Kraschlandning

Fortfarande ingen träningsvärk efter helgens workshop, om den nu inte checkar in under natten och innan jag publicerar detta blogginlägg.

Kanske klarar jag mig? Kanske inte, kan fortfarande vara för tidigt att uttala sig eftersom min träningsvärk brukar komma eftersläpande.

Vad som däremot inte ligger på is är min vilja att lära mig det för mig nya sättet att stå på huvudet. Igår, idag och i morgon kommer jag att träna. Det är svajigt och än så länge hamnar för mycket vikt mitt uppe på huvudet. Jag behöver fördela bättre, dessutom gör det ondare ...

I morse ställde jag mig först på mitt vanliga sätt. Tränade lite core genom att höja och sänka benen (raka) så långt ned mot golvet som möjligt och så upp igen (när jag fortfarande stod på huvudet). Denna övning tar rejält så jag gör endast ett fåtal repetitioner.

Dags att öva på huvudstående nummer två. Helst vill jag lyfta båda benen samtidigt från golvet och sträcka ut dessa men jag är inte lika stabil som i mitt vanliga sätt att stå.

Oops, överslag!

Kraschlandade ... på nacken ... inte bra men det gick bra. Tack och lov! Om jag valt att stå helt fristående så hade jag klarat att gå ur fallet i en kullerbytta.

Gick inte, väggen var trettio, fyrtio centimeter bort så jag rasade ihop som ett korthus. Oj ... kanske inte så bra.

Har bestämt att från och med nu gå upp med först ett ben och sen nästa. Orkar jag inte så kan jag lägga knäna på armarna och vänja mig vid att befinna mig i denna upp-och-ned-vända pose.

Skam den som ger sig. Jag ska lära mig!

Hej svejs!