Igår åkte jag till affären för att handla och vid kyldiskarna ringde telefonen som låg i min kappficka. Jag tittade på numret, vilket jag enbart kände igen lite flyktigt. Svarade och personen i andra änden presenterade sig som kardiologen vilken undersökt mig mitt i natten på akuten före jul.
Hjärtat åkte upp i halsgropen! Varför ringde hon? Hade ultraljudsbilderna och filmerna visat något allvarligt som jag inte visste om???
Jag mår ju bra ... eller gör jag det(?), hann undertecknad tänka.
Läkaren skulle visserligen höra av sig efter två veckor för att meddela min status men de brukar alltid skicka brev när läget är okey, denna person ringde mig. Tog ett djupt andetag och svarade på alla frågor. Vi hade ett bra samtal och i slutänden visade det sig att läkaren hade positiva nyheter.
Jag mår bra och är helt läkt! Hon ville enbart försäkra sig genom att ringa, innan hon avskriver ärendet. Tackade henne för att hon personligen tog kontakt, vilket hon sa är självklart medan jag är av en helt annan åsikt.
Sammanfattningsvis: hjärtat hoppade upp i halsgropen för att senare lugnt och fint lägga sig tillrätta och fortsätta slå i min personliga takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar