Zlatan och jag

Tja, det är jag Tiger.
Matte har sagt att jag kan få skriva bloggen idag.
Såg på landskamp i fredags men matchen var rätt trist. Lagerbäck borde ringt in mig.
Zlatan som alla pratar om är stor, han gillar att trixa och dribbla med en fotboll, precis som jag. Vi är ganska lika.

Hemma hos mig tränar jag flera gånger varje dag. Husse har köpt egna bollar till mig, ibland är han med i matchen och då blir det extra kul. Matte däremot är ingen riktig fotbollsspelare.

Alla grabbar i min flock gillar bollsporter men nu för tiden är jag den som är mest aktiv. Precis som Zlatan tränar jag mycket och hittills har jag aldrig skadat mig, om vi räknar bort den gången när jag tappade ett liv och nästan gjorde slut på resterande åtta.

Det var på öronpropparnas tid, innan husse köpte riktiga bollar till mig.
Han noterade att jag har talang. En öronpropp hade hamnat på golvet och jag började dribbla, ville visa honom att jag också kan, lika bra som husse och småhussarna. Jag tog upp bollen i munnen, blåste iväg den som om jag fått en passning och visade alla mina trix. Husse blev impad. så varje gång jag blev taggad så gick jag till honom och så fick jag låna en öronpropp.

Så en dag mådde jag pyton. Matte gav oss mat och jag åt men den vände i halsen och kom upp igen.
Ingenting hjälpte. Allt jag försökte äta vägrade ge mig kraft, istället kräktes jag och blev allt tröttare.

Husse och matte blev oroliga och tog mig till en veterinär. Jag avskyr att lämna hemmet i en bur!
På det läskiga stället blev jag undersökt. Där sa veterinären att jag hade en öronpropp som satt sig som en kil mellan matstrupen och magsäcken!
"Aha!", sa husse, "så det är där öronproppen är, tyckte att jag saknade den."
Husse fick skäll av min doktor, för öronproppar är farliga leksaker!.

Om jag skulle överleva så var operation enda lösningen.
Jag hamnade under kniven och fick sova kvar. Sen satte de på mig en konstig strut. Det var omöjligt att spela fotboll, jag kunde knappt gå. Inte heller kunde jag krypa in under sängen eller bakom stora soffan. Mamma skydde mig som pesten, hon ville inte ha något med mig att göra när jag såg ut som en utomjording.

Efter en månad var jag mitt vanliga jag igen och frågade husse om jag kunde få låna en öronpropp? Han skakade på huvudet.

Senare fick jag en present, fyra egna bollar och de är mycket bättre än de gula öronproppar jag började träna med. 

Så Zlatan är du redo för en match?