För första gången på typ trettio år har jag fått en egen arbetsplats hemma! Förstå mig rätt, det är inte så att undertecknad saknat sittplats snarare skrivbord.

Innan kidsen hade jag och mannen två ordentligt stora skrivbord i huset på landet med massor av plats, så mycket att det gick att behålla ett ritbord uppfällt på mitt och ändå kunna göra annat. Efter barnen fötts möblerade vi om, de fick egna rum och mitt skrivbord arkiverades (inte mannens, hans flyttades till ett mindre rum som blev kontor).

Kommer precis på att jag ljuger lite, i vårt stora hus på landet ordnades ett skrivbord åt mig, under trappan i hallen som jag använde. I husets hjärta var det sällan tyst, egentligen enbart vid de tillfällen då jag hade lediga dagar och resten av familjen hängde i skolan eller på jobb. Då skrev jag barnboksmanus.

Nu har samma skrivbord (ett arv på mammas sida som min morfar snickrat och som jag fick när undertecknad flyttade hemifrån). Under flera år användes det av Astronauten, då det stod i hans rum (i lägenheten) och efter flytten till huset har samma skrivbord bott i vårt sovrum, belamrat med mannens prylar.

I helgen beslöt vi att tänka om, låta mig flytta ner från övervåningen där matbordet fått tjänstgöra som skrivbord. Mannen behövde bara plocka bort allt sitt, rensa lådor och lämna över. 

Jag är nöjd, alla prylar i samma rum och även om jag städar efter mig så behöver jag egentligen inte (gör det av gammal vana). Vårt enda aber är den stora kalender som hittills legat synlig i köket, där mina arbetstimmar står, vi har liksom inte vant oss vid att planeringen fått en ny plats men det kommer väl så småningom.