Tar du dig tid för lek?

"Det står väl inte i Moses lag att gamla kärringar inte får klättra i träd!" 

/ Astrid Lindgren 1978

Hittade denna bild i flödet och förstår än en gång varför jag älskar Astrid Lindgren, hon är den bästa av förebilder på så många sätt. Inte enbart skrivandet och de sagor som för alltid finns i vårt kulturarv utan också för hennes sätt att försvara barnen, djuren och de "svagare".

För mig sprider Astrid livsglädje samtidigt som hon aldrig var rädd att höja ett varnande finger och/eller sätta ord på det hon tyckte var viktigt. Heja Astrids anda!!!

Om Pippi var min hjältinna när jag var liten så är hennes "mamma" det i vuxen ålder. Om jag kan förvalta en del av Astrids livsvisdom så har undertecknad lyckats. Klättra i träd är en aktivitet som hänger kvar och så länge jag har rörligheten och förmågan så kommer undertecknad att fortsätta 😜för vem har sagt att leken enbart är barnens?!

Dessutom gör barn som vuxna gör ... inte som de säger!

Så min fråga till dig är: tar du dig tid för att leka?

Ett oväntat möte

Sedan jag började arbeta på campus har jag mött åtskilliga studenter, glada, stressade, uppgivna, ledsna men aldrig arga (i alla fall inte gentemot mig). Igår efter avslutad tentamen sökte en student upp mig.

Personen mindes mig från en patologiomtenta i augusti och frågade om jag kom ihåg? Den dagen satt personen i fråga tiden ut och var totalt knäckt efteråt. Hen hade aldrig blivit kuggad men denna gång var det kört, en stopptenta där icke godkänd = tack och adjö.

Studenten som då tänkte att livet mer eller mindre var över, i alla fall drömmen att bli veterinär lämnade salen efter att vi pratat en stund.

Igår möttes vi på nytt, samma student ville tacka mig för att jag trott på hen då, för att jag peppat och stöttat när hen helt gett upp. Det visade sig också att drömmen fick fortsätta att leva då resultatet blev godkänt med stor marginal.

Vad fint av studenten att leta upp mig, att berätta att vårt samtal verkligen gjorde skillnad och att vederbörande ville att jag skulle få veta detta. En helt vanlig torsdag fick guldkant, tack för det.

Ute på hal is

Det här var inte igår MEN det skulle kunnat vara det, skrev detta blogginlägg i oktober för tre år sedan:

Återigen hamnade jag i en värld där jag långtifrån känner mig bekväm. Visst jag är kvinna, check. Kan emellanåt vara fåfäng, absolut. Jag gillar färg, form, kreationer och design MEN har aldrig varit en shopoholic. Jag har inställningen, "det där kan jag göra billigare själv" 😂 haha

Så till blogginläggets tema ... en tjejgrej?

Igår skulle jag färga min utväxt alldeles själv (håret på huvudet). Av olika anledningar så har jag inte kommit iväg till min frisör, hon som kan och vet allt. Kvinnan som jag låter göra "vad hon har lust med" eftersom jag litar 100% på henne.

Hur som så skickade hon med mannen en mousseflaska med färg som jag själv skulle testa!?! Observera att JAG inte alls känner mig hemma när det gäller smink, hårtoning eller annat som de flesta av mitt kön roddar med vänsterhanden. En kam/borste och en hårsnodd runt handleden så är jag nöjd.

Skaka flaskan. Använd skyddshandskar. Massera från hårbotten på torrt, tvättat hår. Jaha?
Skyddshandskar hade vi inte så mannen föreslog en tunn plastpåse. Check. Så var det bara att sätta igång. Problemet är att jag har så MYCKET hår ...

Så jag gav upp 😂🤣😂

Tänker att jag gör ett nytt försök idag efter frukost. Kanske det blir någon skillnad? Vi får se. Jag är ute på hal is ...

                                 

Skördetid

Nu har alla (tror jag) vindruvsklasar plockats. Fyra stora backar är fyllda till bredden, tre med gröna och en med blå druvor. 

Önskar att jag kunde göra vin men det kommer inte att ske, trots att grannarna lämnade över ett kompendie i fjol med tydliga instruktioner. Det är roligare att arbeta tillsammans än ensam och i detta fall skulle jag behöva en lärare, en mentor som fysiskt vägledde mig.

Litar inte riktigt på mig själv i detta fall, att göra vin är en konst, inget du bör göra på känsla och jag är alldeles för mycket "skjuter från höften" och experimentera hellre än läser recept (ordentligt) för att resultatet ska bli lyckat. Tror att noggrannhet är A och O i detta fall.

Katterna fick nosa. De tassade runt hinkarna och undersökte innan vi bar ut skörden i förrådet. Att ställa vindruvorna inne är mindre klokt, Stanley kan öppna vissa dörrar och Audrey leker med allt som rullar.

Surt sa räven

Oktober månads arbete kickar igång med en rivstart. Kom till jobbet i god tid och hann plocka fram samt öppna upp innan anstormningen satte igång. Bakom servicedisken hade både jag och den för förmiddagen ansvarige IT-supporten fullt upp. Många bollar i luften och konstant kö på andra sidan. Absolut roligt ... utom när det uppstår problem som undertecknad inte kan kontrollera.

En personalcykel som går på el kan bokas på nätet, bra så men när systemet av någon anledning går bananas så finns det de som inte ler. En lärare, vilken bokat, dök upp och meddelade att han inte behövde hämta cykeln förrän kl 10. Vi vred på huvudet och tittade mot den plats där den alltid står parkerad - ingen cykel??? Jag kollade pärmen och kunde läsa att den lånats ut före helgen och inte skulle komma tillbaka förrän idag ...

Lärare mindre glad (fullt förståligt). Lovade ta kontakt med personen som lånat och höra av mig. Inget mobilnummer, inte heller ett anknytningsnummer till fakulteten, suck. Fick tag i en mejladress men fick snabbt autosvar att adressen var fel ... En kollega erbjöd sin hjälp, hon skulle ringa någon annan på samma institution för att på detta sätt få tag på lånaren. Själv mejlade jag den manlige läraren, bad om ursäkt och sa som det var, att jag inte fick tag på personen som lånat elcykeln. Fick svar med bifogat kvitto på hans bokning ...  lärare sur.       

Då, precis i detta skede kom cykeln in genom entrén! En kollega till den som lånat lämnade tillbaka och jag kunde mejla att cykeln finns på plats att hämta. Pust. Slutet gott och lärare glad.

Annars måste jag erkänna att det finns fördelar och nackdelar med att ha fler än ett arbete. Tider måste synkas med varandra och ofta krockar det vilket innebär att jag måste tacka nej. För mig gäller först till kvarn, den som hör av sig innan de andra har med andra ord första tjing. Problemet är att hålla för många tider i huvudet. Hemma har jag en fysisk kalender där allt står men på campus har jag enbart de arbeten i receptionen samt mina tentamensvärdspass inskrivna ... igår blev detta ett "problem" då jag först tackade jag till timmar och senare fick meddela att jag redan var uppbokad och inte kunde ta vad som erbjöds. Surt sa räven.

För sju år sedan skrev jag blogginlägget nedan, då söktes nytt arbete:

Ketchupeffekt

Plötsligt så händer saker, det räcker med att jag åker ut på landet över dagen för att det ska trilla in både mejl, meddelanden och sen ringa i telefonen när jag kommer hem igen.

Drömjobbet handlar det om och i skrivande stund är kanske inget av de alternativt vilka knackar på dörren mitt efterlängtade arbete men de kan vara good enough.

Jag blir dessutom mer attraktiv, när jag har alternativ för så fungerar systemet.

Allt började här om kvällen då jag fick ett svar från Odd Molly, där jag slängt in en ansökan som VD assistent. Ooops...kanske inte helt kvalificerad för detta men vad sjutton! Jag gillar ju kläderna och arbetet är säkert både utmanande och stimulerande.

Mannen log lite och sa "Djävulen bär Prada..."
"Haha" sa jag. Ett heltidsjobb i Stockholm som knappast ger mig chans att skriva och formge på hemmaplan. Ett arbete med stor risk att totalt köra slut på sig själv men om jag inte chansar så kommer jag heller aldrig att vinna. I love Odd Mollys look.

I mejlet stod det som väntat att jag tyvärr inte fått jobbet som VD assistent men att jag är intressant, att de vill att jag håller mig uppdaterad på vad som händer hos dem. Kan finnas andra tjänster att söka?! Alltså inget generellt utskick. En liten boost för mig.

Men tillbaka till det som erbjuds; ett vikariat med chans till förlängning, ett ev uppdrag som handledare och verksamhetsansvarig samt ett integrationsarbete. Say no more. Kanske inget blir av eller kanske något helt annat dyker upp?

Just nu lutar det åt vikariatet, finns ingen anledning att säga nej. Jag har över helgen på mig att kolla upp de andra alternativen.

Och plötsligt händer det

Det har skett små förändringar igen!

De där små, små guldkornen som betyder så mycket har visat sig. Allt handlar just nu, i denna blogg om våra katter, de skygga och födda i det vilda, de som behöver så mycket mer hjälp med att bygga tillit till oss människor.

För ett par veckor sedan märkte jag att Audrey la sig mellan mina ben på morgonsidan, då när väckningspatrullen checkade in och de hoppades på att få upp mig. När jag klappat lite, tittat på klockan och sagt "inte än", DÅ la lilla fröken sig tillrätta ett par minuter. I dessa stunder vågade jag inte klappa utan låtsades som om det regnade så att hon tryggt ska kunna återkomma, vilket hon gjort!

Varje morgon väckningspatrullen tjänstgör så buffar Stanley kärvänligt på mig, stryker nosen mot mitt ansikte och låter min hand smeka honom. Audrey står precis bakom och observerar, på precis lagom avstånd för beröring. Så lägger hon sig tillrätta men om hungern är stor och matten låtsas sova kan en liten klo glida in under täcket som markering.

Igår hände något annat, denna gång gällde det Stanley. Han låg skönt och sov på Lejonkungens säng och undertecknad kunde inte låta bli att smyga fram för att kela lite. Stanley tog emot och jag la mig försiktigt på sidan av honom med lite marginal så att han inte skulle känna sig instängd. Då vänder han på sig och masar sig närmare, lägger sig kropp mot kropp och jag ropade tyst till mannen:

"Fota!"

De där små nyanserna av tillgivenhet och tillit, att vi får smeka Audrey på ett helt annat sätt än tidigare, att hon hoppar upp i sängen och lägger sig mellan mina ben, att Stanley både kurrar och kryper närmare ... fattar du hur stort detta är???

Antagligen inte, för hur skulle du kunna? Våra katter är inte som någon av de andra katterna som tidigare tillhört vår familj, de är traumatiserade och behöver mer tid. Vi arbetar dagligen för ökad ömsesidig respekt, tålamod och en tillåtande inställning och faktiskt så verkar vi bli belönade (igen).

Paket på villovägar

Efter en lång arbetsdag ute i trädgården samt en god middag så var det mysigt att starta upp ett nytt pussel med mannen. Vägen hit var dock längre än vi tänkt oss ...

För över en vecka sedan beställde mannen ett par pussel från Adlibris, de har fortfarande inte kommit. Meddelanden och aviseringar har skickats och dragits tillbaka under en hel vecka, till slut surnade mannen till. Leveransbolaget och Adlibris skyllde på varandra och plötsligt var den rätta adressen (hem till oss) felaktig? Eftersom pusslen för länge sedan lämnat Adlibris lager så gick inte beställningen att dra tillbaka, däremot kunde mannen stoppa betalningen. 

Vi beslöt att sluta spilla onödig energi och beställde nya från Danmark. Varorna lämnade lagret samma eftermiddag och igår (ett dygn efter att beställningen lagts) så kunde mannen hämta våra pussel i en postbox.

Alltså, hur svårt kan det vara?

Tydligen går det snabbare att köra från Danmark än från Morgongåva??? Ja, ja, vi är nöjda och vad gäller de första pusslen så kanske de dyker upp ... eller så gör det inte det?