Inser att jag med åren blivit klokare men minnet av diskussionen med mig själv för över 10 år sedan är sant. Kanske har jag blivit klokare, vill tänka så men det betyder inte att valet alltid är enkelt och självklart. Ibland är det svårt att lyssna inåt och sätta egot på avbytarbänken.
Har långa diskussioner med mig själv:
- Äntligen, ikväll kan jag träna!
- Nja...kanske inte
- Jag orkar!
- Fast det är dumt
- Men...det var en vecka sen
- Vila hela veckan ut
- Men åh...
- Du är bara rastlös. Ta en promenad
- Fatta då, jag längtar ju. Jag vill
- Fast det är dumt, för tidigt
Så till slut vinner förnuftet (för ovanlighetens skull) och abstinensen tar över. Det är jobbigt att orka vila!
Vila är en aktivitet som emellanåt är lätt att välja bort, det är synd, framför allt de gånger kroppen drar i handbromsen och ber på sina bara ben. Jag vet ...
... därför tackar jag kroppen för att den är snäll, frisk och stark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar