Vandrar längs minnenas gata igen . Såg nyss ett minne (vilket fick mig att dra på smilbanden) det dök upp i mitt flöde. För 12 år sedan skrev jag detta:
Fick en skön kommentar från en elev igår:
- Mia, du kan hoppa ifrån ett 7 våningshus...
- Det klarar jag inte då kanske jag dör.
- Nej, inte med ditt hår det är så stort så det blir som en fallskärm!
Det finns många historier om mitt hår, framför allt kommentarer från olika elever samt andra barn. En annan kommentar från skolan där jag arbetade fick mig att skratta högt (i smyg). En elev var arg och i sin affekt så mindes han inte vad jag hette utan gjorde istället denna beskrivning:
"Hon som ser ut som ett får på huvudet!"
Eller som när pappa på skämt (med en stor del allvar) uttryckte sig under min uppväxt när till och med han tyckte att jag borde sätta upp håret: "Du ser ut som rumpan på en myskoxe ..."
Jag var lockigare då än vad jag är idag och mitt rufs kunde ha stor volym. Om du är utrustad med humörshår så vet du,: ena dagen vilt, lockigt och otämjbart - andra dagen plattare och mer intetsägande. Vad jag lärt mig är att mitt hår gör som det vill och därför är det ingen idé att försöka bestämma eller tygla det. En hårsnodd och klämmor fungerar - that´s it.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar