Bredvid mig i sänglådan sover gårdagens marodör. Mannen fräste och markerade ordentligt när han tog Tiger in action igår kväll. Min stora "baby" klöste på tapeten! Han hade rivit bort ett par bitar.
Mattes älskling backade skamset men vi vet att när frustrationen blir för stor eller Tiger är rastlös och understimulerad så hittar han på "hyss".
"Det är du och Tiger som inte tänker er för...är det någon som förstör inredningen så är det ni" har mannen sagt vid några tillfällen då han blivit irriterad på något jag inte borde gjort, något impulsivt i farten utan att riktigt fundera på vilka eventuella konsekvenser min idé kunde innebära.
Mannen har oftast rätt men jag testar i alla fall fast aldrig samma klavertramp. Tiger däremot kan göra om sina hyss, speciellt så länge vi inte tar honom på bar gärning och markerar kraftfullt.
Vår stackars tapet ligger nu i riskzonen. Har Tiger gett sig på den en gång så finns alltid risken att han demonstrerar sin otålighet igen.
Det blir jag som får fixa tapeten, använda min kreativitet för att lappa, laga och trolla så vi slipper tapetsera om.
Vår hankatt försöker förmedla något när han har tråkigt:
- Mamma har ingen lust att busa och jag vill leka
- Släpp ut mig i trapphuset så att jag åtminstone kan få sitta i ett fönster och spana
- Släpp ut mig på balkongen, jag vill gå en sväng på taket
- Husse lek med mig!!!
- Mina bollar är borta och jag kan inte komma ihåg var jag lämnat dessa? Hjälp mig leta
Vår Tiger snackar när han vill något, ibland vill han bli kliad på magen (flera gånger samma dag) eller ha mat men de signalerna kan vi läsa.
Svårare är det med frustrationen. Det är inte lätt att vara stor hankatt och berövad sin frihet på landet, att mamman sen boat in sig och anpassat sig till ett lägenhetsliv gör det nog inte lättare.
Precis som våra grabbar brottats i oändliga timmar med sin pappa för att mäta sina krafter och kolla vem som är starkast så behöver Tiger stimulans. Vem ska matcha honom när mamma väger för lätt? Mannen?
Jag förstår honom mer än väl och det sticker till i hjärtat på mig varje gång Tiger demonstrerar frustration. Jag hade troligtvis agerat likadant om jag varit katt. Ibland känns det som att vi är tvillingsjälar. Jag skulle gärna hänga med på takäventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar