... tvivel, fråga mig inte varför? Det ligger och lurar i ett hörn ...

Jag är medveten om att det inte är speciellt sexigt att skriva om sin osäkerhet men å andra sidan är det  en mänsklig känsla. Att hela tiden visa upp en lycklig och sprudlande sida är inte heller attraktivt, kan ofta bli ointressant. Jag tror på ärlighet.

De gånger jag lyssnar bäst och blir uppriktigt imponerad är när människor vågar visa sina svagheter, sin litenhet och de mindre positiva personlighetsdragen.

Vi är bara människor ... starka och svaga om vart annat.

Om jag kan vara ärlig mot mig själv så kanske jag i kölvattnet hjälper någon annan, det vore fint.

Igår hade jag min första riktiga sommarklass. Vi var några som yogade utomhus på allmänningen nära mitt nya hem men efter tre veckor så kände jag mig både ringrostig och osäker.

I mitt hjärta vet jag att förmågan finns men jag behöver erfarenhet, öva, om och om igen på att hålla klasser. Skapa trygghet för egen del.

Trots att jag är utbildad pedagog så finns tvivel, fråga mig inte varför, det ligger och lurar i ett hörn för att smyga sig på mig bakifrån när jag är oberedd. Å andra sidan kan tvivlet vara en styrka, att  vilja göra skillnad, att verkligen försöka se och lyssna in mina elever och förhoppningsvis lyckas förmedla min kärlek till yogan på ett lekfullt, avslappnat och positivt sätt.

Tvivlet är kanske något jag får lära mig att leva med?

Igår var det alltså premiär för min sommaryoga (hatha vinyasa) och ikväll kör jag igen (hatha basic). För övning ger färdighet. Träna, träna och öva, öva ... är den enda medicin som fungerar när det gäller att bli bättre.