Istället för hiss

November 2017

Igår mötte jag en man på jobbet, en person som imponerade på mig. Till att börja med var han som vilken kund som helst, (var med som sällskap åt en kvinna). Hon kollade på kläder och de försvann upp på övre plan.

Så såg jag dem i rulltrappan, det var då wow-effekten slog till. Mannen som satt i rullstol och åkte baklänges. Händerna höll ett stadigt grepp om räcket.

"Wow!", sa jag när de kom ned. "Jag har aldrig sett någon åka som du. Häftigt!"

Vi pratade. Mannen berättade att de flesta blir rädda när de ser honom åka felvänd, att en del försöker stoppa honom och föreslår att han ska ta hissen istället, vilket han ogärna gör, det går fortare att åka rulltrappa även om det ser läskigt ut.

"Jag gör likadant med trappor", fortsatte mannen. "Jag låter bli hissen och kör rullstolen, det är tyngre,  jag måste använda armstyrka men det går ... både upp och ned.

Så berättade han att hissen i det hus han bor i stod stilla en hel månad, det blev "lite" jobbigt eftersom han bor högst upp. Viktigast var att komma ihåg allt innan han gick hemifrån ... att behöva vända för att hämta bortglömda ting var inget som stod på önskelistan. Tror jag det!

Wow, vilken vardagshjälte. Allt är möjligt, bara du vill.

(Detta blogginlägg är en repris från november 2017, då jag arbetade i butik)