... ja det är sant och hur medveten jag än är så verkar det inte hjälpa. Antagligen är det inte tillräckligt viktigt och sanningen att säga, om det handlat om någon annan (än mig själv) så skulle min vilja till handling vara 100%.
Faktum är att det främst är lathet (från min sida) och att undertecknad inte får "tummen ur" trots att jag varje dag påminns om vad som borde göras.
Mannen påminner emellanåt och en trevlig kollega har till och med delat ut rabattkupong men inget av detta har hittills fått mig att agera. Den räddning som finns är att situationen prioriteras samt planeras in i kalendern (av mig).
Vad handlar det om, undrar du kanske?
Jag behöver byta glasögon (har haft de nuvarande i typ tusen år) men eftersom det även finns linser hemma så används dessa mer. Att sätta på sig glasögonen är som att hamna i lätt dimma, sikten blir suddig på grund av nötta glas. Jag har försökt rengöra men upptäckt att det är omöjligt att trolla bort den hinna som lagt sig.
Mannen skakar på huvudet och undrar om det överhuvudtaget går att se någonting? Svar: ja men inte tillräckligt eftersom sikten är oskarp. Inte alls bra för mina ögon ... därför tar jag av mig brillorna och DÅ ser jag ännu sämre på håll.
Du fattar ... jag är hopplös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar