Ny arbetsvecka och jag börjar som vanligt med ett tidigt yogapass för att därefter gå till ICA och handla. I bröddisken plockas det upp fräscht bröd och mannen (inte att förväxla men "min" man) hälsar god morgon. Jag får tips om "gott nybakat" och nappar.
"Du var här förra måndagen också, handlar du till jobbet?", frågar mannen.
"Nej till familjen men det stämmer jag var här förra måndagen också" svarar jag och ler.
"Fast då var du tidigare ... idag är klockan mer", säger brödmannen.
"Vilken koll du har", svarar jag och skrattar.
Så är det att vara stamkund på vårt ICA, de har koll på mina rutiner.
Jag gillar den personliga kontakten, bli hälsad på för att vi känner igen varandra och därifrån bygga någon form av platsrelaterad relation. Personligare möten i offentlig miljö.
Nu tänker jag släppa en bomb! Alltså inte en fysisk utan så klart ett scoop.
I vår lägenhet så har vi bevis på denna nyhet. På en vägg längre in hänger det jag alldeles strax ska komma till.
Jag är gift med en man som fått Alfred Nobels fredspris!!! Året var 1988. Det ni :)
Mannen hittade sitt "diplom" när han rensade förrådet i somras, ramade in det och hängde upp det.
För att kunna hitta utmärkelsen måste du gå nästan längst in i vår lägenhet. Inte nog med det, han har en medalj också men den hänger inte på väggen.
Mannen ingick i FNs fredsbevarande styrkor som fick Nobelpriset 1988.
Att han sen ansvarade för materialförrådet spelar ingen roll.
Min förkylning kryper undan och de vita blodkropparna ska få dubbel lön, precis som jag lovade här om dagen. Lite trötthet hänger dock kvar i kölvattnet. Så min dag blir lugn. Jag ska bocka av min
to-do-lista i lagom tempo.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar