Tror vi bedriver en sådan för katter ... utan att vi förstått det!?!
Precis som jag skrivit flera gånger tidigare så hittar traktens katter hem till oss, det är som att det sitter en osynlig skylt som endast de kan läsa. Gå ditåt, i det vita huset finns det schyssta människor.
Mannen är dragplåstret. Han har dagliga dejter med framför allt en honkatt som kommer för att leka. Den svartvita Pixie väntar utanför sovrummets altandörr. Sitter tålmodigt vid vindruvsplantorna och tittar in. Minst en stund varje dag besöker hon oss ... hmn ... mannen.
Pixie är inte lika skygg längre (vilket är helt min älsklings förtjänst eftersom han är den han är) och hon har sedan ett tag tillbaka accepterat mig. Jag är okey, mannen är hennes kompis.
Så har vi Leia eller Pinglan som vi kallar henne. Hon är sin egen och verkar vara tjenis med flera av grannarna. Under en längre tid så har hon varit osynlig, fram till igår. När mannen öppnade ytterdörren för att ta sin promenad så kilade Pinglan in. Bara så där! Utan att fråga eller kolla om det var okey. Självklar, som om hon ville försäkra sig om att allt var och är som sist hon hälsade på. Pinglan gick ner i riktning mot sovrummet, till en av våra vita plädar och la sig för att vila.
Troligtvis var hennes familj borta och dörren är stängd. Ute rått och kyligt men inne hos oss varmt. Pinglan skriver sina egna lagar och regler, det är hon som bestämmer. Om Pixie är skygg, försiktig, skrämd och lekfull så är Pinglan trygg, säker, social och trevlig. De är som natt och dag.
Eftersom vi tycker att det är trevligt med besök så är damerna välkomna. De vet båda var de bor, vi är typ deras fritidsklubb. Skydd mot kyla, någon att leka med eller få en stunds uppmärksamhet av.
Tänker att mannen egentligen borde arbeta med djur, han har det där lilla extra, förmågan att se dem och få även den mest skrämda att våga närma sig. Respekt föder tillit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar