Alla de tomtar pappa målade, under min uppväxt och fram till sin död påminner mig. Jag har flera. Några som pappa målade direkt till mig, andra som jag ärvt efter farmor och/eller mamma.
Till jul kommer de fram och bidrar till den magiska känsla som min pappa spred kring sig denna högtid. Han var "det största barnet". Mannen som älskade överraskningar, både att ge och att få. Den ende pappan i kvarteret som byggde snöigloos till ALLA. Som skapade de största snögubbarna, fyllde huset med doften av knäck och designade annorlunda pepparkakshus.
Vår pappa hade kunnat vara tomten!
Hur som så fick jag äran att restaurera den tomte som varje år sattes upp på staketet. Den tomte som alla grannar längtade efter och som på långt håll visade var vi bodde. Att restaurera den var inte lätt, duken var skör och bar spår av fukt/mögel men på något vis lyckades jag rengöra och fylla i där oljefärgen bleknat. Idag vaktar denne tomte vår inomhus trapp.
Så finns den gamla målningen av mig och syrran när vi är små, i skogen med små djur runt ikring. Den bonad som farmor och farfar ägde och som jag och syrran senare beslöt att dela på. Idag är den min, tack vare att min godhjärtade syster lät mig få hela vårdnaden av tavlan.
Mammas tavla med två tomtar vid en lägereld, den hon tyckte var pappas sämsta var också hans första. Den andra tavlan han målade var till mig, den är till och med signerad pappa. Tomten i sin släde vilken dras av en ren.
Den sista av pappas tavlor (som pryder vårt hem) är något så ovanligt som en akvarell (alla andra tomtetavlor är målade i olja). Samma motiv som vi har i trappan, ett tomteansikte.
Tack älskade pappa för all magi du spred och för att du planterade julens själ i alla oss barn!
Nu är det dags att hänga upp dina tavlor igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar