Igår var planen sovmorgon, ta det lugnt och slippa ge mig ut i vintern (på den kursdag jag först tänkt anmäla mig till). Kroppen bad om ledigt, ville softa lite och eftersom jag kan bestämma en hel del själv ställdes siktet in på en härlig förmiddag hemma.
Under min tidiga morgonpraktik fick jag ett sms, normalt sett brukar jag inte bry mig men magkänslan sa att det kunde vara läge att kolla telefonen. Kris med lärare på WinWin. En seniorklass som jag vikarierat på under hösten behövde mig. Jag sa ja, för så gör jag när vänner behöver hjälp.
Ångrar mig inte.
Kroppen protesterade lite, viskade att jag lovat men gav med sig eftersom det inte fanns någon stress, istället fanns det gott om tid att hinna ta det lugnt innan avfärd, så det blev bil, inte buss.
Bakom ratten fick jag för mig att jag skulle testa att gapskratta, bara så där, för att det sägs sprida en massa hälsosam energi. Högt och ljudligt skrattade jag. Det var som att trycka på en knapp och jag upplevde att jag kunnat hålla på hur länge som helst. Magen krampade och bergis kommer jag att få träningsvärk!
Nåja, tanterna i studion har jag träffat förr och det var härligt att få möta dem igen. Dessa pantertanter som vet vad de vill och vad de INTE gillar. Att hinna planera en 75 minuters klass för dessa valdes bort, istället serverade jag en modifierad variant av veckans färdiga med tillägg och borttag. Det gick hem. Jag fick tummen upp och välkomnades tillbaka om ordinarie lärare skulle få förhinder igen.
Wow, vilken energi i rummet! Är sååå glad att jag tog klassen, den fyllde på mina batterier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar