Det är lustigt hur olika vi gör och tänker, det som är rätt för en person är kanske helt oviktigt för en annan. Snubblade återigen på ett minne för länge sedan, då när jag utövade bikram yoga i 40 graders värme.
Svettigt var enbart förnamnet, behövdes nämligen en handduk på yogamattan då alla i rummet svettades så att det rann (floder) och ingen ville halka omkring i pölarna som bildades. Efteråt behöves därför en dusch med renande vattenstrålar. Allt som varit i den varma fuktiga salen rengjordes och stoppades gärna i dubbla plastpåsar för att så fort som möjligt slängas direkt i tvättmaskinen.
.JPG)
Idag duschar jag oftast hemma efter träning då avståndet är kort och undertecknad har nära hem. Ingen duschkö ... vilket minnet handlar om:
Jag står svettig och naken i duschkön efter ett hett bikrampass och tänker att de som står under det strilande vattnet inte gör sig någon brådska (???) ... vi andra som köar får snällt stå där vi står. Det schamponeras och inpackas och njuts av att unna sig att stå läääänge. Själv hade jag blivit stressad och snabbduschat. Men jag är snäll, säger inget och väntar i godan ro (även om jag inte kan låta bli att tänka: har deras föräldrar inte lärt dem ta hänsyn? )
Vet att tiden inte förändrat detta fenomen, det existerar fortfarande och jag undrar hur vissa tänker? Eller så tänker de inte alls? De är i sin egen bubbla och unnar sig vad de önskar, som om de stod hemma i den egna duschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar