Det här att brottas med nyponrosor, det är ingenting jag rekommenderar. De använder alla sina fula knep och tricks om du kommer för nära.
Faktiskt så har jag fått någon form av aha-upplevelse och anar hur törnen runt slottet kan ha sett ut i sagan om Törnrosa. Eller fattar jag det? Hon sov ju i hundra år, precis som kungen, drottningen, hovet och alla andra som var på fel plats vid fel tillfälle. De stammarna måste ha varit metertjocka!?
Nyponrosorna mellan oss och grannen har inte vuxit fritt i sååå länge. Min undran är hur länge de tillåtits härja okontrollerat? (Känns som de förra ägarna inte klippte något på rosen under alla år de bodde i huset men vad vet jag?)
Det är fem somrar sedan vi flyttade in och nyponrosorna har både putsats (då vi trott att allt vildvuxet tillhört grannen) och klippts ordentligt (efter att ha pratat med vederbörande). Rosen växer i gränslandet typ mittemellan tomterna. Ingen av älskar rosen, i alla fall inte i dess ovårdade och otämjda tillstånd, därför har jag (samt alla andra) fria händer.
Nu är de mesta av överhänget borta och päron samt plommonträd slipper kuvas under taggar, däremot har jag fastnat i håret, jeansen och skjortan om och om igen. Blivit insnärjd och fasthållet men trots det står det 3-0 till mig. Rosen är i underläge och kan känna sig besegrad!
De grövre stammarna återstår men för att vinna över dessa behöver jag såg, så matchen mot nyponrosen fortsätter ... en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar