Grävlingen bjuder upp till dans, det betyder att den inte tänker släppa utrymmet under vår stora altan (vilket jag hoppats på) utan fight. Mannen har varit tveksam, kanske mer realistisk än undertecknad och inte velat ta ut någon seger i förskott.
Natten mellan fredag och lördag var aktiviteten stor utomhus, räven visade sig flera gånger, en katt och så vår svart/grå/vita hyresgäst. Grävlingen upptäckte hindren vi satt upp, undersökte och strövade bort till ingången vid vår sovrumsaltandörr. På filmsnuttarna kunde vi tydligt se hur den till slut lyckade ta sig in och ut, både vid gropen och blåbärsbuskarna.
Suck ...
.JPG)
Vi var rädda att den trampat ner buskarna eller grävt stora hål men när vi tittade efter så upptäckte vi att grävlingen böjt armeringsjärnen åt sidorna (på båda ställena) och på så sätt tagit sig både in och ut.
1-1. Grävlingen reducerar.
Mannen och jag slog våra kloka huvuden ihop och tackade tyst de förra husägarna för allt material vi har att välja mellan: stora betongblock och armeringsjärn (inte bara de "pinnar" som vi hittills använt utan i stora stycken, typ nät). Mannen sågade till och sen pusslade vi bitarna på plats. Yxa användes som hammare och nu känns ingångarna grävlingssäkrade.
Men ... vi får väl se?
Just nu 2-1 till oss. Blir spännande att se vad grävlingen hittar på. Grannkatten däremot satt länge vid armeringsjärnstaketet och tittade, som om Pixie trodde att hon drömde och att öppningen snart skulle vara tillbaka. Tror inte traktens katter uppskattar att vi stängt dörrarna men de har tyvärr ingen rösträtt på vår tomt så de får gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar