För mig som med ena foten befinner mig i konsekvenserna utav coronavirusets framfart samtidigt som den andra foten vet att det jag upplever nu kanske inte ens är början av "eländet" så var det nyttigt att få ett mejl.
Vi har flera "äldre" vänner som står familjen nära och på olika sätt försöker vi kolla av hur de har det? Jag skrev ett mejl adresserat till Stora Essingen i Stockholm och fick svar direkt. Vår vän befinner sig i karantän sedan ett tag tillbaka, får inte gå ut, inte ens till affären och "tvingas" tillbringa hela dagarna hemma i sin lägenhet. Dagarna fylls främst av långa telefonsamtal till kompisar i samma ålder. En granne handlar mat och levererar men annars är tillvaron seg och långtråkig.
Jag är tacksam över möjligheten till större förståelse.
Om vi (mannen och jag) skulle hamna i karantän så har vi fortfarande vår tomt. Vi bor dessutom naturnära vilket innebär att vi kan gå längs ån och promenera i skogen. För oss skulle känslan att vara instängd aldrig bli densamma som för vår vän.
Just nu är det extra viktigt att hjälpa varandra. Härom dagen fick vi en lapp i brevlådan där en av de nyinflyttade grannarna erbjuder sig att finnas tillgänglig för inköp ifall det finns behov. Bra tänkt! Själv har jag pratat med några och sagt att de kan höra av sig ifall jag kan göra något. Hade tänkt göra ett utskick men kom aldrig så långt. Istället tackade jag grannen som författat lappen och meddelade att jag finns till förfogande ifall hon behöver support.
Om jag nu övergår till vännen i karantän så fyller denne jämnt i dagarna, det kalaset är framskjutet på obestämd tid. Vad vi däremot kan göra är att ringa och gratulera samt skicka ett fång vackra blommor, detta står på min "to do lista".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar