kings Collage väntar och den Master i psykologi som återstår innan han är klar med sin utbildning. Det kommer att bli tomt ... men sonen är lycklig så då är mannen och jag det också. Vi fick ha honom till låns några månader. Nu är det dock dags för honom att kavla upp ärmarna och fortsätta där han avslutade. Plugga.

På tal om att nästan vara i mål så har det spikats och målats för fullt på uteförrådet. Lite finlir och sen är det dags att skura och måla golvet, innan inredning, det som är roligast. Snart, snart ...

Har en lång "att göra lista" men det är måndag och jag har en hel vecka på mig (i alla fall för några av uppgifterna) andra behöver tas itu med typ NU. Tänker: en sak i taget, på samma sätt som vi först tar ett steg och sen nästa när vi går eller springer.

I eftermiddag handlar det mesta om att förbereda de kvällsklasser jag har under kvällen, de är planerade och klara men då är dags att logga in och yoga igenom sekvenserna ytterligare en gång.

Önskar dig en bra start på veckan.

Inte död utan levande

Alla dessa djur som passerar eller för den delen väljer att stanna på vår tomt ...

Igår livräddade jag en groda. Till vår pool finns ett breddavlopp och där har vi ett utbytbart tygfilter. Med jämna mellanrum tillsätts aktivt klor (varje dag, i pulverform) samtidigt som filtret kollas. Behöver det bytas eller räcker det med att tömma? Om det är blad så brukar jag stoppa ner min hand i vattnet och fånga upp dessa. Emellanåt sköljer jag ur filtret eller så byts det.

Igår när jag stoppade ner handen kändes det inte som det brukar, det var liksom "mjukare och rundare". Hmn, tänkte jag, kanske läge att lyfta upp hinken och kolla filtret?

Om du inte känner mig så väl så använder jag händerna utan handskar, typ alltid, får liksom en renare och råare uppfattning, vilket innebär en bättre fingertoppskänsla. Ska jag vara helt ärlig så upplever jag handskar väldigt handikappande.

Hur som så hittade jag en groda under löven och mirakulöst nog så levde den fortfarande! Antagligen hade den hamnat i filterhinken ganska nyligen. Grodan kröp ut i stora rabatten av sig själv och försvann. Jippi, ett liv räddat!!!