För mer än 30 år sedan förlovade jag och mannen oss, det gjorde vi i ottan med jordgubbar och bubbel innan vi tog flyget till Paris. Romantiskt eller hur?! Absolut.
Anledningen till Frankrikeresan var vänner som pluggade där och som vi besökte. Förlovningen mer en impulsgrej då det passade bra och kändes rätt.
Hur som så valde vi att bege oss (ensamma) till latin kvarteren för att äta förlovningssmiddag. Min franska var skral och mannens i stort sett obefintlig så att förstå menyn var inte helt enkelt. Vi frågade men personalens engelska var typ lika bra som min franska.
.JPG)
Vad vi förstod var att vi beställde någon form av oxgryta. När maten kom så kändes allt fel (för mig) då det låg pommes frites och något som mest liknade svensk kalops på talriken. (Då för över 30 år sedan åt jag inte pommes frites och kalopsen i skolbespisningen hade satt djupa spår). Alltså inget jubel vid bordet. Maten var dock helt okey när undertecknad tillät smakerna smälta i munnen och efteråt har vi skrattat många gånger åt vår "misslyckade beställning".
Igår tillagade jag grytbitar och beslöt att göra någon variant av den måltid vi åt i Paris. Funderade på ifall mannen skulle "fatta". Det gjorde han. "Har du lagat vår förlovningsmiddag?", var det första han sa när vi satte oss till bords. Karln har bra minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar