Det finns något som jag aldrig längtar efter att göra men som ändå görs (nu pratar vi inte om städning eller annat vardagligt utan om en sak som är lika viktigt som att borsta tänderna), gå till tandläkaren. Eller dit behöver jag sällan gå (vartannat eller vart tredje år), istället blir jag kallad till tandhygienisten.
Ett nödvändigt "ont".
Igår var det dags igen. Ofta när jag får kallelser så har jag koll men inte denna gång, tror faktiskt inte de skickat någon förrän jag helt plötsligt fick en påminnelse om bokad tid. Med andra ord mindre tid att ställa fusk tillrätta.
Jag ska använda tandstickor som ser ut som "miniatyr tandborstar". Behöver tydligen varken tandtråd eller flourskölj OM jag borstar noga och använder dessa små hjälpmedel. OM jag kommer ihåg. Är så noga till att börja med och sen "glömmer" jag bort ... Sån är jag.
Tog mig till tandläkaren och tänkte att det går som det går, de får se "mitt förfallna jag". Vem visste om jag skulle bli uppläxad eller till och med få bakläxa och bli tvungen att komma tillbaka? Jag fick godkänt men knappast mer.
Efter undersökningen skulle tandsten avlägsnas, då bytte de tandhygienist. En trevlig indier som var bättre på engelska än svenska och hade ett för mig något annorlunda sätt att arbeta på. Jag fick hjälpa till att hålla i munsugen som skulle avlägsna vatten. Halvknöligt. Emellanåt rann vattendroppar lägs mungipan ner mot urringningen på tröjan, andra gången stänkte vatten runt ansiktet. Så har det aldrig varit tidigare. Inget gjorde ont, jag blev bara blöt och mina tänder som nya.
Nu kan jag stryka denna nödvändiga undersökning och kontroll från min todolista. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar